Årets 3:e bästa spel
10

Årets 3:e bästa spel

Spel-Malmer

Det började med ett skämtsamt battlande mellan mig och Jocke (Familjenspel) om att jag var mer peppad inför Resistance 3 än jag var för Uncharted 3, vilket han då kallade mig lätt galen för att tycka. Han hängde upp sig på att jag noterade att sofforna var väldigt snygga i spelet. Därifrån myntades ett stående skämt här på Spelkriget om att jag var psykotiskt besatt av soffor och jämförde alla spel genom dess kvalité på in-game sofforna. Ett mycket bra index visar det sig, eftersom både jag och Jocke i slutändan tyckte Resistance 3 var ett bättre spel än Uncharted 3.

Spel-Malmer vs. Familjenspel: 1 – 0

Nu till saken. Det som började som ett noterande av fina soffor visade sig vara genomgående i spelet. Med stor känsla för detaljer har Insomniac skapat en levande, men ändå död miljö. Jag är oerhört svag för det postapokalyptiska 50-tal som visas upp, och ännu mer för känslan av att springa – i ösregn – genom något som faktiskt känns som det en gång varit riktiga hem. Allt ifrån kylskåp till hyllor kändes autentiska utan att för den delen falla i den tråkiga realismfällan som alla dessa horder av moderna militärshooters faller i.

Utöver det är spelet inte bara snyggt utan även oerhört roligt. Där finns åtminstone åtta olika kreativa vapen, samtliga med två skjutalägen, och till skillnad från i stort sett alla andra spel så har man nytta av dem alla och vill använda alla och inte bara två favoriter. Kontrasten när jag började spela Gears of War 3 strax efter kunde inte varit större. Gears klarar man i stort sett med ett vapen.

Lägg till det ett fantastiskt 3D-läge, vars enda nackdel är att lite då och då (inte särskilt ofta dock) så tappar det i bilduppdateringen och vi har en given plats tre. Det enda som drar ifrån spelet något är egentligen att slutet är lite trist och att det är aningens för kort. Det är inte Battlefield 3-kort, men lite längre hade inte skadat. När man spelar den roligaste shootern på flera år vill man ju ha mer!

Spel-Malmers lista så här långt

  1. -
  2. -
  3. Resistance 3
  4. Batman: Arkham City
  5. Uncharted 3

Familjenspel

Fy helvete vad bra!

Jag bara skrek rakt ut av glädje efter ett par banor av Rayman, tillsammans med sambon. På fy-helvete-vad-bra-spåret fortsatte sedan Rayman raka vägen in i spelhjärtat mitt. Rayman vinner mig tillbaka till sidscrollande plattformshoppande med en stor dos med humor och perfekt kontroll. Man känner verkligen hur roligt Ubisoft utvecklare har haft när man skapat denna pärla.

Det tråkiga med Rayman är att det, trots, sina underbara 1080p och sitt flyt i 60fps, avfärdas som ett simpelt barnspel. Detta har såklart inte jota med dess tekniska briljans att göra – men något som jag gärna vill påtala – utan på dess sockersöta estetik som formligen skriker barnspel. Men den som har spelat igenom Rayman och sedan säger att det är ett barnspel får ni mer än gärna doppa i tjära och fjädrar och kalla lögnare. Det är nämligen så att de sista banorna handlar mer om ”Super-Meat-Boy-slänga-kontrollen-in-i-väggen-svårt” än barnsligt roligt. Så svårt att min sambo tyvärr slutade spela i ren frustration.

Så då satt jag där ensam och Rayman bara briljerade framför mina ögon. Den precisa kontrollen gör att varje hopp sitter som en snygg tomteluva på valfri tomte och dör jag så gör jag det enbart för att jag själv gör fel. Och dör, det är något som jag gör många gånger fram tills dess att sluttexterna rullar.

På min resa mot slutet har jag fått mig ett uppvaknande som heter duga med grym co-op för upp till fyra spelare, roliga bossfighter och en sjuhelvetes utmaning. Jag vänder och vrider på min box och gläds över att Nintendo inte står någonstans på boxen. Inte en enda mustaschprydd rörmokare syns till. Välkommen till 2011 där plattformsspel är i full HD, utan påtvingad rörelsekontroll och utan samma trötta historia som gått på repeat i tjugofem år. In your face Nintendo.

Familjenspels lista så här långt

  1. -
  2. -
  3. Rayman Origins
  4. Dead Space 2
  5. Resistance 3
Årets överraskning/besvikelse
23

Årets överraskning/besvikelse

Årets överraskning och besvikelse är två kategorier som är varandras motpoler, men samtidigt kompletterar varandra väldigt bra. För det handlar inte nödvändigtvis om de bästa och sämsta spelen under året utan de där spelen som lite lovat oss något men inte levererar eller kommer från ingenstans och mot alla odds blir något som skakar om eller vänder upp-å-ned på vår spelvardag. På sätt och vis är det mitt emellanspelens kategorier, och här har vi valt ut våra favoriter.

Spel-Malmer

Överraskning

Jag hade testat demoversion och konstaterat, efter en introduktionsfilm till spelmekaniken och efter ha glott på grafiken några minuter, att det här var verkligen inte ett spel för mig. Alls. På något sätt. Visst, det var fint rent visuellt, men inte mycket mer. Bulletstorm, ett spel som för mig representerade allt vad jag avskyr i så kallad ”mindless fun”, kändes redo for sophögen. Men när EA skickade mig ett recensionsexemplar av spelet så kunde jag inte vara otacksam och slänga det i soptunnan. Jag och frugan satte oss med halvrynkiga pannor och gjorde oss redo att översköljas av floder av snoppskämt och överdrivet action-hero trams. Men istället blev vi överraskade och fann ett spel som inte bara var roligt att spela utan också hade en skön stämning, inte alls så mycket dick-tits som man anade och som faktiskt, jämfört med genren i stort, var lite tänkvärt mot slutet. Bulletstorm var inte årets bästa spel, men det var utan tvekan den största överraskningen för mig.

God tvåa: Ännu ett spel som inte direkt fick massorna att köa utanför spelbutikerna var Red Faction: Armageddon. En linjär grottskjutare med massa förstörbara miljöer. Men mot all förmodan så var det både roligt, med varierade vapen, och vid sina stunder riktigt snyggt. Spelets hyllning av klassikern Descent gjorde det inte sämre.

Besvikelse

Jag älskar det första Battlefield: Bad Company. Jag tror det var första och kanske sista gången jag i fulla drag njöt av en fordonssekvens när jag spelade det spelet. Helikoptern var helt fantastisk. Det fanns så mycket att tycka om i det spelet. I Bad Company 2 gick det lite utför men jag förlorade inte hoppet om DICE. När Battlefield 3 utannonserades med pompa och ståt och med ett visuellt fotavtryck som fick konkurrensen att darra så blev jag rätt så ordentligt förväntansfull. Visst, det var inte en del av Bad Company-serien, men ändå. Detta var ju något DICE statsade stenhårt på. Resultatet? Ja det är säkert jättekul i multiplayer för den som älskar det, men kampanjen är kanske den tråkigaste och meningslösaste i år. På konsol, där jag spelade, är grafiken inte imponerande på något vis, så inte heller det talade för spelet. Det var mest blockiga lådor med världens tristaste art-direction. Allting blänkte, även väggar med puts på. Inte en matt yta så långt ögat kunde nå kändes det som. Allt kändes sterilt, plastigt och kantigt men med överdos av påklistrade lens-flares.

God tvåa: det var snyggt. Det var bra längd och det var både öppet och varierat. Crysis 2 hade kunnat vara en riktig höjdartitel i år. Problemet var bara att det var hejdlöst tråkigt och intetsägande. Den excellenta konsolportningen av Crysis 1 som släpptes nu i höstas var däremot rolig, om möjligt ännu snyggare och bättre på i stort sett samtliga punkter.

Familjenspel

Överraskning

Plötsligt började Twitter översköljas med inlägg om hur Catherine var på väg. Ett spel som för mig hade hamnat helt utanför radarn. Efter viss tvekan, eftersom spelet ansågs extremt svårt, fick det bli ett köp. Det är inget jag ångrat en sekund. Catherine var en fantastisk blandning av pussel och historia som väckte många tankar kring mina egna relationer till liv. Jag föll pladask för Catherine, en kärlek som än idag håller i sig.

God tvåa: Rayman har tagit mig med storm. Att plattformsspel är roligt det visste jag om, men att jag skulle ha såhär skoj var en överraskning!

Besvikelse

Det kan hända att mina förväntningar låg på helt orealistiska nivåer. Jag borde kanske efter ökningen av antalet fiender och minskningen av pussel från ettan till tvåan vetat vart Naughty Dog ville ta Uncharted 3 i för riktning. Tyvärr så hoppades jag på ett riktigt fantastiskt äventyr men fick pang-pang med usel AI och billiga trick för att göra det svårare för mig som spelare. När inte storyn engagerade tillräckligt och de storslagna momenten redan visats i trailers fanns det tyvärr inte mycket över att glädjas åt.

God tvåa: Det snackades om att Battlefield 3 singelplayer skulle vara så sjukt snyggt, även på konsol, men tyvärr. Både grafiskt och storymässigt föll det platt som en pannkaka. En riktig besvikelse.

Professor Rayman
3

Professor Rayman

Rayman Origins
Rayman, den gamla favoriten är äntligen tillbaka i ett 2D äventyr efter att ha fått fightas med de jobbiga kaninerna i Raving Rabbits -serien. Och som han är tillbaka! Sambon och jag lirade dryga timmen igår och kunde inte sluta skratta.

Visst känns formeln igen från exempelvis New Super Mario Bros Wii. Du kan spela upp till fyra samtidigt och dör någon kan du lätt få dem tillbaka genom att nudda den bubbla de hamnar i. Oavsett om formeln är densamma på ytan känns Rayman fräschare, roligare och framför allt ljuvligt högupplöst! Grafiken är spektakulär, banorna intensiva och kontrollen sådär lagom responsiv. Kort och gott vill jag bara ha mer!

Risken känns överhängande att detta dyker upp någonstans under Årets spel, så bra känns det!

Professor Layton and the Last Specter
Layton och hans äventyr har alltid legat mig mycket varmt om hjärtat så när en ny del släpps dammar jag åter av min DS, så även denna gången. För er som inte är bevandrade med professorn så är spelen lite förenklat en stor knep och knåp låda som med hjälp av en underbar historia utmanar dig som spelare.

Även om jag alltid har tyckt att pusslen i Layton roat så har de inledande timmarna inte bjudit på speciellt mycket nytt. Det handlar precis som tidigare om att flytta ut objekt ur labyrinter, matematiska problem och andra klurigheter. Turligt nog är det inte därför jag spelar Laytons äventyr utan det är handlingen som jag vill uppleva.

I The Last Specter får vi följa med Layton på äventyr innan han fått Luke som sin eviga följeslagare. Precis som de tidigare spelen känns historien intressant och bjuder säkerligen på några intressant förvecklingar mot slutet.

Äger du en DS och inte upptäckt Layton? Då är det dags nu! Har du som mig redan hittat honom så sitter du säkert och myser med detta äventyr närhelst du får chansen.

Spelen att se fram emot
9

Spelen att se fram emot

Hösten står för dörren och vad är inte bättre än att börja ladda upp för sena nätter fyllda med myspys i soffan. Tända levande ljus, dra fram chipsskålen och slå sig ner och bara njuta! Och njuta det får vi för hösten är full med underbara spel som formligen väller över oss. Det ser oerhört mycket intressantare ut än den första delen av året. Vad anser då jag är de gyllene kornen?

10. El Shaddai: Ascension of the Metatron (Mutli, 9:e September)

Fick upp ögonen för El Shaddai efter E3-mässan förra året och efter att ha testat demot som kom ut nyligen har jag blivit mer sugen. Spelet är inspirerad av den judiska texten om Enok, en präst, som försöker hitta sju fallna änglar. Allt för att förhindra att världen drabbas av syndafloden. Det verkar vara en blandning mellan 2D plattformande och hack n slash och ser helt underbart ut!

9. NHL 12 (Multi, 8:e September)

Ett av de mest spelade spelen för egen del det gångna året har varit NHL 11. Ett perfekt spel att ta upp när man som småbarnsförälder bara har en kortare stund att spela då barnen sover. Att jag sedan är rätt kass är väl inget vi behöver snacka så mycket om. Som vanligt snackas det om mindre uppdateringar och förbättringar men oavsett så måste jag ha nästa NHL 12 för att kunna spela mot polare!

8. Gears of War 3 (Xbox 360, 20:e September)

Om jag ska vara helt ärlig så hade inte Gears of War varit med om det hade funnits en fortsättning. Jag är inget större fan av serien och oftast sitter jag med ångest över att dö så mycket som jag gör. Vad gör då Gears of War 3 på den här listan kan man undra? Jo jag vill såklart veta hur det ska gå, kommer mänskligheten vinna eller gå under?

7. Dark Souls (Multi, 7:e Oktober)

Demon´s Souls var läskigt svårt och jag hade inte orken att spela klart det när massor med annat släpptes. Samtidigt tycker jag att det jag spelat av den andliga föregångaren till Dark Souls var så pass bra att det ändå skulle kvala in som en av mina bästa spelupplevelser under 2000-talet. Därför hoppas jag nu att jag verkligen kan ge Dark Souls den chans som dess föregångare förtjänade.

6. Resistance 3 (PS3, 7:e September)

Resistance: Fall of Man ligger mig lite extra varmt om hjärtat då det var spelet som fick mig att börja spela förstapersonsskjutare på konsol. Tyvärr har jag inte hunnit med del två ännu men det ska givetvis hinnas med innan Resistance 3 kommer. Spelet ser otroligt snyggt ut. Speciellt sofforna.

5. The Elder Scrolls Skyrim (Multi, 11:e November)

Oblivion var inget jag gillade och de tidigare delarna i serien är inget jag spelat. Ändå ligger The Elder Scrolls Skyrim högt upp på min lista, varför kan man undra? För det första har mitt intresse för stora rollspel ökat markant bara de senaste åren och det innehåller drakar! Alla spel som innehåller drakar måste ju vara bra, eller? Oavsett ser jag fram emot att springa runt i Skyrim och bara njuta.

4. Deus Ex: Human Revolutions (Multi, 26:e Augusti)

Snart är det dags att få se hur utfallet av Edios Montreals hårda slit. Deus Ex: Human Revolutions är ett taktiskt rollspel vars handling utspelar sig år 2027 där mekaniska förändringar av människan har blivit det nya heta. Det sköna med detta, för egen del, är att man kan välja vilket sätt man kan spela beroende på situationen. För egen del blir det nog mest pang pang som det brukar man vill man kan man smyga sig runt och hitta alternativa vägar. Att stilen sedan är i härlig Cyberpunk gör det ju inte sämre direkt!

3. Uncharted 3 (PS3, 1:a November)

Äntligen kommer nästa del i Uncharted serien! Serien med stort s som var en av de stora anledningarna till att jag överhuvudtaget skaffade mig en Playstation 3. Jag formligen älskar Drake och alla hans Indiana Jones äventyr och kan inte vänta på att få mer av samma vara. Denna gången kommer Drake dra runt i hela världen och leta efter den förlorade staden Iram.

2. Rayman Origins (Multi, 18::e November)

Rayman före Uncharted 3? Ett skämt? Nej faktiskt inte. Det flesta spel som är med på den här listan har jag längtat efter väldigt länge och aldrig varit någon direkt överraskning. När Rayman Origins visades upp på E3 i år var det ett av få spel som jag verkligen kände genuin överraskning och lycka över att se! Äntligen ett plattformsspel i härlig HD som känns galet och ändå lite fräscht. Kanske är kontrollen dålig, kanske är det bara de vackra färgerna och humorn som gör att jag faller pladask? Låt oss nu inte tänka på allt som kan gå fel och hur besviken jag kan bli, detta kan bli hur bra som helst!

1. Batman Arkham City (Multi, 21:a Oktober)

Batman Arkham Asylym var utan att tveka 2009 års stora överraskning. Det var inte långt ifrån att vara det årets bästa spel, alla kategorier. Att jag sedan barnsben har en kraftig kärlek för just Batman gör det hela inte direkt sämre. I Batman Arkham City utlovas allt vi fick i föregångaren fast mer och större och snyggare! Hur kan det här gå fel? Nej precis det kan det inte och därför är det spelet som jag längtar efter mest i höst/vinter! Att Pingvinen nu ska vara med glädjer mig något enormt!