Saga visar upp sin värld i Minecraft
3

Saga visar upp sin värld i Minecraft

Saga är sedan jul och den fantastiska Minecraft-dokumentären ett hängivet Minecraftfan. Nu gör hon sin debutvideo där hon visar er hennes värld som hon just nu håller på att skapa. Ni får också ynnesten att höra henne snacka engelska vilket ju alltid är internationellt och häftigt.

Civiliserande eldbollar
9

Civiliserande eldbollar

Jag funderade på att inleda det här inlägget med ”Man vet att man börjar bli gammal när man inte hinner med i RTS som Starcraft längre…”, men när jag tänkte efter så insåg jag att det, ända sen mina yngre år,  har varit med turordningsbaserade spel som  Heroes of Might & Magic, Civilization och Warlords som jag trivts bäst.

Warlords har ju dukat under sedan länge men Civilization-serien har hållt TBS-fanan högt trots att seriens egna utgivare inte ens klassar den som ”tidsenlig”. Själv hade jag nog snarare kallat serien tidlös men oavsett hur mycket tid man vill ge Civilisation så är det något som har saknats. Japp, ni gissade det, eldbollar. Där kommer Warlock: Master of the Arcane in i bilden.

Warlock:MotA har lånat mycket av det visuella och mekaniska helt ohämmat från Civ V med ursäkten att ”if it ain’t broken, don’t fix it”. Men under huven skiljer det sig då man i Warlock:MotA spelar en magiker som hela tiden kan blanda sig i strider med magi  och trollformler som man utvecklar under spelets gång i en alternativ variant av de klassiska teknikträden.   Det här ger en liten extra dimension till taktiken och vad man väljer att fokusera på.

I stora drag känner man dock igen sig väl i formatet. Man bygger städer, tränar soldater, utforskar den granna hexmönstrade fantasykartan och försöker ligga steget före sina motståndare. Det finns ingen kampanj i traditionell mening men spelet har flera olika vinstmål och lämnar en utrymme att välja strategi för att nå dit. Den där pirrande känslan när ens enheter avtäcker en ny del av kartan eller när en viktig byggnad blir klar i en stad är kanske inte ny men definitivt lika underhållande i Warlock:MotA.

En av de saker som intresserar mig mest med Warlock:MotA är att det gör ett tämligen lyckat försök att motverka ett av de största problemen med strategispel och speciellt civilizationklonerna. Det man kan kalla bulldozer-effekten. Man når helt enkelt en brytpunkt i spelet där man antingen ”kör fast” eller så har man blivit så pass mäktig att det inte längre finns något ordentligt motstånd utan man spenderar end-game med att, ohotad och utråkad, utrota motståndet, vilket inte direkt bjuder på samma dramatiska crescendo som andra genrer försöker lägga mot slutet av sina berättelser.

I Warlock:MotA angriper man det här problemet genom att placera ut portaler till andra världar (eg andra nivåer av världen) på kartan. Portalerna är ofta vaktade av hårda fiender och lyckas man ta sig in i en så väntar en värld med rejält uppskruvad svårighetsgrad på andra sidan. Det gäller dock att ha is i magen och inte rusa efter de andra världarnas rikedomar innan man är säker på att kunna hantera det man kan få med sig tillbaka.

Jag hade byggt upp en ansenlig armé av skelettkrigare som jag lyckades flytta igenom en portal under en och samma turn. Döm av min förvåning när den väntande horden bara slog hål genom min armé och sedan skickade lite mer än hälften av sina trupper in i portalen och började härja i min hemvärld. Kvar stod jag med valet att dra mig tillbaka med alla trupper och försöka stoppa invasionen eller dela upp armén och riskera att den utplånas på båda sidor. Min offensiv kom av sig i startgroparna och det fick inget lyckligt slut.

Ett friskt grepp på en genre-sjukdom med andra ord. Något som dock inte är friskt är det droglikande beroendet som den här bara-en-turn-till-typen av spel skapar. Varje runda händer något. En byggnad är klar i en stad eller en enhet går upp i level och jag behöver välja perk. Vad händer nästa turn? Klick…

Om du, som jag, alltid kännt att Civ behövt mer demoner och magi så kan jag rekommendera att kolla upp Warlock: Master of the Arcane lite närmre.  Det kanske inte revolutionerar genren helt men bjuder på tillräckligt mycket nytt och om jag bara kör en turn till så kanske…?

Det här inlägget bygger på en preview-build av Warlock: Master of the Arcane som tillhandahållits av Paradox Interactive. Spelet släpps till PC den 8e maj och ett demo finns tillgängligt på Steam.

-
Snabbinlägg av Spelkriget

Vinn PC-spel!

Torsdag betyder ärtsoppa och pannkaka i restaurangbranschen men Torsdag på Spelkriget betyder såklart tävling! Denna gången kan du som besökare vinna ett mastigt PC-paket beståendes av Battlefield 3, The Godfather 2 och Need for Speed: The Run. Vad behöver du… »

Spelkrigets festvecka börjar!
-

Spelkrigets festvecka börjar!

Den här veckan är en speciell vecka för oss på Spelkriget. Vi fyller nämligen ett år! Det exakta datumet är den 25:e April och ett speciellt inlägg om hur vi upplevt året som varit kommer givetvis på födelsedagen.

Men en bra fest håller på veckan lång och därför startar vi veckan med en tävling och kommer sedan ha en ny tävling varje dag fram till Söndag! Alla med olika innehåll och utformning! Så håll utkik, kanske dyker det upp något kul som just du vill ha!

Dagens tävling går ut på att ni som läsare skriver ner ert bästa minne från det senaste året. Något som rör Spelkriget såklart! Kanske har ni något kul att dela med er av som just ni tycker är det absolut roligaste som hänt här på sidan det senaste året.

Bidraget skickar ni till spelkriget[at]gmail.com och tävlingen pågår till kl 23.59 den 29:e April 2012.

Det som ligger i potten för en ensam vinnare är ett gigantiskt spel och bokpaket för alla åldrar och en möjlighet att få sitt bidrag publicerat hos oss!

- Battlefield 3 (PC)
- The Sims 3 (3DS)
- Portal 2 (Xbox 360)
- En bok (The art of Mass Effect 3)
- En serietidning (Mass Effect Invation)
- En Crysis t-shirt storlek M

Ett stort tack riktas till Lion Martinez och EA som står för priserna, hela veckan lång!

Dear Esther
6

Dear Esther

Som ni läst tidigare i den här bloggen så hatar jag att spela på dator. Ibland så faller jag dock tillbaka i gamla onda vanor och drar igång något som kräver mus och tangentbord. I går var ett sådant tillfälle. När jag i flera dagar hört det tisslas och tasslas både lite här och där på nätet om Dear Esther var jag bara tvungen att testa.

In på Steam, ladda hem och köra igång. Jag måste erkänna att det här med att spela på dator är smidigt. Inte en enda drivrutin behövde uppdateras. Dock hängde sig Steam mitt i sin egen uppdatering men hey, ingen är ofelbar!

Tillbaka till Dear Esther. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är snyggt om man gillar bruna texturer, men grafik är ju inte allt här i världen. Ett varningens finger dock, låt er inte förföras av spelets vackra konceptbilder som den här ovan. Riktigt så snyggt är inte spelet. Vad vet jag det kanske har något att göra med specifikationer, drivrutiner och annat jag som PC-n00b inte förstår mig på.

Berättarrösten är mysig, hopkrupen tillsammans med sambon i soffan har vi en trevlig stund när vi promenerar runt på ön. En ö som huvudrollsinnehavaren av okänd anledning befinner sig på. Kort och gott är upplevelsen en interaktiv promenad, du vandrar runt lite förstrött och får vackra vyer och ord presenterade för dina sinnen.

Ändå kan jag inte påstå att Dear Esther är dåligt, jag sitter och vill veta hur promenaden slutar. Däremot hade jag, så här i efterhand, lika gärna kunnat strunta i ett köp. Starta Youtube, sök där fram en Let’s Play och luta dig tillbaka. En förförande vacker dikt, det är vad Dear Esther är. Inte så illa ändå.

Blev du ändå sugen på att köpa och uppleva Dear Esther så finns det att ladda hem från Steam för ca 80kr.

Som den musälskare jag är…
29

Som den musälskare jag är…

Jag antar att du precis som jag vred på dig obekvämt när vi läste Jockes inlägg igår om hur illa han tycker om att spela spel på dator.

Flera gånger under textens gång så undrar man ju ”Vad dillar han egentligen om? Har han ens läst igenom och funderat på vad det är han säger?”

För Jocke.. du har uppenbarligen inte förstått hur det fungerar.Se bara på din förklaring nr 1: Det tar för mycket tid att spela vid dator? Hur då? Drivrutiner installerar man ungefär lika ofta som man är tvungen att vänta sig igenom Microsofts Dashboard-uppdateringar på 360:n. Nytt grafikkort behöver man kanske köpa med några års mellanrum som läget är idag (iofs mest pga att konsollerna ligger som bromsklossar för spelgrafiken).

Faktum är ju att det är just för tidens skull som man spelar på PC. Till exempel går ju en spelinstallation bra mycket snabbare på datorn än på konsoll, och även när man genomlidit installationen på konsollen så tvingas man fortfarande till laddningstider som är hopplöst mycket längre än de på datorn. För att inte tala om den mest irriterande och jobbiga aspekten med konsollen. Att man måste springa fram och byta skiva så fort man ska byta spel. Varje gång! Även om man installarerat spelet!

Vilket självklart får oss in på förklaring nr 2, att det är ”skönt i soffan”.

Det är iofs bra att själv inse att man håller kvar vid sin konsoll mest för att man är gammal, lat och har svårt att hänga med. För vad skulle annars vara anledningen till att Jocke inte kopplar in PC:n till TVn och tar sin 360-kontroll och njuter av nästa generations spelmaskin nu på en gång, i samma bekväma soffa?

Sedan vet ju vi som både har åldern och ett genuint intresse för spel att om man halvligger i soffan så blir man trött och somnar och då missar man massa värdefull speltid.

Och Jocke: Du får vara hur retro du vill och inte tycka det är så viktigt med grafiken i spel men det blir hyckleri när du själv klagar på att ”oj grafiken är så dålig i det här eller det här spelet”. Att sen samma spel ser bra ut på PC är ju inte så konstigt. Konsollerna ÄR ju gamla, och utvecklarna vet ju att ni inte är så kräsna.

Sen tycker jag att du verkligen sätter huvudet på spiken när du tar upp ett PC-exklusivt spel som exempel på en underbar och tidlös spelklassiker. Case closed!

Eller nästan.. för jag har ju inte nämnt den allra bästa anledningen att spela på PC än. Nämligen det faktum att man faktiskt kan få spela spel som inte faller under den extremt uttjatade genren ”Action/Adventure”. Behöver vi verkligen fler 3e-persons-skjuta-hoppa-QTE-och-cutscene-spel?

På PC:n har man tillgång till en uppsjö genrer och en aldrig sinande ström av nya och spännande spel från utvecklare som vågar tänja gränserna för vad ett spel är. Det är på PC:n som spelmediets framtid utstakas.

För även om jag kanske valt att ta i lite extra för tydlighetens skull i texten ovan så kan jag inte undgå känslan av att jag verkligen tycker att det är en andra klassens upplevelse att spela på konsoll. Som att jämföra kebabhaket på Gullmarsplan med Stadshuskällaren ungefär.

Med det sagt så finns det såklart plats för en slaskig snabb-kebab ibland också och jag skulle säkert köpa ny 360 om min gick sönder.  Allt spelande är ju roligt!

För att avrunda det här försvarstalet vill jag bara nämna att på Good Old Games säljs det just nu 26 st spel som är yngre än Xbox 360:n och 13 st som är yngre än PS3:an. Med andra ord: hade konsollerna släppts som tillbehör till PC:n hade dom redan varit nostalgi.

 

Holmberg gav sig in på spelens bana i början av 80-talet på familjens ZX-81 och det var någonstans i den vevan som folk slutade kalla honom vid förnamnet Mattias. Han har en förkärlek för RPG och turordningsbaserade strategispel men trivs bra med spel ur nästan alla genrer. Twittrar då och då under namnet @Hixmegistos. Vi gillar Holmberg och därför gästspelar han här på Spelkriget denna månaden.

Spelkrigets intryck av Gamex
7

Spelkrigets intryck av Gamex

Vi har nu spenderat fyra dagar på Gamex. Våra intryck har varit övervägande positiva. Men vi är tre olika individer och vi tycker inte riktigt lika om precis allt.

Vad har varit den största överraskningen på Gamex?

SpelMalmer: Faktiskt inte överraskad av någonting. Blev som förväntat.

Jocke: Störst överraskning måste nog ändå vara att jag överlevde fyra dagar med mässa och en sockerhög Saga. I spelväg var det iOS-spelet Ant Hill som överraskade mest. Ren spelglädje!

Frances: För mig var den största överraskningen omfånget och stämningen. Vilket drag! Det har varit jättekul att gå på Stars On Stage eventen där publiken tjuter och skriker.

Vilka uställare har de bästa båsen?

SpelMalmer: Nintendos var ett fint bås, och det fanns flera som var riktigt bra, men på något sätt kändes det ändå mest naturligt att stå och hänga hos EA. Speciellt i ena ändan vid Mass Effect-skärmarna. Annars så gillade jag att smyga runt längs med kanterna och se på de lite mindre utställarna.

Jocke: Nintendos var tjusig redan förra året men i år ännu bättre! Denna gången gick det att vara bland spelen. Att de också visade upp massor med nytt var kul!

Frances: Jag gillade nog SciFi-bokhandeln som liten utställare och Paradox som bjudit in Indie-utvecklare. Men ska man vara krass så är Nintendos superkomerciella hörna full av nostalgi och kärlek.

Vilka spel har varit roligast att uppleva?

SpelMalmer: Mass Effect 3 multiplayer var självklara höjdpunkten för mig. Sen fick jag även möjligheten att provspela kommande Syndicate (intryck kommer senare i veckan), vilket också var intressant att uppleva.

Jocke: Helt klart var Mass Effect 3 multiplayer riktigt trevlig även om det var på PC. Är inte van att spel ser så bra ut så jag blev lite smått chockad innan jag fann mig. Det där bredvid datorn var tydligen en mus. En mycket surrealistisk upplevelse!

Frances: På förstaplatsen toppar Rekoning. O… M… G!

Sedan har Mass Effect 3 haft masseffekt på mig. Skylander har varit superkul att testa.

Vad har varit dåligt?

SpelMalmer: Microsofts hörna kändes rätt trist faktiskt. Visst, det är väl kul med Kinect och så, men jag hade gärna sett att man fick spela Halo Anniversary i singleplayer. Som det var nu fanns bara flerspelarläge, och vilka spelar Halo mot varandra egentligen…eller….ah…ok….men JAG ville testat kampanjen.

Jocke: Att det är mässa betyder uppenbarligen ockerpriser! Att sedan mässan inte kunde fixa kaffe i pressrummet måste ändå ses som höjden av dåligt. Utan kaffe blir jag en surpojke, det borde de inse till nästa år.

Frances: Priser! Då menar jag inte att många utställare som säljer saker har billigare varor på mässan utan att en kopp kaffe kostar mer än mitt bostadslån.

Hände det något speciellt som du kommer minnas?

SpelMalmer: Jag kommer ta med mig den enorma kärlek jag upplevt bland bloggkollegor och konkurrenter. Så härligt!

Jocke: Sagas och min serie av Battle of the Nerds var sjukt kul! Att hon sedan var med oss och spelade Mass Effect multiplayer gjorde mig stolt!

Frances: Min session med Reckoning där jag fick spela spelet på riktigt och jag fick köra PC. Riktigt kul och jag är superhypad inför det spelet.

EAs presentation av Mass Effect 3 i Stars on Stage var underbart att uppleva med hypad och peppad publik. Där fick vi se Lion Martinez köra två scenaros live och publiken skrek.

Inte att glömma Gamer X-mas som var ÅSM! Har ni chans att gå på konserten så GÖR det!

Hur har du upplevt stämningen?

SpelMalmer: Topp, topp, topp! Ute på mässgolvet som bakom kulisserna i pressrummet har allt genomsyrats av en positiv attityd. Kalasbra!

Jocke: Stämningen har inte varit annat än fenomenal! Att träffa bloggare och annat branschfolk har varit underbart. Att träffa läsare som kommer fram och säger att det man gör är bra, det värmde extra i mitt trötta hjärta.

Frances: Underbar! Jag är en av tusentals gamers och kärleken är oändlig.

Har du sett några besökare du skulle vilja kommentera?

SpelMalmer: Ja det går ju inte att inte gilla gotlänningen EmmyZ.

Jocke: Det var kul att se att Samson från konkurrenterna som vi inte nämner vid namn var precis lika vacker som hans röst!

Frances: Ja, jag såg två supersöta småbarn som var utklädda till Luigi och en svamp. Det fanns andra cosplayers och vissa av dem var bara lite för scary (vi snackar Furries nu).

Vilka skulle du vilja se som utställare 2012?

SpelMalmer: Jag undrar lite smått var Ubisoft tagit vägen. Sen vill jag nästa år se Square-Enix visa upp Lara Croft.

Jocke: Det kan alltid bli fler! Hade gärna sett Square Enix men också fler små utvecklare.

Frances: Jag vill verkligen se Thi4f så det skulle väl vara utvecklaren Eidos och de som publicerar Square Enix då. Please? Pretty please?

Slutligen något som du skulle vilja ta upp om dina kollegor?

SpelMalmer: Men hallå? Vad är det här för ryggdunksfråga? Blir som på värsta behind the scenes materialet. ”The director is awesome, the cast is great, we’re like a family”. Oh well. Frances är underbar, Jocke går att stå ut med, öh, jag menar han är fantastisk. Vi är som en familj. :)

Jocke: Det var givetvis kul att jag och Frances fick träffa Mäki och den mest Mäkifrälsta av oss alla inte fick det.

Om någon besökare i pressrummet tyckte det var ont om godis så var det för att allt låg i Sagas mage!

Frances: Ja, det var riktigt kul att få en bild tillsammans med Jonas Mäki själv utan kollegorna. *nananana* /räcker ut tungan

Vinnarna av Sims Medeltiden
2

Vinnarna av Sims Medeltiden

För ett litet tag sedan hade vi här på Spelkriget en tävling där man kunde vinna Sims Medeltiden på PC. Tiden är nu kommen för att avslöja de tre vinnarna för världen men först så ska vi ju självklart gå igenom de rätta svaren.

Frågorna, som handlade om att leta igenom Spelkrigets stora och mycket eminenta arkiv, var följande:

  1. Vad tycker Frances är den främsta ”ursäkten” för att få spela lite spel en stund?
  2. Familjenspel gillar verkligen Heavy Rain! När han spelade det fixade han ett lyckligt eller olyckligt slut?
  3. Spel-Malmer älskar ett trasigt skitspel och prioriterade att spela det framför Half Life. Vilket är spelet?

Svaren på dessa självklara frågor var inte allt för svåra att hitta om man bara använde sig av vår sökfunktion och ett antal personer listade ut följande svar. Klicka på svaren för att läsa dessa eminenta inlägg igen!

  1. Beacuse you´re worth it!
  2. Lyckligt slut
  3. Tresspasser

Och nu då till det ni alla väntat på, de lyckliga vinnarna tre. De som först kom in med tre korrekta svar var följande personer: Mirjam Lindberg, Pär samt Tobias Jensen. Grattis alla tre!

Vill också flagga för att vi fortfarande har spel kvar att tävla ut från EA (Stort tack till dem för priserna till den här tävlingen) så håll ögonen öppna! Enklast kan vara att följa någon av oss på Twitter. Länkar hittar ni i menyn högst upp.

Mafia II
10

Mafia II

Alla barer som ni byggt för mig här, alla barer som ni byggt för mig. Jag måste nog lämna er kvar här, jag måste lämna er tyvärr, tyvärr.

Det är så vackert här, vackert här. Det är så vackert här, det e en vacker död stad. En vacker död stad. En vacker död stad. En vacker död stad.

Joakim Thåström är inte någon av mina personliga husgudar men på något sätt verkar han ha spelat Mafia II redan 1999 och skrivit en låt om det hela, spelet var det spelet som jag rankade som det mest efterlängtade i höst och det lever inte direkt upp till mina högt ställda förväntningar.

Vi följer Vito Scalettas vandring upp genom maffia familjen i staden Empire Bay. Från att han kommer tillbaka från kriget i Europa till att man nosar på toppen i de mäktigaste maffia familjerna.

Allt det som får mig att känna mig där i 50-talets Amerika finns här; musiken, bilarna, det sexistiska samhället. Stämningen är det som lyfter spelet allra mest, att hoppa in i en gammal amerikanare och lyssna på Bing Crosby, Dean Martin och många många fler medan jag åker igenom vackra Empire Bay, ja då är det här riktigt fantastiskt.

Tyvärr så faller mycket av fasaden i problem med både bilduppdatering och usla animationer och texturer som popar upp i luften både här och där. Det blir komiskt när man i början av spelet smyger på en vakt för att kväva honom. Samtidigt som jag gör det så ljudlöst som möjligt vänder han sig om som om inget har hänt och sedan rycker till och faller ihop, precis som min illusion av det perfekta actionspelet.

Staden Empire Bay hade kunnat vara en tillgång, den är underbart vacker och sådär lagom stor som gör att man inte känner sig uttråkad när man åker från ena sidan till den andra, samtidigt är staden spelets största nackdel. Det är en kuliss, en tom kuliss utan innehåll, ungefär som att köpa en syltmunk för att sedan inse att dom glömt att fylla den med det godaste. Det finns absolut inget att göra i Empire Bay och därför känns hela staden mest som ett enda stort finger åt mig när jag spelar.

Själva spelmekaniken är lik dom flesta actionspel, du skjuter, du slåss du gör det du ska göra utan problem, men det är inget extra. Slagsmålen är ganska stela och något man får göra ett par gånger för mycket. En sak som retar mig är att man på typiskt GTA maner tycker på en knapp för att sno någons bil. I GTA så slänger man då ut sitt offer och hoppar in i bilen, här kastar man ut sitt offer, sedan måste man tycka på samma knapp igen för att hoppa in i bilen. Störande, speciellt när man blir jagad av polisen och behöver byta bil.

Samtidigt velar jag, för eftersom det inte finns något att göra så håller jag mig till storyn, och ja storyn är riktigt bra, om än förutsägbar. Röstskådespeleriet är helt underbart och ger en ytterligare dimension till karaktärerna. Så då står jag här och önskade att det var ett nytt GTA IV fast i 50-talet, men får något som klär sig som prinsen, ser ut som prinsen men uppför sig som din kusin som druckit lite för mycket och ger alla tjejer på festen en klatsch i rumpan.

So fogeeet abouut it!

En romantisk berättelse om 1997
9

En romantisk berättelse om 1997

Det var en sensommar 1997, jag var en ung pojke på sjutton år som spenderade allt för mycket tid framför datorn enligt sina föräldrar. Spelet som alla längtade efter just då eller åtminstone i min värld var Blizzards Starcraft. Det såg underbart ut det lilla man hade sätt över sitt skakiga 33,6 modem som stod där i skogen utanför Strängnäs.

På den här tiden runt 1997 var Internet såklart något ganska nytt, och hemsidor var något som man knåpade på men som såklart inte var något att hänga i julgranen. Jag och min bästa vän Jimmy hade insett genom att läsa på diverse forum att Klaner skulle uppstå i Starcraft och som vanligt kunde jag inte göra något sådär ”lagom” utan satte upp som mål att vi skulle bli störst, inte bara i Sverige utan vi skulle bli störst i världen!

Vi började knåpa på en hemsida som vi hostade under min adressen som Telia förmedlade vid den här tiden, jag kommer tyvärr inte ihåg den exakta men det var i stil med www.telia.se/~u23232392/ och kanske även något mer, alltså totalt omöjlig att hitta för någon som inte kunde adressen.

Sidan som jag kommer ihåg den idag i ett rosa skimmer var helt fantastiskt vacker, det var svart såklart, den hade Starcraft logotypen och det var bara allmänt jäkla underbar, vi hade kort och gott gjort världens snyggaste sida för världens kommande största Starcraft klan. Allt var frid och fröjd när vi gick där på gymnasiet och vi snittade kanske 2-3 besökare per dag, dvs vi själva.

Som jag kommer ihåg det var det ganska så sparsmakat med information kring Starcraft, iaf hade vi svårt att få reda på information om enheter osv vilket såhär ett par månader innan releasen gjorde att vi försökte hitta och läsa allt vi kunde såklart. Så kom det sig att på något sätt kom vi över information om alla Terran enheter i spelet, hur vi gjorde det och om det ens var ett scoop vet jag inte men vi lyckades i alla fall få upp dessa med information och bild på våran hemknåpade sida, coolt tänkte vi och mycket mer än så var det inte.

Månaderna som kom efter detta blev vi varse om internets storhet då någon sökmotor snappade upp detta, tror det var Altavista som gällde runt den här perioden, och under de kommande månaderna snittade vår lilla oansenliga sida 120 000 besökare per månad. Det var helt galet. När spelet sedan släpptes hade vi kanske världens största Starcraft klan redan från start, det var Svenskar, ryssar ja i stort sett alla nationaliteter fanns med. Vi var kungar!

Men som alla stora riken rasade allt samman såklart, enorma klaner var ganska så onödigt visade det sig och inte gjorde det saken bättre att klanledaren, dvs jag, satt och spelade spelet på min AST Adventure, en 486:a 33mhz då spelet krävde en Pentium 90. Så fort jag dök upp i en onlinematch med min dator och mitt 33,6 modem klagade alla på att spelet började gå i slowmotion så det var bara att lägga ner.

Mina problem att spela online från en stuga ute i ingenmansland fick även sina konsekvenser 1998 när jag ställde upp i Starcraft SM, anordnat på internetcafét med namnet Nine vid Odenplan om jag inte missminner mig, men det mina kära bloggläsare är en helt annan historia…