Årets 3:e bästa spel
10

Årets 3:e bästa spel

Spel-Malmer

Det började med ett skämtsamt battlande mellan mig och Jocke (Familjenspel) om att jag var mer peppad inför Resistance 3 än jag var för Uncharted 3, vilket han då kallade mig lätt galen för att tycka. Han hängde upp sig på att jag noterade att sofforna var väldigt snygga i spelet. Därifrån myntades ett stående skämt här på Spelkriget om att jag var psykotiskt besatt av soffor och jämförde alla spel genom dess kvalité på in-game sofforna. Ett mycket bra index visar det sig, eftersom både jag och Jocke i slutändan tyckte Resistance 3 var ett bättre spel än Uncharted 3.

Spel-Malmer vs. Familjenspel: 1 – 0

Nu till saken. Det som började som ett noterande av fina soffor visade sig vara genomgående i spelet. Med stor känsla för detaljer har Insomniac skapat en levande, men ändå död miljö. Jag är oerhört svag för det postapokalyptiska 50-tal som visas upp, och ännu mer för känslan av att springa – i ösregn – genom något som faktiskt känns som det en gång varit riktiga hem. Allt ifrån kylskåp till hyllor kändes autentiska utan att för den delen falla i den tråkiga realismfällan som alla dessa horder av moderna militärshooters faller i.

Utöver det är spelet inte bara snyggt utan även oerhört roligt. Där finns åtminstone åtta olika kreativa vapen, samtliga med två skjutalägen, och till skillnad från i stort sett alla andra spel så har man nytta av dem alla och vill använda alla och inte bara två favoriter. Kontrasten när jag började spela Gears of War 3 strax efter kunde inte varit större. Gears klarar man i stort sett med ett vapen.

Lägg till det ett fantastiskt 3D-läge, vars enda nackdel är att lite då och då (inte särskilt ofta dock) så tappar det i bilduppdateringen och vi har en given plats tre. Det enda som drar ifrån spelet något är egentligen att slutet är lite trist och att det är aningens för kort. Det är inte Battlefield 3-kort, men lite längre hade inte skadat. När man spelar den roligaste shootern på flera år vill man ju ha mer!

Spel-Malmers lista så här långt

  1. -
  2. -
  3. Resistance 3
  4. Batman: Arkham City
  5. Uncharted 3

Familjenspel

Fy helvete vad bra!

Jag bara skrek rakt ut av glädje efter ett par banor av Rayman, tillsammans med sambon. På fy-helvete-vad-bra-spåret fortsatte sedan Rayman raka vägen in i spelhjärtat mitt. Rayman vinner mig tillbaka till sidscrollande plattformshoppande med en stor dos med humor och perfekt kontroll. Man känner verkligen hur roligt Ubisoft utvecklare har haft när man skapat denna pärla.

Det tråkiga med Rayman är att det, trots, sina underbara 1080p och sitt flyt i 60fps, avfärdas som ett simpelt barnspel. Detta har såklart inte jota med dess tekniska briljans att göra – men något som jag gärna vill påtala – utan på dess sockersöta estetik som formligen skriker barnspel. Men den som har spelat igenom Rayman och sedan säger att det är ett barnspel får ni mer än gärna doppa i tjära och fjädrar och kalla lögnare. Det är nämligen så att de sista banorna handlar mer om ”Super-Meat-Boy-slänga-kontrollen-in-i-väggen-svårt” än barnsligt roligt. Så svårt att min sambo tyvärr slutade spela i ren frustration.

Så då satt jag där ensam och Rayman bara briljerade framför mina ögon. Den precisa kontrollen gör att varje hopp sitter som en snygg tomteluva på valfri tomte och dör jag så gör jag det enbart för att jag själv gör fel. Och dör, det är något som jag gör många gånger fram tills dess att sluttexterna rullar.

På min resa mot slutet har jag fått mig ett uppvaknande som heter duga med grym co-op för upp till fyra spelare, roliga bossfighter och en sjuhelvetes utmaning. Jag vänder och vrider på min box och gläds över att Nintendo inte står någonstans på boxen. Inte en enda mustaschprydd rörmokare syns till. Välkommen till 2011 där plattformsspel är i full HD, utan påtvingad rörelsekontroll och utan samma trötta historia som gått på repeat i tjugofem år. In your face Nintendo.

Familjenspels lista så här långt

  1. -
  2. -
  3. Rayman Origins
  4. Dead Space 2
  5. Resistance 3
Årets 3D-spel
5

Årets 3D-spel

Avskriven av många som en gimmick som inte tillför något har de stereoskopiska 3D-spelen mötts med viss skepsis. Ofta skrivs det inte ens i recensioner något omdömme om 3D-läget. Men trots det har 3D kommit på bred front i år, och vi som omfamnat tekniken har fått uppleva en rad spel med radikalt förstärkt inlevelse. Ibland har vissa kompromisser behövts göras för 3D-läget, men i nästan samtliga fall har 3D-läget inneburit en upplevd snyggare grafik och mer involverande upplevelse. Med tekniker som TriOviz, som utan prestandaförlust kan lägga 3D till vilket spel som helst så finns inte heller någon ursäkt att inte ha 3D-läge. Vi har bland annat sett tekniken i Gears of War 3, Batman: Arkham City och Assassin’s Creed: Revelations. Med ett numera stort utbud av 3D-spel är det därmed god tid att utse det spel som omfamnat 3D-tekniken bäst. Det spel där 3D:n gör som störst skillnad.

Familjenspel

Bah! 3D är bara en gimmick. Nu skall jag fortsätta spela Gauntlet på min svartvita TV med mono-ljud istället. Skall bara ladda upp det från kassetten i en timme.

Spel-Malmer

Många spel har imponerat i år med sin 3D, och jag har gång på gång utbrustit på twitter hur fantastiskt 3D:n är i ett eller annat spel. Men trots allt så finns det ändå ett spel som är bäst och det är beroende på två saker. Dels har det ”riktig” 3D och inte en omprojektion som i den ovan nämnda TriOviz-lösningen tidigare. Det är inte automatiskt en fördel, då det i många fall kan innebära kompromisser som sänker bildkvalitén. Men spelet i fråga klarar av detta utan märkbara kompromisser, vilket verkligen är en bedrift. En större anledning till att Uncharted 3 – vilket såklart är spelet jag pratar om – är överlägset är att det är designat för 3D. Allt från kameravinkeln till miljöerna i sig känns designade för att verkligen skapa ett sug i bilden. När lill-Drake klättrar omkring får man nästan lite svindel. Dessutom verkar färgtoner och ljussättning vara designade för att minska mängden överblödning mellan de två ögonen. Framför allt så bidrar 3D:n väldigt mycket till att suga in en världen, vilket är dess främsta styrka.

God tvåa: Ditlagt i efterhand som en efterbearbetningseffekt skulle man kunna tro att 3D:n i Gears of War 3 inte tillförde någonting. Men lyftet som 3D:n ger till spelet är enorm – faktiskt mer än i Uncharteds fall – och vore det inte för att Uncharted använde sig av 3D effekten mer medvetet skulle Gears of War 3 kamma hem denna utnämning.

God trea: Jag kan inte låta bli att nämna Resistance 3 här. Vissa scener i det spelet är helt makalösa i 3D, och spelet skulle lätt kunna vunnit den här kategorin om det inte vore för en detalj som smolkar bägaren. Spelet lider nämligen av ganska dåligt bilduppdatering vid stunder när man kör i 3D-läget. För mig betydde det att jag flera gånger bytte ner till det platta 2D-läget, vilket verkligen var synd då spelet skiner så mycket i övrigt i 3D.

Vecka 41. Bokkriget
-

Vecka 41. Bokkriget

Det har varit en väldigt lugnt här på Spelkriget senaste tiden. Inte nog med att det spelas lite bland oss som driver bloggen, det har skrivits mer om böcker än spel. Så kommer det såklart inte vara för evigt men just nu är det laddning inför Gamex i början på November som gäller!

Familjenspel har, trots sitt väntade på bebis som kan komma vilken dag som helst nu, hunnit spela både Rage, Gears of War 3 och tokigt nog påbörjat lite Dark Souls.

Frances har fortsatt sitt Dragon Age 2 spelande, något som fått maken att skrika av umgängessjuka.

Spel-Malmer har enligt senaste ryktena gått igång på grafiken i Crysis, ja ni vet det där sjukt snygga spelet som kom för massor med år sedan. Undrar om Mr. Malmer hittat några soffor.

Innan vi ser ut över en vecka med garanterad utökning av Familjenspel så får ni allt nöja er med de dör boktexterna vi skrev den gångna veckan! Vi älskar er alla!

Drömmen om något bättre

Frances startade Bokkrigets vecka med att förklara vad som är så fantastiskt med Peter F. Hamiltons böcker under namnet the Void trilogy. Vi kan avslöja att hon gillar, men hur mycket? Ja då får du allt ta och klicka in dig och läsa!

Brinner av på Mass Effect

Spel-Malmer brinner av riktigt ordentligt på Mass Effect och dess nyligen utannonserade multiplayerläge. Malmer hotar med att syna trean hårt i sömmarna när det kommer ut och är något inte bra, ja då kommer Bioware allt att få höra det!

Den bittra eftersmaken

Malmer har spelat klart Gears of War 3 och skriver av sig kring slutet på denna trilogi. En fet spoilervarning utfärdas.

Underbara Metro 2034

Fortsättningen på Bokkriget stod Familjenbok för. Denna gången har han läst uppföljaren till den fantastiska Metro 2033 och ja han älskar Metro 2034 också! Det är en fantastisk inre resa som vi tas med på.

Den bittra eftersmaken
3

Den bittra eftersmaken

Varning! Detta inlägget innehåller massiva spoilers till slutet i Gears of War 3.

Det är med pampig musik som den heroiska segern för det goda signaleras. Locusts är besegrade och helt utplånade, in till sista individ. Man ser dem alla dö på ett till synes plågsamt sätt, och det är helt klart menat att nu skall man känna ett stort mått av Yeah, go team! Men jag gör inte det. Istället fylls jag av konflikterande känslor, och undrar om det egentligen var rätt.

För det jag beskådar är inte en seger. Jag ser folkmord av ett folk som varit tvungna att fly från sitt hem i underjorden på grund av mänsklighetens handlingar. Vår girighet. Ett folk med kultur och helt tydligt ett civiliserat samhälle med avancerad och detaljerad arkitektur och vetenskap. De hade inte behövt fly, men på grund av ”vår” girighet blev de tvugna att kämpa för sina liv. En fight de förlorade. Jag har svårt att inte känna medlidande med dem.

När då Marcus Fenix sätter kniven i magen på den desperata Locustdrottningen, uttalandes diverse smädelser, just efter att hon sagt precis som det är så känns det inte riktigt rätt. Jag förstår att han känner så, men när musik och allt annat runtomkring är format för att signalera en stor seger så upplever jag att spelet försöker tvinga på mig samma känslor. Jag gillar det inte.

Jag tänkte först att jag var ensam i dessa tankar, men så läste jag följande inlägg på how to not suck at game design (tack @FrokenNorgren) där det tyske författaren Anjin Anhut sätter Gears of War 3 i förhållande till USA:s krig över olja och även tillämpar ett nazi-tysklandperspektiv på det hela. Jag håller kanske inte med om alla slutsatser, men det faktum att jag inte är ensam i mina tankar fick mig att fundera vidare på saken.

Kan det vara så att det är ett medvetet val från Epics sida? Att man målar något som är rätt så tveksamt och tvivelaktigt i stora breda patriotiska färger för att få oss att tänka till? Lead designer Cliff Blezinsky känns som en kille med huvudet på skaft, och jag skulle inte vara förvånad om så är fallet. Samtidigt vet jag inte om det är rätt sätt. Samma händelser men med mer fokus på det just tveksamma i segern och lite mindre Fuck, yeah så kanske jag hade köpt det. Nu lämnar Gears of War 3 – ett fantastiskt spel i övrigt – mig med lite bitter eftersmak. Kände du likadant?

Spela med en n00b
9

Spela med en n00b

Ensam, det är oftast så jag spelar igenom mina spel. Visserligen har sambon ofta ett intresse för spel med en ordentlig story och när ett sådant spel dras igenom följer hon min genomspelning med stort intresse.

Det är roligt att dela på upplevelsen men slippa dela med sig av själva spelandet. Jag gör mina val och hon får gladeligen följa med på min resa, utan något direkt att säga till om. Spelandet är för mig en ren egostund.

För ett, två år sedan började detta sakteliga att ändras. Jag bjöd till och vi började lira Borderlands, vi hade fantastiskt skoj men spelandet gav mig också tydlig insikt i mina egna tillkortakommanden.

Jag har inget tålamod med någon som är nybörjare. Att dö för att Ida siktar i taket när fienderna stormar fram ledde till åtskilliga hetsiga debatter (läs bråk) där jag formligen skrek ut min frustration över att dö virtuellt. Jag kan villigt erkänna att jag varken var pedagogisk eller inbjudande, men ska man lära sig ska man lära sig den hårda vägen, eller?

Efter att vi, ett antal timmar med Borderlands och hetsiga argumentationer senare, la ner det hela för husfridens skull trodde jag att våra dagar med gemensamt spelande var över. Visserligen vi fick ett återfall och gav oss på Portal 2 med aningens bättre resultat men utmaningen att ta oss an ett mastigt skjutaspel trodde jag låg i dåtiden.

Men så landade Gears of War 3 härom veckan och döm av min förvåning när jag plötsligt ser mig själv i något som inte på bättre sätt kan beskrivas som en utomkroppslig upplevelse. Vad säger människan som ser ut som mig själv? Står han och frågar sambon om vi ska ge oss på Gears of War 3 tillsammans? Hur skulle nu detta gå?

Döm av min förvåning när vi nu ett par timmar in faktiskt varken dött speciellt frekvent eller att jag inte fått något raseriutbrott i ren frustration. Kan det vara så att vi äntligen är på väg att lyckas ta oss igenom ett spel tillsammans?

Som jag ser det finns det ett par ganska klara anledningar till att det, ännu, går förhållandevis bra. Det självklara är ju att sambon blivit bättre. Vårt tidigare spelande har givit resultat. Att jag sedan försöker andas och hålla tålamodet bidrar även det till en klart roligare stund tillsammans i soffan.

Fast det som faktiskt bidragit mest måste vara Gears of War 3s geniala system när det kommer till co-op, nämligen möjligheten att individualisera svårighetsgraden. Detta verkar främst påverka hur mycket skada man tar och ger sambon lite mer tid att fippla med kontrollen samtidigt som jag får en lika stor utmaning som alltid! Helt enkelt klockrent!

Min kära sambo är kanske en nybörjare när det kommer till att spela, men då måste jag även erkänna att jag är en tålamods-n00b. Så här sitter vi två nybörjare på sitt egna sätt och lär oss av varandra. Tro det eller ej men vi gör framsteg båda två.

Kanske kan Gears of War 3 vara spelet som för oss ännu närmare? Kanske är detta slutet på mina egostunder? Det är i så fall ett litet pris att betala för en gamer-flickvän.

Samtal om Resistance 3
2

Samtal om Resistance 3

”Den sista striden för mänskligheten är här, det är dags för vår ras att äntligen sätta ner foten…” Resistance 3 har landat med en så generisk baksidesstory att man mår illa. Ändå verkar Familjenspel och Spel-Malmer vara överens om att detta kan vara bland det bästa de spelat i år. Hur hänger det egentligen ihop?

Spel-Malmer: Vi skall alltså prata lite Resistance 3. Det är väl ingen hemlighet att vi båda två är relativt positivt inställda ändå? Vad var dina första intryck?

Familjenspel: Överraskad måste jag ändå säga var det första jag kände. Förbluffad över hur snyggt det är och hur roligt det är att döda Chimera. Hur kände du själv?

Spel-Malmer: Tyvärr hade jag inte kunnat låta bli att tjuvkika lite på gameplayklipp från början av spelet, men jag blev ändå mäkta imponerad. På videoklipp kanske det ser lite generiskt ut, men när man sitter där med kontrollen är det helt annorlunda. Det var oerhört kul att skjuta Chimera. Det blev speciellt en rätt stor kontrast nu när jag började spela Gears of War 3 som är lite mer traditionellt i sitt vapenupplägg. Man känner hur redan de första vapnen man får i Resistance 3 är riktigt roliga.

Familjenspel: Nej verkligen inte som din typiska FPS, visserligen är jag och sambon inte långt in i Gears of War 3, men i en jämförelse känns det som en gäspning. Samma gamla vapen utan något extra alls, såhär ett par timmar in i alla fall.

Visserligen kanske Gears och Resistance inte går att jämföra men min poäng är att Resistance 3 inte känns som bara ett spel i mängden.

Spel-Malmer: Ja öppningen i Resistance 3 är helt klart bättre. Bara det att en kille heter Tommy Dean, och alla säger hela hans namn hela tiden. Älskar sånt. Känns verkligen som man är på landet någonstans i en håla. Sätter stämningen oerhört mycket.

Familjenspel: Bra att du säger det, stämningen i Resistance 3 får ju ett redigt lyft av 50-tals estetiken.

Spel-Malmer: Javisst, men det är inte heller in-your-face 50-tal. Det bara finns där, och man kanske inte tänker på det så mycket. Dessutom är det ju ett post-apokalyptiskt 50-tal, vilket lite gör att saker ser ut lite som vissa 50-talssaker ser ut idag. Tänk! Vi lever i ett post-apokalyptiskt 50-tal fast apokalypsen hände inte.

Familjenspel: Du är lustig, men det var länge sedan jag haft så här skoj med en shooter, det har ju varit rätt mycket militärshooters på senare år. Allt ska vara så ”verkligt” som det bara kan bli känns det som, vilket i längden är trist.

Spel-Malmer: Ja när det gäller FPS är det verkligen ett spel som sticker ut, men samtidigt är troget till klassiska genrekonventioner.

Familjenspel: Ja jag håller med, men det slår de flesta tredjepersonsskjutare på fingrarna också.

Spel-Malmer: Verkligen. Love it! Det är många små detaljer i miljöerna som lyfter spelet en hel del.

Familjenspel: Det är rätt coolt när man bara kan stå och kolla på en övervuxen bil i en halv minut, då vet man att man har sugits in.

Spel-Malmer: Som julpynt i övergiven stad.

Familjenspel: …eller SOFFORNA! *FAP FAP FAP*.

Spel-Malmer: Men ärligt talat…jag har ingen soffafetisch.

Spel-Malmer: Men det är en rätt bra mätinstrument för att jämföra spel ändå. Väldigt många spel har lite halvruttna trasiga soffor och tiden de lagt på ett alldagligt objekt som en soffa kan säga något om kvalitén på övriga grafiken. Så varför inte jämföra dem? Soffaindex!

Familjenspel: Jo jag kan inte annat än att hålla med, soffor är oftast med i de flesta spel i någon form. Perfekt grej att jämför spelen på. Fast jag har hört rykten om att det är något annat i Resistance 3 som varit din ”grej”, stämmer inte det?

Spel-Malmer: Ja…måste erkänna att när sofforna inte var riktigt lika snygga som i bullshotsen (fast de var dock bra) så föll min kärlek över på något annat. Kylskåpen.

Familjenspel: Gah! Du förstör mitt spelande! Går bara runt och glor på detaljer. Jag som bara brukar rusa igenom spel.

Spel-Malmer: Fast egentligen handlar det om samma sak. De har verkligen lyckats få till övergivna hem i Resistance 3. När man springer genom miljöer så är det så mycket detaljer. Soffor, kylskåp, gamla pianon och skåp och klockor mm. Älskar små pilliga detaljer. Speciellt i regn.

Familjenspel: Men om vi ska lämna detaljerna, Resistance 3 har en liten men ändå viktig brist tycker jag. Det är nog storyn. Hur engagerande är den egentligen? Bryr du dig? Eller är det bara en ursäkt för att få ha skoj?

Spel-Malmer: Det är lite tudelat. Jag bryr mig mer än i flera andra spel, för det är personligt, men det är knappast att jag sitter med en klump i halsen.

Familjenspel: Jo fast jag gillade vad de försökte göra, att få det just lite mer personligt.

Spel-Malmer: För det mesta är det hela dock mest en ursäkt för att ha skoj med vapnen och fienderna, men den är inte heller helt utan ljuspunkter.

Familjenspel: Ja jag som har barn känner ändå lite mer när man, i spelet, ger sig iväg från familjen.

Spel-Malmer: Det är många bra delar, och i vissa fall rätt råa delar.

Familjenspel: Jo det är ju rätt in your face blodigt. Betydligt blodigare än vad jag kommer ihåg från de andra spelen i serien.

Spel-Malmer: Men inte på Bulletstorm/Gears of war-sättet blodigt där det mest är serietidningsvåld, utan mer verkligt jobbigt blodigt. Studsade till ordentligt där på något ställe. Plus för det, men med det sagt, slutet är ju ändå rätt B.

Familjenspel: Det kändes lite som om man fått slut på tid eller idéer, eller i värsta fall båda, vilket var trist. Tyckte man kunde fått ur sig kanske en eller två timmar till…utveckla det hela lite till innan en ganska ”meh” avslutning som det blev nu.

Spel-Malmer: Men det förtar inte direkt jättemycket från helhetsupplevelsen, och det är ju ändå så att man ändå verkligen vill komma framåt och klara uppdraget. Något som många ambitiösa spel inte lyckats med. Crysis 2 dyker upp i huvudet på mig som avskräckande exempel.

Familjenspel: Ja herregud, Crysis 2 la jag av med ganska snabbt…totalt oengagerade.

Spel-Malmer: Kände du att spelet hade något att säga ändå, utöver lite cheesy dialog och plot? Eller skall vi lämna sådana tankar åt Bioshock och Limbo?

Familjenspel: Jag vet inte, inte direkt. Visst man kan få det till att det är snack om växthuseffekt och liknande. Det finns ju hintar om det. Men ärligt? Brydde jag mig om att tänka på det när jag spelade? Nej.

Spel-Malmer: Nej, för spelet levererade fantastiska setpieces och perfekt pacing. Och mycket bra variation. Jag hatade snipersarna ett tag, men sen blev jag lite kär i dem. Det blev verkligen kul gameplay med alla snipers man försökte komma undan och hitta. Speciellt hoppetoss-snipers (bara att få säga det ordet om ett spel säger en hel del).

Familjenspel: Det är sällan man känner sig uttråkad, och faktiskt så har Resistance 3 en tågstrid som är nära att knäcka självaste Uncharted 2. Bara en sådan sak!

Spel-Malmer: Den knäcker den lätt. Men samtidigt påminner den också en hel del om tågresandet i RDR.

Familjenspel: Hahaha ja faktiskt!

Spel-Malmer: Men grafiskt vet jag inte om det knäcker Uncharted 2. På vissa plan gör det det, men det är lite för lågupplöst och lite bristande här och där. Speciellt i texturer. Men overall är det oerhört nice. Och 3D:n lägger till mycket tycker jag. Bra implementerat och lätt på ögonen, så när som på att det går lite hackigt ibland när mycket händer. Då växlade jag ibland till 2D, vilket var lite jobbigt då man behövde gå tillbaka till huvudmenyn. Men i vilket fall, snyggt var det.

Familjenspel: Jo jag håller med, fast upplösning är ju inte heller allt.

Spel-Malmer: Nej verkligen inte.

Familjenspel: Uncharted rår det inte på. Men ändå tycker jag helheten gör det snyggare än mycket. Alan Wake exempelvis, var ju ett sådant spel som rent grafiskt inte var 720p men som ändå kvalar in som ett av de snyggaste jag spelat.

Spel-Malmer: Åh Alan Wake. *får nåt fjärran i blicken* *snaps back*. Speciellt den ”blå banan” föll mig i smaken rent estetiskt och gameplaymässigt. Vissa delar var en modern (och roligare) Ravenholm.

Men samtidigt är Resistance 3 ett oldschoolspel. Och det är nog det bästa med det. Massa olika vapen med alt-fire och inget behov av att kasta sig ifrån dem. Gott om ammo och kul med avsaknaden av regenhälsa.

Familjenspel: Älskar verkligen att man KAN dö! DET gör mycket av spelet.

Spel-Malmer: Jag vet inte vad och hur de gjort det, men de har verkligen fått det så man kan och vill använda alla vapen. Ofta brukar det vara så att vissa vapen är roliga att använda men maskingeväret är det som alltid är bäst. Här är det mer en fråga om att man kan ta olika strategier och använda olika vapen på många ställen. Inget vapen känns onödigt. Jag tror typ alla vapen utom mutatorn, som man fick ganska sent, var välanvända av mig. Och den var också mycket användbar, speciellt alt-fire på den.

Familjenspel: Ja man rullade runt bra på de flesta vapnen, och det är ju rätt många också … vad är det 14st typ?

Spel-Malmer: Nåt sånt…eller 12. Eller jag vet inte. Men det var många och de var alla bra och välbalanserade.

Spel-Malmer: De NPC:s som stred med en var ändå rätt pajjiga dock. Men sånt är detaljer egentligen. Overall är Reisstance 3 bland de bästa spelen jag spelat i år. Inte top of the heap, men det är lätt i topp fem.

Familjenspel: Men ärligt, den som förväntar sig ett polerat spel får nog leta vidare, speciellt Co-Op som vi testade var ju inte alls bra.

Spel-Malmer: Lite småbuggigt där, håller med. Fanns några sådana småproblem här och där i spelet. Men det är ett gediget – aningens kort – spel.

Familjenspel: Tja det slår ju inte alla spel jag spelat i år men som bästa FPS ligger det nog fast ändå.

Spel-Malmer: Killzone 3 har inte en chans mot det här. Varken på 3D-nivån och på kampanjens underhållningsvärde. Tycker detta är snyggare också. Sett till helheten iaf.

Familjenspel: Ja jag har ju inte möjligheten att testa 3D:n och Killzone 3 har jag inte kommit till i högen men jag skulle gissa att jag håller med.

Spel-Malmer: Men vi har kanske inte så mycket mer att säga om det här spelet utan att förstöra det. Vi älskade det, och det får ett stort <3 från oss två. Frances tvingar vi att hålla med så vi säger <3 från Spelkriget.

Failjenspel: So be it…Jedi.

Storr tack till Nordisk Film som varit vänliga att ge oss ett exemplar av spelet.

Spelen att se fram emot
9

Spelen att se fram emot

Hösten står för dörren och vad är inte bättre än att börja ladda upp för sena nätter fyllda med myspys i soffan. Tända levande ljus, dra fram chipsskålen och slå sig ner och bara njuta! Och njuta det får vi för hösten är full med underbara spel som formligen väller över oss. Det ser oerhört mycket intressantare ut än den första delen av året. Vad anser då jag är de gyllene kornen?

10. El Shaddai: Ascension of the Metatron (Mutli, 9:e September)

Fick upp ögonen för El Shaddai efter E3-mässan förra året och efter att ha testat demot som kom ut nyligen har jag blivit mer sugen. Spelet är inspirerad av den judiska texten om Enok, en präst, som försöker hitta sju fallna änglar. Allt för att förhindra att världen drabbas av syndafloden. Det verkar vara en blandning mellan 2D plattformande och hack n slash och ser helt underbart ut!

9. NHL 12 (Multi, 8:e September)

Ett av de mest spelade spelen för egen del det gångna året har varit NHL 11. Ett perfekt spel att ta upp när man som småbarnsförälder bara har en kortare stund att spela då barnen sover. Att jag sedan är rätt kass är väl inget vi behöver snacka så mycket om. Som vanligt snackas det om mindre uppdateringar och förbättringar men oavsett så måste jag ha nästa NHL 12 för att kunna spela mot polare!

8. Gears of War 3 (Xbox 360, 20:e September)

Om jag ska vara helt ärlig så hade inte Gears of War varit med om det hade funnits en fortsättning. Jag är inget större fan av serien och oftast sitter jag med ångest över att dö så mycket som jag gör. Vad gör då Gears of War 3 på den här listan kan man undra? Jo jag vill såklart veta hur det ska gå, kommer mänskligheten vinna eller gå under?

7. Dark Souls (Multi, 7:e Oktober)

Demon´s Souls var läskigt svårt och jag hade inte orken att spela klart det när massor med annat släpptes. Samtidigt tycker jag att det jag spelat av den andliga föregångaren till Dark Souls var så pass bra att det ändå skulle kvala in som en av mina bästa spelupplevelser under 2000-talet. Därför hoppas jag nu att jag verkligen kan ge Dark Souls den chans som dess föregångare förtjänade.

6. Resistance 3 (PS3, 7:e September)

Resistance: Fall of Man ligger mig lite extra varmt om hjärtat då det var spelet som fick mig att börja spela förstapersonsskjutare på konsol. Tyvärr har jag inte hunnit med del två ännu men det ska givetvis hinnas med innan Resistance 3 kommer. Spelet ser otroligt snyggt ut. Speciellt sofforna.

5. The Elder Scrolls Skyrim (Multi, 11:e November)

Oblivion var inget jag gillade och de tidigare delarna i serien är inget jag spelat. Ändå ligger The Elder Scrolls Skyrim högt upp på min lista, varför kan man undra? För det första har mitt intresse för stora rollspel ökat markant bara de senaste åren och det innehåller drakar! Alla spel som innehåller drakar måste ju vara bra, eller? Oavsett ser jag fram emot att springa runt i Skyrim och bara njuta.

4. Deus Ex: Human Revolutions (Multi, 26:e Augusti)

Snart är det dags att få se hur utfallet av Edios Montreals hårda slit. Deus Ex: Human Revolutions är ett taktiskt rollspel vars handling utspelar sig år 2027 där mekaniska förändringar av människan har blivit det nya heta. Det sköna med detta, för egen del, är att man kan välja vilket sätt man kan spela beroende på situationen. För egen del blir det nog mest pang pang som det brukar man vill man kan man smyga sig runt och hitta alternativa vägar. Att stilen sedan är i härlig Cyberpunk gör det ju inte sämre direkt!

3. Uncharted 3 (PS3, 1:a November)

Äntligen kommer nästa del i Uncharted serien! Serien med stort s som var en av de stora anledningarna till att jag överhuvudtaget skaffade mig en Playstation 3. Jag formligen älskar Drake och alla hans Indiana Jones äventyr och kan inte vänta på att få mer av samma vara. Denna gången kommer Drake dra runt i hela världen och leta efter den förlorade staden Iram.

2. Rayman Origins (Multi, 18::e November)

Rayman före Uncharted 3? Ett skämt? Nej faktiskt inte. Det flesta spel som är med på den här listan har jag längtat efter väldigt länge och aldrig varit någon direkt överraskning. När Rayman Origins visades upp på E3 i år var det ett av få spel som jag verkligen kände genuin överraskning och lycka över att se! Äntligen ett plattformsspel i härlig HD som känns galet och ändå lite fräscht. Kanske är kontrollen dålig, kanske är det bara de vackra färgerna och humorn som gör att jag faller pladask? Låt oss nu inte tänka på allt som kan gå fel och hur besviken jag kan bli, detta kan bli hur bra som helst!

1. Batman Arkham City (Multi, 21:a Oktober)

Batman Arkham Asylym var utan att tveka 2009 års stora överraskning. Det var inte långt ifrån att vara det årets bästa spel, alla kategorier. Att jag sedan barnsben har en kraftig kärlek för just Batman gör det hela inte direkt sämre. I Batman Arkham City utlovas allt vi fick i föregångaren fast mer och större och snyggare! Hur kan det här gå fel? Nej precis det kan det inte och därför är det spelet som jag längtar efter mest i höst/vinter! Att Pingvinen nu ska vara med glädjer mig något enormt!

Gears of War 3
1

Gears of War 3

Igår var det premiär för trailern till Gears of War 3 och det är intressant det vi får se. Historien kommer givetvis att fokusera på att knyta ihop säcken när det gäller hela trilogin och det skall på många sätt bli riktigt intressant hur killarnas resa kommer avslutas. Trailern nedan introducerar Marcus Fenix pappa och möjligheten att hitta honom för att ta ett exempel. Känslan säger mig att det kommer bli mycket mer fokus på att känslor i Gears of War 3 än tidigare delar, ett välkommet tillskott, minst sagt.

Nu ska jag vara ärlig och säga att Gears of War serien har aldrig legat mig speciellt nära hjärtat, jag har spelat de två första och tycker att de båda är riktigt bra actionspel men storymässigt kan man verkligen bry sig mindre. Det som varit incitamentet att spela Gears of War är stora fiender och häftiga actionsekvenser. Det vi får se i trailern nedan tyder inte på att det kommer bli någon ändring i den frågan, fienderna ser ut att bli större än tidigare och även ett par riktigt stora bossar fladdrar förbi. Jag gissar också att Epic väljer att inte visa det största och häftigaste så förhoppningsvis har vi ännu större saker att se fram emot! Det kan bli riktigt häftigt!

Det som glädjer mig mest som spelare är ändå att man äntligen lämnar gråskalan därhän. Rent grafiskt ser Gears of War 3 mycket trevligare ut än tidigare, det är som om Marcus och hans gäng hamnat någon helt annanstans än planeten Sera då den helt plötsligt faktiskt innehåller grönska och färg. Det känns mycket som Bulletstorm inte bara var ett eget spel utan även i stora delar en lek med Unreal-motorn för att i slutändan veta vad man kan göra riktigt snyggt.

Oavsett vad man tycker så kan man inte annat än säga att trailern ökar suget efter att få spela den avslutande delen i serien. Spelen Epic Games levererat har oftast känt som en samling bra spel snarare än mästerverk, kanske kan del tre få mig att ändra uppfattning?

Vad har Microsoft på lur?
17

Vad har Microsoft på lur?

Spelhösten är nu spikad och klar, och vi vet ganska väl vad som kommer en bra bit in på nästa år. Men som det ser ut just nu så har Microsoft nästan ingenting kommande utannonserat eller ens något som länge legat i pipelinen med okänd utgivningsdatum. Det enda vi vet om är Gears of War 3, och det är allt. Kingdoms (bilden ovan), som utannonserades nu på E3 med en trailer som inte sa något, kanske skulle kunna vara en kandidat för en 2011 års release, men det känns inte så troligt. I övrigt är Microsofts exklusiva 2011 helt tomt för dess kärnspelare, om man räknar bort Kinectspelen som främst riktar sig till en annan publik.

Jag gissar på att de håller på utannonseringarna för att kunna fokusera på Halo: Reach, Fable III och såklart Kinect. Men efter det? Det finns väl inte ens några rykten om att någon västerländsk tredjepart jobbar med ett större spel för Microsoft. Så den spontana känslan i magen är att Microsoft håller sina kort nära bröstet och vill inte avslöja någonting förens i sista stund. Så när får vi reda på vad de har på gång för 2011 för oss corespelare? De kan ju inte vänta för länge heller. Absolut senast kring Game Developer’s Conference framme i vår borde man ju hört något om vad som är på väg. Sony har ju redan nu utannonserat en rad titlar för 2011. Nu senast Resistance 3. För jag har svårt att tro att Microsoft inte har något storspel för 2011. Det känns helt enkelt väldigt osannolikt.

Är det värt att sätta sitt hopp till Tokyo Game Show nu i September? Kanske får vi höra något om det där stora japanska rollspelet som det ryktas om att FeelPlus utvecklar åt Microsoft? Det kan dock mycket väl vara nedlagt eftersom vi inte hört något om det på ett bra tag. Men det vore ju härligt med en uppföljare till Lost Odyssey.

Men vad finns det för andra exklusiva spelserier som Microsoft kan spinna vidare på, som inte nyss kommit ut med en titel? Står helt still hos mig, så kanske är det dags för helt nya titlar? Vad tror du?

E3 2010: Intryck
10

E3 2010: Intryck

De stora presskonferenserna är över, och det är dags att avlägga betyg. I det stora hela var det sådär, men ljuset finns i slutet av tunneln.

Microsoft

Uppvisning av några spel vi redan visste om. Gears of War 3 ser riktigt fett ut. Blir skön fight mellan det och Killzone 3 nästa år. Båda är fina grafiskt (KZ3 nog lite finare), men Gears har mer personlighet än Killzoneserien. Imponerande gränssnittsnavigation med Kinect. Trista casualspel. Imponerad av Your Shape: Fitness Evolved (Halo: CE referens?). Ny Xbox 360. Sweet! Förhandsbokad. Värdelöst att inget pris på Kinect gavs. Är det 1500 spänn så är det absolut inget köp om inget riktigt nice visas upp. Kostar den 500 så köps den troligtvis. Min kompis som inte är core gamer men ändå satt med och såg presentationen var jätteimponerad av alla Kinect demos. Han gillade det mer än Playstation Move. Värt att fundera på, då jag själv kände tvärt om. I det stora hela var konferensen rätt så trist så när som på gränssnittsdemostrationerna som var intressanta. Casualspelen från Microsoft kändes riktigt fattiga, om än lite bättre än Sonys och Nintendos motsvarigheter. Men det var inget som direkt skapade köplusta. Kinectimals var gulligt, men blev fånigt när tjejen låtsades bli slickad av katten på TV:n. Kommer det på svenska är det nog ett roligt barnspel dock. Imponerande också att de lyckades hålla nya 360:n hemlig så länge. Klantigt att inte bygga in en Blu-rayspelare i den. De förlorar nog mer på det bland casualpubliken än de vinner i försäljning på Zune marketplace. Även riktigt klantigt att inte visa upp något fett spel för core-publiken som integrerar Kinect med vanligt handkontrollspelande.

Betyg: 2/5

Your Shape: Fitness Evolved

Nintendo

Uppvisning av Zelda. Meh. Känns väldigt gammalt. Inget upphetsande alls förutom för tidigare fans. Nöjer man sig med enkel grafik finns fler spel till PS2 med bättre prislapp och det måste finnas dem med bättre gameplay och bättre story. Wii känns totalt meningslös. De visar nåt DS rpg. Gäsp. 3DS visas upp. Verkar lite häftig faktiskt. Men den gröna färgen är fruktansvärt ful. Finns dock fler färger. Men den de visade var hemskt ful. 3D-funktionen är ju dock lite neat, men mest en gimmick. Har sett sådana skärmar som kör 3D utan glasögon. Inte roligt. Är du i fel position blir det bara svårt att se vad som finns på skärmen. I rätt position är det dock 3D. Men orkar man spela en längre stund på det sättet? Bävar för när den tekniken kommer till hemmet. Kommer ta många år innan den kommer i närheten av kvalitén hos glasögonbaserad 3D.

Betyg: 3/5

The Legend of Zelda: Skyward Sword

Sony

Imponerande presskonferens med ganska roliga potshots mot Microsoft. Lite väl mycket dock kanske. Sen var det hela på tok för långt. Man fick intrycket först att detta var riktigt fett beroende på presentationen. Killzone 3 ser grymt ut. Stark betoning på 3D-tv, som nog är framtiden, men inte än på några år. Är på tok för dyrt än så länge. Efter ett tag går det även upp för en att inget på konferensen är nytt, precis som på Microsofts konferens, och det som visas upp för Move ser riktigt trist ut. Exempelvis Sorcery. Casualspelen de visat upp tidigare ser för övrigt horribla ut och totalt utan personlighet. Dock så känns Move rätt så coolt för core-spelen. Kan verkligen tänka mig spela ett fps såsom Killzone 3 med Move, såvida man inte blir för trött i armen. Problemet är att det är på tok för dyrt. Jämförbart med Wiitillbehör, men ändå för dyrt. Liksom för att ha en grundsetup som faktiskt är det man verkligen behöver med två Moves, en PS Eye och en Navigational Controller så är man uppe i minst 1600 kronor. Oacceptabelt. Och då har man ändå inget spel. Även för rena casuals så landar man på 1500 kronor, men får dock med ett spel, eller 1300 utan spel. Jag har nu räknat på en dollarkurs på 10 kronor, vilket brukar vara det som det i verkligheten blir med moms och tullar och allt liknande.

Hursomhelst. Därefter visades en massa demos av multiplatformspel som ändå i regel är marginellt bättre på 360. Nice dock med Portal 2. Ser riktigt fint ut från de gameplayfilmer jag sett. Det hela avslutas med ett fult demo av Twisted Metal. Hemsk art-direction och i det stora hela ett totalt ointressant spel. Så det blev inget Resistance 3 och inget The Last Guardian. Vad har Sony egentligen för exklusivt för spelhösten 2010? Satsar de allt på ett bilspel (Gran Tourismo) och Move? Känns väldigt fattigt, eller har jag missat något.

Betyg: 3/5

Playstation Move

Fler intryck

Alla presskonferenser var ganska dåliga, men vinnare är nog ändå Nintendo. Egentligen var de alla ganska mediokra. Men var inget bra på E3 då? Jodå, men ingen av de tre stora. Det som var bra var bra var spelen. Konamis Castlevania: Lords of Shadow ser helt fantastiskt ut och kan, likt Heavenly Sword, bli ett puckla-på-spel jag faktiskt kan tänka mig spela. Det är något i det spelets ljussättning och animation som ger det en enorm realism. Bland det snyggaste jag sett. Sen att röskådisarna är fantastiska skadar inte. Dead Space 2 är makalöst imponerande, men blev tyvärr uppskjutet till januari 2011. Halo: Reach imponerade inte jättemycket grafiskt, men verkar ha den där sköna Halo-känslan, så jag är med på det tåget. Ingen tvekan. Ghost Recon: Future Soldier såg mycket intressant ut, Medal of Honor likaså. Nya Star Wars: Force Unleashed 2 fick mig att bli jättesugen på att spela ettan. Tyvärr råkade jag läsa hur det slutade, men det skall nog vara kul ändå. Köpte det nästan när det begav sig, men det blev aldrig av. Finns många fler spel än detta som fångade mitt intresse, och i det stora hela är jag ganska nöjd med årets E3, även om det inte blev så mycket av min önskelista.

Framtiden tillhör helt klart multiplatform. One console future, någon?

Castlevania: Lords of Shadow

Föresten, ett spel som verkligen såg speciellt ut, vad El Shaddai: Ascension of the Metatron. Den grafiska stilen är helt unik, och tanken att löst basera spelet på den apokryfiska bibliska boken om Enok är också intressant och unikt. Själva teologiska grunden känns dock väldigt lös, men det är intressant och framför allt unikt att basera ett spel på den grunden, även om man är väldigt fri i sin tolkning. Till skillnad från Dante’s Inferno så känns det här som det är gjort med lite klass och känsla istället för med spyor och tuttar.

 

El Shaddai: Ascension of the Metatron