Årets bästa spel
19

Årets bästa spel

Spel-Malmer

Förväntningarna var höga, och redan tidigt gillade jag vad jag såg. Men det var först i en bossfight det verkligen klickade för mig. Nej, inte i strid – de bossarna kunde de skippat. Jag syftar på en av konversationsbossarna. När, efter övertalning, dörrmannen på polishuset med en historia med min protagonist bryter ihop framför mina ögon och släpper in mig på stationen. Det var i detta tillfälle som Deus Ex vann mig slutgiltigt. Med facit i hand och spelet avklarat tvekar jag inte när jag säger att konversationerna och systemet kring dem är bland de absolut bästa jag sett i ett spel. Ständigt är det oerhört spännande hur det skall gå. Ens val påverkar både nu och vad som händer framöver och det jag gjort innan – inte bara sagt – påverkar också.

Men Deus Ex är också så mycket mer än det. Tematiskt är det årets utan tvekan mest intressanta spel och väl värt att fundera kring både en och två gånger. Estetiskt är det både originellt och vackert med en grafisk stil som är oerhört konsekvent och trovärdig, samtidigt som det är visuellt varierad. Speciellt alla kläder fångade min uppmärksamhet. Spelmässigt är det oerhört varierat, med valmöjligheter överallt i hur man skall tackla en situation. Nästan hela tiden finns det minst tre vägar till målet och varje sådan väg har flera sätt att gå tillväga. Spelet premierar visserligen smygande, men jag fann att man kunde variera sitt tillvägagångssätt radikalt mitt uppe i det man gjorde. För mycket val kan många gånger bli frustrerande, men Deus Ex: Human Revolution balanserar i det närmaste perfekt mellan frihet och styrning för att skapa spänning och känsla av progression och meningsfullhet samtidigt som man alltid känner sig både fri och i en levande värld.

Deus Ex utspelar sig i en framtidsvärld där världen är i början av en omvälvande teknologisk renässans. Ändå känns det hela ruggigt aktuellt och trovärdigt. Ibland är spelet övertydligt i sina budskap men det tvingar aldrig på mig en åsikt, även om personer jag möter i sig har en stark sådan. När slutet väl kommer känns det inte självklart vilket som är rätt och riktigt. Det är inte svart och vitt. Transhumanism – ett stort ämne i spelet – är skrämmande men samtidigt lovande. Slutligen handlar det om makt och vem som skall ha den, och det finns inte ett enkelt svar på den frågan heller. Men en sak är jag säker på dock. Deus Ex: Human Revolution är årets bästa spel.

Spel-Malmers top-fem 2011:

  1. Deus Ex: Human Revolution
  2. Dead Space 2
  3. Resistance 3
  4. Batman: Arkham City
  5. Uncharted 3

Familjenspel


lost infidelity
we never said a word
so black and white you see
it’s all the lies we’ve heard

in my mind nothing makes sense
i’m nothing you can’t have
cracked up to disagree
that’s all we’ve ever had

you
only you
only you can’t be the one

your secret smile so quaint
in memories fortold
laughing so viciously
your concience has been sold

in my face there’s no more joy
i’m all I should be
cracked infidelity
is all you are to me

we don’t talk anymore

Catherine är 2011 års bästa spel.

Familjenspels top-fem 2011:

  1. Catherine
  2. Batman: Arkham City
  3. Rayman Origins
  4. Dead Space 2
  5. Resistance 3
Årets ljud och musik
12

Årets ljud och musik

Musik. Denna trevliga lilla sak som för att med ytterligare en dimension av känslor suga oss in i spelvärldarnas land. Det kan röra sig om allt från smäktande stråkar, små nätta popdängor eller hårda elgitarrer. Oavsett vad som bjuds får det inte ta över utan måste kännas precis rätt. Vad som var rätt i år för oss personligen hittar du såklart nedan. Sedan har vi det där med ljud, något som är nästan ännu mer subjektivt. Vill man ha en maffig ljudbild med stora tunga explosioner eller bara de där små små finurliga ljudeffekterna som bara märks när de inte är där? Eller är det kanske inte subjektivt alls, utan allt handlar om det tekniska?

Spel-Malmer

Ljud

Det finns vissa spel som har en väldigt karaktäristisk ljudbild. Där allt ifrån ljudet av att plocka upp ett vapen till speciella händelser förmedlar en känsla och förstärker atmosfären och det spelet förmedlar i övrigt. Där varje ljud är mer än ett ljud utan små bitar av en historia. Dead Space är just en sådan serie, och det gäller såklart även tvåan som släpptes i början av året. I stort sett vartenda ljud arbetar för att dra en in i världen. Dialoger och ljudinspelningar, den tunga andningen ute i rymden och framför allt atmosfärsljuden var genom hela spelet inte bara oerhört passande utan många gånger rent av skrämmande.

God tvåa: Half-life-serien, precis som Dead Space, en serie med en viss känsla i ljuden. Detta har även lyfts över till Portal 2 – som utspelar sig i samma universum – och trots ganska begränsad ljudbild så är de små detaljerna som finns väldigt sammanhållande för upplevelsen. Det känns verkligen i ljudet att det är Portal.

Musik

Det finns i stort sett två olika sorters musik i spel. Den som är gjord enbart för att sätta en stämning och den som går att lyssna på separat som vilken skiva som helst. Den senare kanske är lite mer intressant rent musikaliskt, men för en spelupplevelse är den inte nödvändigtvis bäst. Musiken i Skyrim hör, förutom höjdpunkter med ”Ostkaka”, mycket till den förstnämnda typen, men med oerhörd kvalité. Skyrim som spel ger en verkligen känslan av att själv gå runt i en riktig Tolkien-värld full med riktigt liv, fast med filmiska kvalitéer, och få saker cementerar den stämningen så starkt som den högkvalitativa musiken. Varje plats har sin egna musik och varje stycke förmedlar sin egna stämning och känsla. Sällan känns det tråkigt att bara gå runt i en stad, mycket just på grund av den högkvalitativa musiken.

God tvåa: Redan i trailern övertygade Deus Ex med framtidssmakande synthmattor, vilket även fortsatte in i spelet. Redan från huvudmenyn drog musiken in mig i spelets hårda framtidsvärld. Det enda som drog ner var att omfattningen på musikspår var lite tunt och de var vid stunder lite fört hårt komprimerade. Soundtracket förtjänade bättre kvalité, speciellt vid eftertexterna, då man verkligen ville lyssna.

Familjenspel

Ljud

För mig handlar kategorin ljud mycket om att ha trovärdiga röstskådespelare. Skådespelare som kan bjuda på det där lilla extra som får mig intresserad av världen de lever i. Ett sådant spel är verkligen Batman Arkham City. Allt från Batman, Catwoman, Mr Freeze ner till en betydligt piggare Nolan North som, till skillnad från en ganska trist Nathan Drake, här gör en utmärkt version av Pingvinen. De småsnackande brottslingarna, fladdret av Batmans cape i vinden ja allt detta bidrar till ett ljud som överträffar allt annat i år.

God tvåa: Ilomilo hade officiell release på XBLA 5:e Januari och är ett exempel på hur man med små medel kan skapa ljud som bygger upp världar och förmedlar känsla. SouthEnd Interactive från Malmö lyckades få mig berörd, lycklig och upprymd, allt på en gång. Att återförena Ilo och Milo och höra den ljuvliga trudelutten som omringar deras tillfälliga återseende är ren glädje för själen.

Musik

Till skillnad från min bloggpartner så ser jag musik-kategorin som möjligheten att lyfta fram ett speciellt stycke musik som berört eller roat mig under året. Det här året är det en smäktande ballad som fått mig på fall. Av och med huvudrollsinnehavaren på fler än ett sätt, Jokern. Han gör här en underbar version av The Platters – Only You.

God tvåa: Portal 2 var på nästan alla sätt en besvikelse för mig, en ganska så trist uppföljare till ett riktigt underbart spel. Det kändes krystat när Valve försökte med konststycket att ta sitt lilla lekprojekt och nu göra det till en fullpris titel. Som tur var gillade jag det tillräckligt mycket för att få möjligheten att höra GLaDOS sjunga igen. Spelets stora behållning då Ellen McLain gör detta med bravur! En slutlåt med stor humor som fick mig att skratta bort besvikelsen över Portal 2.