Spelrummet – Uppdatering
-

Spelrummet – Uppdatering

Efter att förra månaden gjort en totalrenovering av spelrummet så började TV:n att kännas lite i minsta laget. Känslan av att ha det som på bio fast utan alla människor som prasslar eller pratar växte sig allt starkare. En projektor kändes som ett naturligt steg att ta helt enkelt.

Efter prat med Fredrik om vad man skulle välja, om 3D var viktigt eller ej (det är aldrig viktigt, inte ens på bio) så föll tillslut valet på Optoma HD20 som inte kvalar in som den billigaste projektorn men verkligen inte den dyraste heller. Full-HD till bra pris var det viktiga helt enkelt. Efter ett par dagar med kabeldragning och montering är det äntligen helt klart! Det enda som nu behövs är möjligheten att mörklägga ordentligt.

Vad tycker ni, blev det bra?


Projektorn monterad i taket.


Testade lite Alan Wake.


The Descendants blev första filmen att ses.


Projektordukten uppfälld och monterad i taket.

 

-
Snabbinlägg av Joakim

Lyssna på Radiogamer

Nu kan ni lyssna på senaste avsnittet av Radiogamer där allas vår fjortis, Fredrik Malmer, är gäst. Det blev snack om 3D-tv men också om hans ovillkorliga kärlek till Twilight! Vi övriga på Spelkriget tycker Fredrik gjorde sjukt bra ifrån… »

Årets 3:e bästa spel
10

Årets 3:e bästa spel

Spel-Malmer

Det började med ett skämtsamt battlande mellan mig och Jocke (Familjenspel) om att jag var mer peppad inför Resistance 3 än jag var för Uncharted 3, vilket han då kallade mig lätt galen för att tycka. Han hängde upp sig på att jag noterade att sofforna var väldigt snygga i spelet. Därifrån myntades ett stående skämt här på Spelkriget om att jag var psykotiskt besatt av soffor och jämförde alla spel genom dess kvalité på in-game sofforna. Ett mycket bra index visar det sig, eftersom både jag och Jocke i slutändan tyckte Resistance 3 var ett bättre spel än Uncharted 3.

Spel-Malmer vs. Familjenspel: 1 – 0

Nu till saken. Det som började som ett noterande av fina soffor visade sig vara genomgående i spelet. Med stor känsla för detaljer har Insomniac skapat en levande, men ändå död miljö. Jag är oerhört svag för det postapokalyptiska 50-tal som visas upp, och ännu mer för känslan av att springa – i ösregn – genom något som faktiskt känns som det en gång varit riktiga hem. Allt ifrån kylskåp till hyllor kändes autentiska utan att för den delen falla i den tråkiga realismfällan som alla dessa horder av moderna militärshooters faller i.

Utöver det är spelet inte bara snyggt utan även oerhört roligt. Där finns åtminstone åtta olika kreativa vapen, samtliga med två skjutalägen, och till skillnad från i stort sett alla andra spel så har man nytta av dem alla och vill använda alla och inte bara två favoriter. Kontrasten när jag började spela Gears of War 3 strax efter kunde inte varit större. Gears klarar man i stort sett med ett vapen.

Lägg till det ett fantastiskt 3D-läge, vars enda nackdel är att lite då och då (inte särskilt ofta dock) så tappar det i bilduppdateringen och vi har en given plats tre. Det enda som drar ifrån spelet något är egentligen att slutet är lite trist och att det är aningens för kort. Det är inte Battlefield 3-kort, men lite längre hade inte skadat. När man spelar den roligaste shootern på flera år vill man ju ha mer!

Spel-Malmers lista så här långt

  1. -
  2. -
  3. Resistance 3
  4. Batman: Arkham City
  5. Uncharted 3

Familjenspel

Fy helvete vad bra!

Jag bara skrek rakt ut av glädje efter ett par banor av Rayman, tillsammans med sambon. På fy-helvete-vad-bra-spåret fortsatte sedan Rayman raka vägen in i spelhjärtat mitt. Rayman vinner mig tillbaka till sidscrollande plattformshoppande med en stor dos med humor och perfekt kontroll. Man känner verkligen hur roligt Ubisoft utvecklare har haft när man skapat denna pärla.

Det tråkiga med Rayman är att det, trots, sina underbara 1080p och sitt flyt i 60fps, avfärdas som ett simpelt barnspel. Detta har såklart inte jota med dess tekniska briljans att göra – men något som jag gärna vill påtala – utan på dess sockersöta estetik som formligen skriker barnspel. Men den som har spelat igenom Rayman och sedan säger att det är ett barnspel får ni mer än gärna doppa i tjära och fjädrar och kalla lögnare. Det är nämligen så att de sista banorna handlar mer om ”Super-Meat-Boy-slänga-kontrollen-in-i-väggen-svårt” än barnsligt roligt. Så svårt att min sambo tyvärr slutade spela i ren frustration.

Så då satt jag där ensam och Rayman bara briljerade framför mina ögon. Den precisa kontrollen gör att varje hopp sitter som en snygg tomteluva på valfri tomte och dör jag så gör jag det enbart för att jag själv gör fel. Och dör, det är något som jag gör många gånger fram tills dess att sluttexterna rullar.

På min resa mot slutet har jag fått mig ett uppvaknande som heter duga med grym co-op för upp till fyra spelare, roliga bossfighter och en sjuhelvetes utmaning. Jag vänder och vrider på min box och gläds över att Nintendo inte står någonstans på boxen. Inte en enda mustaschprydd rörmokare syns till. Välkommen till 2011 där plattformsspel är i full HD, utan påtvingad rörelsekontroll och utan samma trötta historia som gått på repeat i tjugofem år. In your face Nintendo.

Familjenspels lista så här långt

  1. -
  2. -
  3. Rayman Origins
  4. Dead Space 2
  5. Resistance 3
Årets hån
1

Årets hån

Jag orkar inte mer! Ni måste få veta, få lite insyn i hur det går till bakom kulisserna på den vita, avskalade fasad till blogg som vi driver.

Jag är mobbad av grafiktyrannen, Fredrik Malmer. Han hånar mig i var och varannan DM på Twitter för min totala brist på kunskap i ämnet grafik men främst hånar han mig och min avsaknad av en 3D-TV.

Jag försöker verkligen vara honom till lags, prata grafik som jag vet att han går igång på. Slänger mig med fina ord (art direction anyone?) för jag vet att det glädjer honom. Kanske kommer han att acceptera mig om jag försöker tänker jag.

Slänger ur mig att jag gillar grafiken i Resistance 3, känner att vi kanske kan komma närmare varandra. Det var länge sedan han hånade mig nu så jag har stora förhoppningar.

Då slänger han det på mig: ”Du skulle bara se det i 3D!!”. Så var hånet igång igen. Precis såhär har hela min höst varit.

”Du skulle se Gears of War 3 i 3D Jocke”, ”Uncharted 3 är så tekniskt snyggt i 3D”.

Jag orkar inte att bli hånad mer, du gör mig ledsen fattar du inte det Fredrik? Det har gått så långt att jag, enligt sambon, mumlar om 3D-TV i sömnen, jag har även skrikit ordet rakt ut i skräck.

JA, JAG FATTAR FREDRIK, DU HAR 3D-TV!!!!

Trots ditt hån som drivit mig mot mentalasjukdomens avgrund vill jag att du ska veta att utan dig Fredrik skulle jag aldrig ha utvecklats som spelskribent! Du har under de åtta månaderna vi fört detta krig fått mig att utmana mig själv. Det är jag tacksam för. Framför allt är det härligt att ha hittat en sann vän som SMS:ar om allt möjligt (läs 3D) mitt i nätterna!

Vecka 42. Födelse
3

Vecka 42. Födelse

Det har varit en vecka med ganska lite nytt här på Spelkriget. Det har såklart sina förklaringar, för det första har Familjenspel gjort skäl för namnet och utökat storleken på just familjen till fem. Vi hälsar det lilla miraklet Lave välkommen till Familjenspel och Spelkriget-familjen! De andra anledningarna är att Frances varit sjuk och Spelmalmer jobbat ihjäl sig, bortförklaringar från oss alla. Vi lovar att förbättra oss. Frances lovar att inte bli sjuk mer i år, Spelmalmer lovar att jobba mindre och spela mer och Familjenspel lovar att inte föda fler barn, de närmaste nio månaderna i alla fall.

Allt detta till trotts så har vi ändå lyckats med konststycket att producera tre inlägg förra veckan, håll till godo och väl mött nästa vecka!

3D för alla

SpelMalmer skrev om ett av sina favoritämnen, soff… förlåt 3D. Äntligen kan vi vanliga dödliga utan 3D-TV få chansen att testa lite trevlig tredimensionell framtid. På med de sexiga olikfärgade glasögonen och njut bara!

Var en stalker – Vinn biljetter till Gamex!

Gamex går av stapeln om två veckor och nu tävlar vi ut två biljetter till en lycklig vinnare! Allt du behöver göra är att klicka dig in på inlägget och beskriva hur du skall stalka oss Spelkrigare. Skynda!

The Secret of Grisly Manor

Frances har varit ute och lekt med sin iPhone, det har åkts buss och tunnelbana bland vanligt folk allt för att hårdtesta detta för er läsare! Familjepyssel med mystiska undertoner kan det vara något bra? Ja klicka in och se efter!

3D för alla
7

3D för alla

Det är med stor tillförsikt och glädje jag möts av nyheten att båda storspelen Batman: Arkham City och Assassin’s Creed: Revelations kommer ha stöd för stereoskopisk 3D. Innan du slutar läsa, muttrandes att du minsann inte har en 3D-TV och dessutom är det där med 3D bara en gimmick, så vänta lite. Detta kommer röra dig med.

Gemensamt för dessa två spel är att de använder en 3D-teknologi från företaget TriOviz. Det är en tredjepartstillverkare som gjort ett system för att lägga till 3D till existerande spel, och de gör det nästan utan någon extra belastning på hårdvaran. Hur är detta möjligt när utvecklarna till spel som Killzone 3 och Resistance 3 får koda sig blodig och kompromissa för att få in 3D-stöd?

När man skapar en bildruta i ett normalt modernt TV-spel så skapas även en så kallad djupbuffer som innehåller hur långt bort varje pixel i bilden befinner sig från betraktaren. Denna används normalt för att bedömma om något är framför eller bakom det som finns på skärmen innan det ritas ut. Men det kluriga är att man även kan använda den för andra syften också. TriOviz använder den för att göra en omprojicering av alla pixlar i bilden som om de var sedda från ytterligare en kamera (det ”andra” ögat), som befinner sig strax brevid orginalkameran. På så vis skapas ytterligare en bild givet det som renderades från början, utan att man behöver räkna på ljussättning eller liknande. Med lite smarta trick lyckas de även fylla igen hålen som skapas i denna bild på ett tillräckligt tillfredsställande sätt för att övertyga. Gears of War 3 är ett tydligt exempel på detta, då det använde sig av tekniken. Bra 3D som inte kompromissade med orginalspelet. TriOviz är 3D för alla spel. Nu väntar jag på att Bioware skall utannonsera 3D-stöd.

Så vad har då detta med dig som inte har 3DTV att göra? Jo det fina är att både Batman och Assassin’s Creed även kommer har stöd för klassiska färgade glasögon. De kommer således ge en 3D-upplevelse även för dig med en vanlig HDTV, bara du lyckas få tag på ett par billiga pappersglasögon.

Mitt första 3D-spel någonsin var Batman: Arkham Asylum som i sin Game of the year-utgåva innehöll en tidig version av TriOviz system för 3D, och nyttjade just färgade glasögon. Jag var blown away, och körde igenom allt i 3D, trots brister. Det spelet kom med två par magenta/gröna-glasögon, men jag är osäker på hur det kommer se ut med de kommande spelsläppen. Dock är det väl värt att leta reda på ett par färgade glasögon (troligtvis i ovan nämda magenta/grön) bara för att få testa. Det blir inte perfekt 3D, men det var nog för mig att övertyga mig om att senare skaffa en 3DTV.

Men varför detta tjat om 3D? Är det inte bara en gimmick för grafikkåta spelare? Delvis kanske det är det. Men efter att ha spelat igenom en rad spel i 3D är jag inte så säker på det. De senaste spelen jag spelat har varit i 3D, och varje gång man byter tillbaka till 2D-läget så känner man att det saknas något väsentligt. Inte bara rent estetiskt, utan i känslan i spelet. Inlevelsen blir lidande. Spelet går från att vara en värld till att bara bli grafik när jag byter tillbaka till 2D. Det som tidigare bara var mest en häftig effekt går mer och mer mot att vara något nödvändigt – mycket i samband med att utvecklarna också lär sig hantera 3D-effekten. Alla spel som bygger på någon form av inlevelse, det vill säga de flesta enspelarkampanjer, blir faktiskt bättre i 3D. Speciellt tydligt blir det i Shadow of the Colossus, där det som i 2D är repeterande playstation 2-texturer och platt upphör att upplevas som repeterande och begränsat av gamla resurser när väl 3D:n slås på. Jag ser att spelet har enkel grafik, men med 3D behöver det inte vara detaljerat för att övertyga mig om att något är ett träd. Det finns ju redan där som en form, ett objekt. Med djup. 3D ger polygonantal och texturupplösning mindre betydelse.

Men lyssna inte bara på mig. Ge dig ut på jakt efter ett par färgade glasögon och testa själv. Det kommer inte vara fulländat, och det tar ett bra tag innan man vänjer sig vid de färgade glasen, men det kommer ge dig en smak av 3D, och kanske ge dig samma känsla som jag hade efter Arkham Asylum med färgade pappglasögon: Jag önskar alla spel hade det här.

Färgade glasögon i magenta/grön finns att få tag på både på Tradera och på Imago3D samt i flera usla köpfilmer, bland annat resan till jordens medelpunkt. Kanske följer det även med spelutgåvorna. Två par finns i Batman: Arkham Asylum GOTY edition.

Samtal om Resistance 3
2

Samtal om Resistance 3

”Den sista striden för mänskligheten är här, det är dags för vår ras att äntligen sätta ner foten…” Resistance 3 har landat med en så generisk baksidesstory att man mår illa. Ändå verkar Familjenspel och Spel-Malmer vara överens om att detta kan vara bland det bästa de spelat i år. Hur hänger det egentligen ihop?

Spel-Malmer: Vi skall alltså prata lite Resistance 3. Det är väl ingen hemlighet att vi båda två är relativt positivt inställda ändå? Vad var dina första intryck?

Familjenspel: Överraskad måste jag ändå säga var det första jag kände. Förbluffad över hur snyggt det är och hur roligt det är att döda Chimera. Hur kände du själv?

Spel-Malmer: Tyvärr hade jag inte kunnat låta bli att tjuvkika lite på gameplayklipp från början av spelet, men jag blev ändå mäkta imponerad. På videoklipp kanske det ser lite generiskt ut, men när man sitter där med kontrollen är det helt annorlunda. Det var oerhört kul att skjuta Chimera. Det blev speciellt en rätt stor kontrast nu när jag började spela Gears of War 3 som är lite mer traditionellt i sitt vapenupplägg. Man känner hur redan de första vapnen man får i Resistance 3 är riktigt roliga.

Familjenspel: Nej verkligen inte som din typiska FPS, visserligen är jag och sambon inte långt in i Gears of War 3, men i en jämförelse känns det som en gäspning. Samma gamla vapen utan något extra alls, såhär ett par timmar in i alla fall.

Visserligen kanske Gears och Resistance inte går att jämföra men min poäng är att Resistance 3 inte känns som bara ett spel i mängden.

Spel-Malmer: Ja öppningen i Resistance 3 är helt klart bättre. Bara det att en kille heter Tommy Dean, och alla säger hela hans namn hela tiden. Älskar sånt. Känns verkligen som man är på landet någonstans i en håla. Sätter stämningen oerhört mycket.

Familjenspel: Bra att du säger det, stämningen i Resistance 3 får ju ett redigt lyft av 50-tals estetiken.

Spel-Malmer: Javisst, men det är inte heller in-your-face 50-tal. Det bara finns där, och man kanske inte tänker på det så mycket. Dessutom är det ju ett post-apokalyptiskt 50-tal, vilket lite gör att saker ser ut lite som vissa 50-talssaker ser ut idag. Tänk! Vi lever i ett post-apokalyptiskt 50-tal fast apokalypsen hände inte.

Familjenspel: Du är lustig, men det var länge sedan jag haft så här skoj med en shooter, det har ju varit rätt mycket militärshooters på senare år. Allt ska vara så ”verkligt” som det bara kan bli känns det som, vilket i längden är trist.

Spel-Malmer: Ja när det gäller FPS är det verkligen ett spel som sticker ut, men samtidigt är troget till klassiska genrekonventioner.

Familjenspel: Ja jag håller med, men det slår de flesta tredjepersonsskjutare på fingrarna också.

Spel-Malmer: Verkligen. Love it! Det är många små detaljer i miljöerna som lyfter spelet en hel del.

Familjenspel: Det är rätt coolt när man bara kan stå och kolla på en övervuxen bil i en halv minut, då vet man att man har sugits in.

Spel-Malmer: Som julpynt i övergiven stad.

Familjenspel: …eller SOFFORNA! *FAP FAP FAP*.

Spel-Malmer: Men ärligt talat…jag har ingen soffafetisch.

Spel-Malmer: Men det är en rätt bra mätinstrument för att jämföra spel ändå. Väldigt många spel har lite halvruttna trasiga soffor och tiden de lagt på ett alldagligt objekt som en soffa kan säga något om kvalitén på övriga grafiken. Så varför inte jämföra dem? Soffaindex!

Familjenspel: Jo jag kan inte annat än att hålla med, soffor är oftast med i de flesta spel i någon form. Perfekt grej att jämför spelen på. Fast jag har hört rykten om att det är något annat i Resistance 3 som varit din ”grej”, stämmer inte det?

Spel-Malmer: Ja…måste erkänna att när sofforna inte var riktigt lika snygga som i bullshotsen (fast de var dock bra) så föll min kärlek över på något annat. Kylskåpen.

Familjenspel: Gah! Du förstör mitt spelande! Går bara runt och glor på detaljer. Jag som bara brukar rusa igenom spel.

Spel-Malmer: Fast egentligen handlar det om samma sak. De har verkligen lyckats få till övergivna hem i Resistance 3. När man springer genom miljöer så är det så mycket detaljer. Soffor, kylskåp, gamla pianon och skåp och klockor mm. Älskar små pilliga detaljer. Speciellt i regn.

Familjenspel: Men om vi ska lämna detaljerna, Resistance 3 har en liten men ändå viktig brist tycker jag. Det är nog storyn. Hur engagerande är den egentligen? Bryr du dig? Eller är det bara en ursäkt för att få ha skoj?

Spel-Malmer: Det är lite tudelat. Jag bryr mig mer än i flera andra spel, för det är personligt, men det är knappast att jag sitter med en klump i halsen.

Familjenspel: Jo fast jag gillade vad de försökte göra, att få det just lite mer personligt.

Spel-Malmer: För det mesta är det hela dock mest en ursäkt för att ha skoj med vapnen och fienderna, men den är inte heller helt utan ljuspunkter.

Familjenspel: Ja jag som har barn känner ändå lite mer när man, i spelet, ger sig iväg från familjen.

Spel-Malmer: Det är många bra delar, och i vissa fall rätt råa delar.

Familjenspel: Jo det är ju rätt in your face blodigt. Betydligt blodigare än vad jag kommer ihåg från de andra spelen i serien.

Spel-Malmer: Men inte på Bulletstorm/Gears of war-sättet blodigt där det mest är serietidningsvåld, utan mer verkligt jobbigt blodigt. Studsade till ordentligt där på något ställe. Plus för det, men med det sagt, slutet är ju ändå rätt B.

Familjenspel: Det kändes lite som om man fått slut på tid eller idéer, eller i värsta fall båda, vilket var trist. Tyckte man kunde fått ur sig kanske en eller två timmar till…utveckla det hela lite till innan en ganska ”meh” avslutning som det blev nu.

Spel-Malmer: Men det förtar inte direkt jättemycket från helhetsupplevelsen, och det är ju ändå så att man ändå verkligen vill komma framåt och klara uppdraget. Något som många ambitiösa spel inte lyckats med. Crysis 2 dyker upp i huvudet på mig som avskräckande exempel.

Familjenspel: Ja herregud, Crysis 2 la jag av med ganska snabbt…totalt oengagerade.

Spel-Malmer: Kände du att spelet hade något att säga ändå, utöver lite cheesy dialog och plot? Eller skall vi lämna sådana tankar åt Bioshock och Limbo?

Familjenspel: Jag vet inte, inte direkt. Visst man kan få det till att det är snack om växthuseffekt och liknande. Det finns ju hintar om det. Men ärligt? Brydde jag mig om att tänka på det när jag spelade? Nej.

Spel-Malmer: Nej, för spelet levererade fantastiska setpieces och perfekt pacing. Och mycket bra variation. Jag hatade snipersarna ett tag, men sen blev jag lite kär i dem. Det blev verkligen kul gameplay med alla snipers man försökte komma undan och hitta. Speciellt hoppetoss-snipers (bara att få säga det ordet om ett spel säger en hel del).

Familjenspel: Det är sällan man känner sig uttråkad, och faktiskt så har Resistance 3 en tågstrid som är nära att knäcka självaste Uncharted 2. Bara en sådan sak!

Spel-Malmer: Den knäcker den lätt. Men samtidigt påminner den också en hel del om tågresandet i RDR.

Familjenspel: Hahaha ja faktiskt!

Spel-Malmer: Men grafiskt vet jag inte om det knäcker Uncharted 2. På vissa plan gör det det, men det är lite för lågupplöst och lite bristande här och där. Speciellt i texturer. Men overall är det oerhört nice. Och 3D:n lägger till mycket tycker jag. Bra implementerat och lätt på ögonen, så när som på att det går lite hackigt ibland när mycket händer. Då växlade jag ibland till 2D, vilket var lite jobbigt då man behövde gå tillbaka till huvudmenyn. Men i vilket fall, snyggt var det.

Familjenspel: Jo jag håller med, fast upplösning är ju inte heller allt.

Spel-Malmer: Nej verkligen inte.

Familjenspel: Uncharted rår det inte på. Men ändå tycker jag helheten gör det snyggare än mycket. Alan Wake exempelvis, var ju ett sådant spel som rent grafiskt inte var 720p men som ändå kvalar in som ett av de snyggaste jag spelat.

Spel-Malmer: Åh Alan Wake. *får nåt fjärran i blicken* *snaps back*. Speciellt den ”blå banan” föll mig i smaken rent estetiskt och gameplaymässigt. Vissa delar var en modern (och roligare) Ravenholm.

Men samtidigt är Resistance 3 ett oldschoolspel. Och det är nog det bästa med det. Massa olika vapen med alt-fire och inget behov av att kasta sig ifrån dem. Gott om ammo och kul med avsaknaden av regenhälsa.

Familjenspel: Älskar verkligen att man KAN dö! DET gör mycket av spelet.

Spel-Malmer: Jag vet inte vad och hur de gjort det, men de har verkligen fått det så man kan och vill använda alla vapen. Ofta brukar det vara så att vissa vapen är roliga att använda men maskingeväret är det som alltid är bäst. Här är det mer en fråga om att man kan ta olika strategier och använda olika vapen på många ställen. Inget vapen känns onödigt. Jag tror typ alla vapen utom mutatorn, som man fick ganska sent, var välanvända av mig. Och den var också mycket användbar, speciellt alt-fire på den.

Familjenspel: Ja man rullade runt bra på de flesta vapnen, och det är ju rätt många också … vad är det 14st typ?

Spel-Malmer: Nåt sånt…eller 12. Eller jag vet inte. Men det var många och de var alla bra och välbalanserade.

Spel-Malmer: De NPC:s som stred med en var ändå rätt pajjiga dock. Men sånt är detaljer egentligen. Overall är Reisstance 3 bland de bästa spelen jag spelat i år. Inte top of the heap, men det är lätt i topp fem.

Familjenspel: Men ärligt, den som förväntar sig ett polerat spel får nog leta vidare, speciellt Co-Op som vi testade var ju inte alls bra.

Spel-Malmer: Lite småbuggigt där, håller med. Fanns några sådana småproblem här och där i spelet. Men det är ett gediget – aningens kort – spel.

Familjenspel: Tja det slår ju inte alla spel jag spelat i år men som bästa FPS ligger det nog fast ändå.

Spel-Malmer: Killzone 3 har inte en chans mot det här. Varken på 3D-nivån och på kampanjens underhållningsvärde. Tycker detta är snyggare också. Sett till helheten iaf.

Familjenspel: Ja jag har ju inte möjligheten att testa 3D:n och Killzone 3 har jag inte kommit till i högen men jag skulle gissa att jag håller med.

Spel-Malmer: Men vi har kanske inte så mycket mer att säga om det här spelet utan att förstöra det. Vi älskade det, och det får ett stort <3 från oss två. Frances tvingar vi att hålla med så vi säger <3 från Spelkriget.

Failjenspel: So be it…Jedi.

Storr tack till Nordisk Film som varit vänliga att ge oss ett exemplar av spelet.

Första intryck av Resistance 3
4

Första intryck av Resistance 3

Ja! Eller skall jag kanske säga äntligen!? Något frambringade den känslan när jag hemma hos Familjenspel fick min första stund med Resistance 3. Vad, undrar ni? När jag kollade in sofforna såklart! Det började med en fotölj som stog i samma rum. Med det kände jag att modet och självkänslan växte och jag vågade ta mig an större ting. Snart fann jag en soffa, med inte två, inte tre utan FYRA sittplatser. It’s a trap! Our minds can’t repel soffapower of that magnitude!

Med hjärnan redan totalt överväldigad av skumgummi, plysch och trä åkte jag hem och spelade vidare, och fann ett oerhört underhållande spel bortom sittmöblerna. Med flera vapen tilldelade redan ganska tidigt så kunde jag börja experimentera med en gång. Och det visade sig vara både både roligt och väldigt intensivt. Med alternativa skjutlägen på samtliga vapen och spelets icke återuppbyggande hälsa fick jag en stor känsla av den gamla pärlan Unreal. Resistance 3 känns väldigt old school på det viset, men samtidigt väldigt modernt. Att låta hälsan vara permanent hade dock kunnat bli en katastrof, men det kändes så här långt som att placeringen av hälsopaket är perfekt balanserad.

Kort och gott är jag helt såld. Nu har jag visserligen inte spelat jättelångt, så saker och ting kan verkligen ändra sig, men jag minns inte det förstapersonsskjutarspel jag sist hade så roligt med utan att det blev pajas av allting.

Med ögonen i kors har jag nu tagit mig igenom två tydliga kapitel av spelet för att ha landat på ny ort. Med ögonen i kors? Javisst, jag spelar såklart Resistance 3 i 3D, och jag måste säga att även på den fronten övertygar spelet. Rent 3D-mässigt är det nog det bästa spelet jag spelat, men perfekt lämpade färgtoner och miljöer med bra blandning av saker nära och långt borta, för att skapa en bra balans djupledsmässigt. Nu har jag inte gjort någon djupare analys ännu, men det känns även som att mycket färre kompromisser har skett i överföringen till 3D än vad där fanns i Killzone 3. Dock skall tilläggas att jag har vid stunder upplevt lite dålig bilduppdatering. Vi får se om det blir ett återkommande problem eller om det bara var något specifikt för en väldigt intensiv strid. Spelet är också riktigt snyggt, och jag är lite småkär i dess blandning av realism och mer cartoon-liknande fiender och animation. Allt belyst i vackert morgonljus för den där extra stämningen, tyvärr förstörd något av horribelt dålig läppsynk.

Men kort och gott så är Resistance 3 en mycket angenäm upplevelse så här långt, och jag ser verkligen fram emot att få spela mer. Mycket mer. För det är inte ofta en så här skön shooter trillar förbi.

Tack till Nordisk Film för spelet. Resistance 3 släpps idag.

Rationaliserande av galenskap
5

Rationaliserande av galenskap

När man köpt en egentligen meningslös pryl fylls man ganska snabbt av ett behov att rationalisera och försvara sitt köp för sig själv. Vare sig det är en iPad eller något annat så försöker man (be)visa upp för sig själv hur fantastiskt det  man köpt är. Själv har jag spelat Killzone 3 i 3D på min 3DTV, ett köp som jag definitivt inte behöver försvara för mig själv eftersom det är ett logiskt och sunt köp som verkligen fyller ett stort behov i vårt hem. Eller hur?

Onödighet till trots så vill jag skriva ett par ord om den upplevelsen. Eller främst hur den skiljer sig från motsvarande upplevelse i två dimensioner.

Man kan nämligen argumentera för att 3D-versionen av Killzone 3 är en märkbart sämre upplevelse då grafiken har fått ta smällen för att den nu måste skapa två bilder istället för en. Att man, som Victor Leijonhufvud skriver i sin bloggpost ”Ett snyggt Killzone 3 – eller ett i 3d”, just kan välja mellan att spela med bra grafik eller spela det med 3D-effekten.

Hur man upplever det är naturligtvis väldigt subjektivt, men jag har dock svårt att hålla med den annars så klarsynte Victor den här gången.

I 3D har Killzone 3 lägre upplösning och främst de effekter som bygger på genomskinlighet är inte alls lika definierade utan ännu mer lågupplösta. Dessutom poppar geometri mellan dess enklare version och dess högdetaljerade version närmare kameran än i 2D-versionen. Jämför man två bilder är det inte något snack om vilken som är snyggast. Den tvådimensionella bilden vinner hands-down.

Men så finns där djupet. För när jag sätter mig och spelar samma sekvens av spelet i de olika versionerna är slutsatsen något helt annat. Visst ser jag detaljer bättre i den tvådimensionella versionen. Visst är det även så att 3D-djupet gör att det även kräver mer av mig som spelare för att läsa av allt som händer. Men i den ena versionen sitter jag och tittar på en bild på TV. I den andra versionen tittar jag på en värld.

Grafisk kvalité handlar om att sälja in det man ser till betraktaren för att skapa trovärdighet och därmed öka inlevelsen. Det gör 3D-versionen mycket bättre. Djupet lägger till så mycket i inlevelse att jag tycker det med marginal överträffar det grafiska i den tvådimensionella versionen. Jag personligen, med mina måste-försvara-mitt-onödiga-inköp-glasögon på, upplever det rent krasst som en snyggare upplevelse.

Störst skillnad gör det i en rymdstridssekvens som får motsvarande sekvens i Halo: Reach att kännas som en monokrom Space Invaders. I 2D är det visserligen snyggare än i Halo, men det är inte ens i närheten av inlevelsen i 3D-versionen. Samma sak gäller speciellt i nästan alla sekvenser där man befinner sig i ett fordon.

Min slutsats blir helt enkelt att man kan välja mellan att spela ett snyggt Killzone 3 – eller ett snyggare, fast på ett annat sätt, i 3D. Oavsett vad man tycker om det så är det utan tvekan så att 3DTV:n fortfarande ett köp som fyller ett verkligt behov hos familjen Malmer.

Eller hur var det nu?

Imponerande 3D som skaver på ögat
4

Imponerande 3D som skaver på ögat

Efter mycket väntan kommer nu snart Killzone 3. Ett spel jag får spela i 3D. Efter att ha testat 3D-versionen av demot är jag helt klart sugen på mer. Demot var även långt och varierat. Kort och gott mycket bra. 3D-biten fungerade riktigt bra och var helt klart imponerande. Såpass bra grafik, men ändå 3D. Minst sagt en bedrift. Det var dock några små saker jag noterade som var riktigt intressanta ur ett teknikperspektiv och som skall bli intressant att se hur framtiden kommer hantera, när fler och fler spel blir 3D.

Uppdatering: Jag har så fel i följande stycke att det inte är klokt. Läs mer här.

Till att börja med så gör Guerilla samma idiotsak som Treyarch gjorde i Call of Duty: Black Ops: De låter saker poppa ut ur skärmen. Det är allt ifrån vapnet och miljön till karaktärer i mellansekvenser med mera. Det sköts lite bättre här än i Black Ops, där det var ganska dåligt gjort med vapnet på ett djup längre in i miljöer som man gick nära. Men det är ändå fruktansvärt irriterande och ibland jobbigt att se på. Allting som går inåt i skärmen är klockrent. Allt som sticker ut känns bara jobbigt.

Hur kan man göra en sådan miss? Testar de ens spelet i 3D? Eller är det Sony som envisas med att tvinga på utvecklaren att göra 3D-effekterna större och mer ”imponerande”. En annan miss är även att undertexterna ligger i samma djup som skärmen, vilket leder till att de ligger som ett hål in i det som sticker ut ur skärmen. Ett frekvent problem under mellansekvenserna.

Här tänker Crytek helt rätt i sitt kommande Crysis 2. I multiplayerdemot var det dock verkligen låtsas-3D med bara tre lager: gränssnittet, vapnet och miljön. I den färdiga versionen kommer dock även miljön ha djup, men allt kommer följa det resultat Crytek kommit fram till när de gjort undersökningar av 3D: Ingenting får poppa ut ur skärmen. Eller som de själva säger: Your health is important (AAA Stereo-3D in CryENGINE 3).

Det krävs inte ett geni för att inse att detta är mycket mer bekvämt att titta på. Att göra som Killzone 3 gör är ett designmässigt val, inte en teknisk begränsning. Ett dåligt val som kan jämföras med hur överdriven bloom-filtering var när det kom för att det skulle se ”next-gen” ut, eller för den delen fula överdrivna lensflares i bland annat Monster Truck Madness 2. Likt dessa barnsjukdomar är popp-ut 3D något som förhoppningsvis försvinner, men som man ändå tycker Guerilla skulle ha vett nog att undvika redan nu, eller åtminstone ge spelaren alternativ.

Lika skitigt och imponerande som dess föregångare.

En annan sak jag noterar, som också fanns i Call of Duty: Black Ops, är att kanter med mycket aliasing, det vill säga kanter utan kantutjämning, får problem. Visserligen upplevs de som mindre kantiga jämfört med sin 2D-variant (vilket är bra) men där kontrasten är hög så blir det lite konstigt då de olika ögonen får ganska radikalt olika detaljer eftersom där det ena ögat får ljust så kanske det andra får mörkt. Exempelvis kan detta uppstå om det finns en kant med ett skinande blänk på. I 3D upplevs det då som något som kanske inte syns direkt med som känns lite fel. Som ett slags djupmässigt brus. Detta är tyvärr något som är svårt att göra något åt utan att köra med någon form av kantutjämning eller väldigt mycket högre upplösning.

Även här finns det dock extra hopp för Crysis 2. Spelet inte använder sig nämligen inte av två virtuella kameror för att skapa sin 3D, utan istället tar det sin enskilda renderade bild och förkjuter pixlarna i sidled olika mycket beroende på dess avstånd till betraktaren och skapar på så sätt en ny bild för det andra ögat. Med detta kommer vissa små artefakter, men troligtvis kommer de inte vara särskilt märkbara. Fördelen blir dock att eventuella glänsande kanter istället är samma i de båda ögonen eftersom de är skapade utifrån samma källa. Om så blir fallet är ren spekulation, men det är en intressant tanke.

Dock är dessa sprakande kanter i 3D ett mindre problem än de är i 2D, men det vore helt klart intressant om Cryteks lösning visar sig vara en lösning. Förutom att den är mindre krävande än Killzones två unika bilder så kan den eventuellt då också leverera en upplevd bättre kvalité även om det rent tekniskt bör innehålla fler fel vid ren analys. När vi i jobbet använt liknande teknik för att skapa 3D utifrån färg plus djup så är det min erfarenhet att det ofta blir väldigt bra. Frågan är om det blir tillräckligt bra i en realtidssituation. I mars får vi svaret. Men med tanke på att Killzone 3 gör flera mindre grafiska kompromisser, bland annat upplösning, så känns även Cryteks efterbearbetningsmetod som en vinnare också, eftersom de inte behöver kompromissa med grundbilden i samma grad. Detta är även sant för kommande konsolgenerationer eftersom man då vill trycka den grafiska kvalitén på varje enskild bildruta ännu ett steg.

Slutligen så måste jag säga att Killzone 3 blir ett givet köp som jag bara måste spela igenom i 3D. Det är tyvärr bara lite smolk i en annars så skinande bägare att de valt att låta effektsökeri med 3D-effekten gå före spelbarheten. Speciellt när det var en så enkel justering som hade krävts för att det skulle bli mer behagligt och därmed en mer insugande spelupplevelse.