Ni kanske trodde att jag slutat skriva för spelkriget, men icke. Jag har bara tagit tid på mig för att slicka såren och döva skammen efter en massiv miss i spelsammanhang för min del. Ni är välkomna att tilldela mig pris för årets noobgamer efter ni läst min redogörelse om en härlig kväll tidigare i sommar.
Först lite bakgrundshistoria.
För mig har Diablo II alltid (eller iaf i ca 12 år) varit ett riktigt Go To-spel som jag har kunnat plocka upp och spela ett tag för att sedan glömma några månader eller ett halvår innan nästa återfall kommer. Det är ju ett rätt så hjärndött spel som trots att det inte kräver så mycket engagemang men ändå konstant öser lagom portioner av belöning över mig.
Därför var det inget tvivel att jag skulle skaffa Diablo III nu när det äntligen kom. Inte för att jag tänkte plöja in 300h och bli rik på auktionshuset utan för att jag ville ha ett nytt Go To-spel som gav mig en hållbar källa till underhållning.
Spola nu fram till en sommarkväll efter jobbet. Familjen är på vift och min barbar har tagit sig igenom halva den sista akten av Diablo III. Ikväll ska Hin Håle falla.
Men ack! Någon behagar sätta käppar i hjulet för mina planer. När jag loggar in börjar spelet patcha. Ok, lugnt, förhoppningsvis blir det bara ett lite bättre spel att njuta av kvällen tillsammans med. Efter patch kommer nästa bakslag. Det går inte att logga in. Servrarna ligger nere. Efter ens stunds väl valda svordomar kring online-drm så kommer jag faktiskt in på servern och kan börja spela.
Tappert hugger och hackar jag min väg fram mot det nära förestående slutet. Det är först efter någon timme när jag vill ge lite loot till min följeslagare som jag börjar ana oråd. Trots att min följeslagare var level 30 igår så är den nu level 12. Kliver på blå linje (Town portal) till staden och kollar med övriga följeslagare. Mycket riktigt, de är också level 12. Wtf?
Jag är dock nära slutet nu och bestämmer mig för att ignorera den uppenbara buggen. Följeslagarna är ju lite halvt värdelösa ändå. Jag kämpar mig vidare tills jag kommer till den punkt det blir uppenbart att det bara finns en motståndare kvar i spelet. Min vana trogen före bossfighter så kontrollerar jag om jag är nära att gå upp i level. Kan vara bra att få gjort först i så fall.
Men det var rätt länge sedan jag gick upp i level, inser jag. Frågan är om jag ens gjort det på hela kvällen? XP-mätaren visar det ytterst suspekta 54337/0 XP. Det här verkar inte bra. Jag prövar att slå ihjäl några monster på en outforskad del av kartan och får det bekräftat: inga experience points här inte! Jag har med andra ord inte tjänat något på halva sista akten av spelet. En viss bitterhet börjar sippra fram vid det här laget.
Viljan att sänka Diablo och åtminstånde ha min barbar redo att börja nästa vända av resan, på en förhoppningsvis roligare svårighetsgrad, tar dock överhanden. Utan att få några XP för besväret så dräper jag Diablo. Gott. Nu är jag i alla fall förbi Normal-svårighetsgrad.
Ikväll ska Hin Håle falla. Men ack!
Jag börjar läsa lite på forum om buggarna och efter en stund inser jag att det bara är de amerikanska servrarna som patchats idag. Ahh tänker jag.. Det är därför jag tyckt att spelet varit så laggigt. Jag kör antagligen mot fel servrar. Letar lite i inställningarna och mycket riktigt. Så är det. Byter till europeiska servrarna och loggar in igen.
Tomt. Allt är tomt. Verkligen helt tomt. Ingen barbar, inga achievements och inget guld eller delad loot. Inser till min förskräckelse att ens hjältar bara kan leva på en sida av atlanten. Nu börjar jag bli sur på riktigt. Man skulle ju kunna tro att när jag har ett Battlenet-konto som listar sverige som land och jag laddade hem den klient som hette _en_EU på slutet att den iaf kunde varnat mig om jag oåterkalleligt var på väg mot fel servrar.
En snabb koll på Blizzards hemsida visade dessutom att idioter som inte går igenom alla inställningar före spel dessutom får skylla sig själva. Inga planer på att tillåta flytt mellan region finns. Min stackars barbar är jänkare och kvar i Sverige står jag med valet att antingen fortsätta lagg-festen mot USA för all framtid eller att börja om helt från början med 25 timmar alldeles för lätt traglande fram till att spelet börjar på riktigt.
Så där har ni det. Valet föll på att byta till Europa och ha 25h spelande ogjort. Tyvärr fick jag en bitter smak av att ens starta upp spelet den närmsta tiden och längre än akt 1 med min nya europé har jag inte kommit.
Däremot har jag spelat igenom Torchlight II istället. När man är vilse i snöstormen är det skönt med ett fackelsken att ta sikte mot. Gissa hur många liknande problem jag haft med det spelet? Precis inga.
Det är nämligen skillnad på när spel görs som underhållning och när dom görs som marknadsexperiment.
Ytterligare ett inlägg som minskar mitt intresse för Diablo III. Har läst och hört så mkt dåligt om det att jag troligtvis inte kommer att köpa det. Dessutom har jag ändå dämpat mitt behov av dungeon crawling med utmärkta Krater.
Men Torchlight II? Är lite tveksam till det med, jag upplevde ettan som ganska tråkig storymässigt, och väldigt repetitiv. Är tvåan bättre alltså?
Pär: Torchligt 2 är inte direkt bättre än 1an storymässigt. Storyn är bara en bara en väldigt tunn röd tråd genom spelet, men spelmekaniskt är det bättre än 1an på flera områden. Egentligen alla områden faktiskt.
Men ja… vill du ha ett spel med bra story är T2 fortfarande inget att satsa på.
Krater är mys
Holmberg bloggade nyligen: Vilse i snöstormen
Fy fan… jag hade nog slängt skivan all världens väg och baktalat spelet för all framtid till så många som möjligt.