Infinity Blade: Awakening
-

Infinity Blade: Awakening

Jag blir rejält besviken och bestört. Min absoluta favoritförfattare visar sig vara en totalt värdelös ordbajsare. I alla fall två tredjedelar av boken Infinity Blade: Awakening är skräp. Jag trodde verkligen jag hade koll på vad Brandon Sanderson pysslade med. Skriver lite på sin episka fantasy i serien The Stormlight Archive och putsar lite på sista delen i Wheel of Time. Möjligen att han klämmer ur sig någon uppföljare till Mistborn, men inte trodde jag att han skulle skriva en liten yttepytte-bok till ett litet yttepyttespel till iOS.

Jag får tag på boken i e-boksformat och utan att ha spelat spelet en endaste sekund börjar jag läsa. Skräp. Jag blir verkligen superbesviken. Jag vet att jag har abnormt höga krav på mina författare och att jag är ganska tuff och oförlåtlig. Men när det gäller just Brandon Sanderson så har han alltid levererat. Dessutom så är han den typen av författare som med lätthet kan ta sig in i andra personers världar och skapelser och spinna vidare med skönhet och leverera tillfredsställelse. Detta borde alltså vara hans kopp av te. Men plötsligt minns jag den hemska, ohyggliga dagen jag läste klart Warbreaker och insåg att min favoritförfattare var en pengamjölkande ordbajsare. Nu sitter jag här igen.

Denna författare tar med mig på berg och dalbanor. Kommer jag älska eller hata honom nästa gång? Jag tragglar vidare, för detta är trots allt Brandon Sanderson och säga vad man vill, när han är som absolut sämst och stinkigast så är han ändå bättre än alla andra författare.

Berättelsen är i grunden enkel. I flera generationer så har arvingarna i en släkt tränats till att gå och döda Gudskungen. Något de aldrig lyckas med tills Siris föds, tränas och lyckas döda gudskungen. Problemet är bara att Gudskungen är inte död utan återföds. Dessutom det finns ett speciellt svärd, det så kallade Infinity Blade som kan döda de dödslösa och någon annan dyker upp och vill ha svärdet. Siris befinner sig i en värld som inte alls är så som han växt upp att tro världen fungerar.

Yada, yada, superdupertrist och ointressant. En bok som skrevs för att vara en brygga från första spelet, Infintiy Blade till andra spelet, Infinity Blade 2. Jag veta faktiskt inte ens varför jag fortsätter läsa. Kanske för att det är en kort bok. Kanske för att jag egentligen inte lider. Mest troligt för att jag verkligen känner författaren och vet att han alltid får till en skön tvist och skapar stunder som är episka.

Plötsligt händer det. Cirka en tredjedel kvar, en sväng i berättelsen och han levererar. Jag blir tillfredsställd. Jag älskar Brandon Sanderson han är min favoritförfattare. Men för gudsskull, läs något annat av honom, som tex Elantris.

Skriv en kommentar

Visa min senaste bloggpost