Civiliserande eldbollar
9

Civiliserande eldbollar

Jag funderade på att inleda det här inlägget med ”Man vet att man börjar bli gammal när man inte hinner med i RTS som Starcraft längre…”, men när jag tänkte efter så insåg jag att det, ända sen mina yngre år,  har varit med turordningsbaserade spel som  Heroes of Might & Magic, Civilization och Warlords som jag trivts bäst.

Warlords har ju dukat under sedan länge men Civilization-serien har hållt TBS-fanan högt trots att seriens egna utgivare inte ens klassar den som ”tidsenlig”. Själv hade jag nog snarare kallat serien tidlös men oavsett hur mycket tid man vill ge Civilisation så är det något som har saknats. Japp, ni gissade det, eldbollar. Där kommer Warlock: Master of the Arcane in i bilden.

Warlock:MotA har lånat mycket av det visuella och mekaniska helt ohämmat från Civ V med ursäkten att ”if it ain’t broken, don’t fix it”. Men under huven skiljer det sig då man i Warlock:MotA spelar en magiker som hela tiden kan blanda sig i strider med magi  och trollformler som man utvecklar under spelets gång i en alternativ variant av de klassiska teknikträden.   Det här ger en liten extra dimension till taktiken och vad man väljer att fokusera på.

I stora drag känner man dock igen sig väl i formatet. Man bygger städer, tränar soldater, utforskar den granna hexmönstrade fantasykartan och försöker ligga steget före sina motståndare. Det finns ingen kampanj i traditionell mening men spelet har flera olika vinstmål och lämnar en utrymme att välja strategi för att nå dit. Den där pirrande känslan när ens enheter avtäcker en ny del av kartan eller när en viktig byggnad blir klar i en stad är kanske inte ny men definitivt lika underhållande i Warlock:MotA.

En av de saker som intresserar mig mest med Warlock:MotA är att det gör ett tämligen lyckat försök att motverka ett av de största problemen med strategispel och speciellt civilizationklonerna. Det man kan kalla bulldozer-effekten. Man når helt enkelt en brytpunkt i spelet där man antingen ”kör fast” eller så har man blivit så pass mäktig att det inte längre finns något ordentligt motstånd utan man spenderar end-game med att, ohotad och utråkad, utrota motståndet, vilket inte direkt bjuder på samma dramatiska crescendo som andra genrer försöker lägga mot slutet av sina berättelser.

I Warlock:MotA angriper man det här problemet genom att placera ut portaler till andra världar (eg andra nivåer av världen) på kartan. Portalerna är ofta vaktade av hårda fiender och lyckas man ta sig in i en så väntar en värld med rejält uppskruvad svårighetsgrad på andra sidan. Det gäller dock att ha is i magen och inte rusa efter de andra världarnas rikedomar innan man är säker på att kunna hantera det man kan få med sig tillbaka.

Jag hade byggt upp en ansenlig armé av skelettkrigare som jag lyckades flytta igenom en portal under en och samma turn. Döm av min förvåning när den väntande horden bara slog hål genom min armé och sedan skickade lite mer än hälften av sina trupper in i portalen och började härja i min hemvärld. Kvar stod jag med valet att dra mig tillbaka med alla trupper och försöka stoppa invasionen eller dela upp armén och riskera att den utplånas på båda sidor. Min offensiv kom av sig i startgroparna och det fick inget lyckligt slut.

Ett friskt grepp på en genre-sjukdom med andra ord. Något som dock inte är friskt är det droglikande beroendet som den här bara-en-turn-till-typen av spel skapar. Varje runda händer något. En byggnad är klar i en stad eller en enhet går upp i level och jag behöver välja perk. Vad händer nästa turn? Klick…

Om du, som jag, alltid kännt att Civ behövt mer demoner och magi så kan jag rekommendera att kolla upp Warlock: Master of the Arcane lite närmre.  Det kanske inte revolutionerar genren helt men bjuder på tillräckligt mycket nytt och om jag bara kör en turn till så kanske…?

Det här inlägget bygger på en preview-build av Warlock: Master of the Arcane som tillhandahållits av Paradox Interactive. Spelet släpps till PC den 8e maj och ett demo finns tillgängligt på Steam.

Kommentarer

  1. Sara skriver:

    Hur har jag lyckats att missat detta?!!! Började hyperventilera någonstans mitt i i din text. Jag är helt såld; Detta måste provas snarast!!! Det låter ju fantastiskt. Största hindret är tiden. Civ är ju en ökänd tidsslukare ”bara en turn till” och så inser man att fåglarna sjunger sin morgonsömn och att någon av ungarna sannolikt vaknar inom en timma… Så att lägga till detta till mina kvällar med Civ (och ja jag harvar fortfarande runt i) Skyrim, hur ska det gå? Så många spel – så lite tid… Ack!!!

  2. Ronja skriver:

    Låter som mitt spel! Jag har också bara mest fastnat för turbaserade spel som Civ och Heroes :) )
    Ronja bloggade nyligen: Unwind

  3. Holmberg skriver:

    Sara: Känner både igen (lyx)ångesten över att ha för mycket spel och för lite tid och känslan när man inser att den där extra turnen har blivit ett hundratal och natttimmarna har krypit undan. Men det är ju samtidigt lite härligt :) Du kan ju prova demot.

    Ronja: Testat demot? vad tyckte du?
    Holmberg bloggade nyligen: Civiliserande eldbollar

  4. Ronja skriver:

    Jag testade demot, fastnade bara i småställen, men det är en mysig stämning :)
    Ronja bloggade nyligen: Unwind

  5. Oskar Källner skriver:

    Vilken underbar beskrivning. Det här låter precis som min grej! Älskade Civ när det begav sig och har spenderat hundratals timmar med Heroes of Might and Magic 2 och 3.

    Problemet är ju som du skriver att man till slut blir allt för stark och ostoppbar. Lysande idé med portaler.

    Måste testa snarast.
    Oskar Källner bloggade nyligen: Drömmar om Dune

  6. Ina skriver:

    Har visserligen alltid älskat Age of Empires-serien, men även jag föredrar nog turodningsbaserade spel (HoMM!). Just att slippa stressen och få ta sin tid att göra sina val och sitt drag. ”Om jag gör det här, vad gör min motståndare då?”.
    Men jag är egentligen inte så bevandrad i strategigenren… och därför är sånt här så himla kul att läsa! Speciellt när det är skrivet av just dig :D Du skriver väldigt, väldigt bra och jag ”dras in i texten”.

    Jag blev ruskigt sugen… har dock aldrig spelat Civilization och om du ska rekommenedera nåt spel ur den serien eller detta, vilket blir det då? (jag ska testa demos förstås, men det är så intressant att höra vad du tycker :D )
    Ina bloggade nyligen: Guild Wars 2 Stresstest

  7. Holmberg skriver:

    Oskar: Tack. Gillade du Civ så är jag nästan säker på att du kommer gilla Warlock. Har du testat det än?
    Holmberg bloggade nyligen: Magrathea har fått konkurrens

  8. Holmberg skriver:

    Ina:
    Tack! Värmande att höra att du gillar hur jag skriver :) *glad*

    Jag håller med dig exakt när det gäller turordningsbaserat vs realtid. Realtid är såklart kul det med men det är alltid skönare på något sätt att kunna tänka igenom sina drag ordentligt. Då blir det mer strategin som avgör och inte bara hur snabb man är på knapparna.

    Ang rekommendation så beror det lite på vad du är sugen på. Civilization fokuserar mer på att bygga upp och utveckla sin Civilization och Warlock lägger mer fokus på strider och strategi. Jag gillar dock fantasymiljön i Warlock och det är dessutom väldigt smidigt att komma in i.

    När det gäller Civ-spelen så rekommenderar jag 4an eller 5an.. det är egentligen hugget som stucket vilket av dom. Brukar dyka upp ruggigt billiga på steam o Gamersgate-reor. :)
    Holmberg bloggade nyligen: Magrathea har fått konkurrens

  9. Ina skriver:

    Precis så. Planerat, inte stressat :D

    Ska hålla utkik under rean i sommar då. Får testa demos och se vad som får bli det första :D Tack för input <3
    Ina bloggade nyligen: Guild Wars 2 Stresstest

Skriv en kommentar

Visa min senaste bloggpost