Det händer då och då att jag hör recensenter eller spelskribenter uttrycka att de inte spelar klart alla spel som de recenserar. Nu syftar jag inte på de där åsikterna man häver ur sig på Twitter eller i förbifarten till någon kompis, utan just den handlar om att skriva ner sina åsikter officiellt. Det må så vara om det är på en blogg, en spelsite eller i en speltidning. Att inte spela klart spel är enligt obekräftade källor tydligen ganska så vanligt men då oftast när det kommer till spel som hamnar i kategorin dåliga spel. Därför blir jag lite ställd när jag hör folk som har hyllat spel de recenserat säga att de inte spelat klart dem.
Jag kan förstå till viss del att man ibland inte alltid orkar ta sig igenom ett riktigt dåligt spel, ni vet de där spelen där kontrollen är så oprecis att varje hopp blir som den värsta bossfighten. De där spelen där kameran av någon outgrundlig anledning leker kurragömma bakom alla objekt. Ja kort och gott Thor: The Game.
Att man som recensent inte spelar klart ett kasst spel kan jag förstå då vi ständigt översköljs med nya spel som bara ligger där och väntar på att bli spelade. Det är recensenter som som hyllar spel som ”årets bästa spel” utan att ens ha spelat klart spelet ifråga som jag inte förstår mig på. Det är till dem jag bara vill ställa mig upp och skrika: VAD FAN! SKÄRP ER!
För när det gäller bra spel, de som har alla de där komponenterna som skall vara där för att man inte direkt ska kasta kontrollen in i väggen, ja då är det ju storyn och variation i gameplay som avgör om spelet är just ett bra spel eller ”årets bästa spel”. Detta kan man, enligt mig, inte avgöra utan att faktiskt ta sig tiden och spela igenom hela spelet. Hur svårt kan det egentligen vara när det ändå börjat så bra?
Betänk nu att spelet som hyllas som fantastiskt helt ändrar form under den delen du inte spelat. Tänk om slutet är ofullständigt och inte alls faller dig som recensent på läppen? Ja då står recensenten ändå där med sitt förtidiga betyg i handen. Vad gör man då? Sänker huvudet, skrapar med foten i backen och erkänner att du har fel? Troligtvis inte då det kommer få både skribent och den personen jobbar för att se oseriösa ut.
Fast den verkliga frågan kvarstår ändå. När det gäller just riktigt bra spel, vad finns det egentligen för anledning att inte spela klart innan man uttrycker sin åsikt med ett betyg? Är det lathet? Är det kravet att faktiskt hela tiden komma med en åsikt i form av den där siffran i betyg? Handen på hjärtat, inte blir en åsikt mindre värd för att man väntar en vecka och spelar klart spelet innan man säger sin åsikt? Samtidigt slipper man risken att stå där med skägget i brevlådan om det nu visar sig att slutet faktiskt inte höll måttet.
Det här är en väldigt intressant text. Och jag har många gångar funderat över ämnet själv. För personligen hinner jag väldigt sällan spela igenom hela spel innan jag uttrycker mina åsikter på bloggen. Och det var också just därför jag började blogga istället för att recensera på en spelsajt. På sajten behövde jag spela färdigt. På bloggen känner jag att jag kan testa och sen skriva det jag har upplevt.
Dock brukar jag då alltid säga eller skriva att jag inte spelat hela spelet. Så att folk är medvetna om det. Och istället för att sätta betyg så ger jag bara plus och minus.
Jag tycker helt klart att folk ska kunna skriva omdömen innan de spelat klart spelet. Men då samtidigt vara tydliga med hur långt man kommit och varför man tycker som man gör utifrån de premisser man skaffat sig. Jag ställer mycket högre krav på en spelsajt där jag räknar med att spelet spelats igenom ordentligt, och helst två gånger om spelet exempelvis har olika val.
EmmyZ bloggade nyligen: About GamEZ avsnitt 3 – ute nu!
Tack för att ni tacklar ett ganska så viktigt ämne.
Jag blev smått överrumplad när diskussionen på twitter började närma sig att ”det är ganska vanligt att recensenter inte spelar färdigt spel” och argument såsom ”jag tycker inte det behövs” dyks upp.
Jag ser det som en skyldighet att om man skall recensera ett spel så bör man åtminstone ha tagit sig igenom storyläget.
Dessvärre är ju vissa spel i det närmaste är oändliga, då multiplayerlägen kan vara massiva, speltypen kanske är ett rent pusselspel a’la tetris som aldrig tar slut, men om det rör singleplayerspel med en klar början och slut – ja, då finns det dessvärre inga ursäkter. Inte mitt huvud.
Med tanke på att normen numera verkar vara att spel håller i 8-14 timmar så luktar det lite lättja. Visst behöver man kanske tumma lite på regeln om det är ett singleplayerspel i storleksordningen 40-60 timmar.
Klart och tydligt är iallafall att det bör framgå i en recension huruvida man har klarat det eller inte, och under vilka premisser man spelat det. Jag tycker Kotaku är föredömliga i det fallet, där det allt som oftast framgår vilket format man spelat på, vilka spellägen som provats och till vilken grad man spelat klart spelet.
Fredrik / explewd bloggade nyligen: Alice: Madness Returns
EmmyZ: Hinner/orkar man inte spela klart och är tydlig med det så ser jag inga problem med att säga vad man tycker, men då ska man vara tydlig med det också.
Fredrik: Vissa spel är som du säger svåra att klara av, kanske behöver man inte klara alla banor i Dirt 3 för att ge det ett vettigt betyg för att ta ett exempel. När det gäller långa spel som Fallout New Vegas tex skulle jag personligen inte sätta mig och ge det ett betyg eller hylla det som årets bästa spel om jag inte åtminstone spelat klart slutet.
Tack båda två för att ni tycker att texten var intressant!
Detta är en väldigt intressant diskussion och något som i mitt tycke inte är riktigt så svart eller vitt som att ”klart man ska spela klart” eller ”man behöver inte spela klart”. Om man bara tittar på om man faktiskt ”kan” sätta ett rättvist betyg utan att ha spelat klart så anser jag väl att det är möjligt, till viss grad. Jag menar är de första 10 timmarna av ett spel är så pass bra att det är värt 5/5 så spelar det ju egentligen ingen roll om spelet är slut där eller följs av 5 ganska tråkiga timmar, förutsatt att man faktiskt kan nöja sig med de där första 10 timmarna. Rent allmänt håller jag dock med om att ju bättre ett spel är desto större värde är det att recensenten faktiskt har spelat igenom hela spelet, och samma sak gäller åt andra hållet om det finns en chans att någon senare del i spelet kan rädda en negativ aspekt man påpekar. Medan rena skitspel som är genomusla de första timmarna sällan kan räddas av ett upplyft många timmar in.
Där jag tycker att diskussionen faller lite är att hävda att ”det är klart man ska spela färdigt spelen” och sedan ifrågasätta motivet till att inte spela igenom. När det gäller regelrätta spelsajter, vet inte om bloggar kanske skiljer sig i detta, så är det väldigt lätt att se en drastisk minskning i antalet personer som läser en recension för varje dag den kommer ut senare än release. Detta baserar jag på mina erfarenheter från Gameplayer när jag var redaktör där och det var väldigt tydligt att en recension som kommer en vecka senare än ”de flesta andra” knappt lästes av någon. Nu beror det ju på vad för motiv man har med sina texter, men om deras primära funktion är att locka personer till sin sajt kan det alltså vara av väsentlig vikt att faktiskt få ut dem inom en viss tidsperiod i samband med släppet och då framförallt i förhållande till konkurrenter.
Ska man dessutom kriga mot de större jättarna som får recensionsexemplar eller tillfällen att spela för recension bra mycket tidigare än en mindre spelsajt blir det ännu svårare att stå sig i konkurrensen om spelen är väldigt långa eller på annat sätt tidskrävande. Speciellt när de större sajterna troligtvis trots försprång inte kommer lägga ner den tiden.
För att avsluta så säger jag inte att jag tycker att det jag nämner ovan är ursäkt att inte spela igenom spelen innan man recenserar, men vill bara peka på att det finns fler faktorer som spelar in än bara tiden man lägger ner på spelet.
Andreas Berg bloggade nyligen: Berg begrundar v.27 2011
Andreas: Intressanta reflektioner helt klart! Det är en svår balansgång hur mycket av ett spel man ”bör” spela igenom för att kunna ge det ett rättvist betyg. Personligen tycker jag att om man spelar storydrivna spel och som jag tycker att stämningen och känslan i ett spel i mångt och mycket avgör mitt betyg så kan de där sista 5 tråkiga timmarna helt förstöra de första 10 magiska timmarna jag hade.
Ett exempel där är Darksiders som jag hyllade på Twitter men som efter ett antal timmar föll in i att vara repetitivt och hela känslan försvann för mig. Därför har jag inte spelat klart det och därför har jag inte heller skrivit någon recension av det.
Nu kanske det är enkelt för mig som skriver för min egen skull att tycka att man inte behöver vara snabbt ute med en recension, för det du skriver med tidsaspekten är troligtvis helt korrekt. Det har jag dock inget erfarenhet att uttala mig om.
Däremot hoppas jag att personer som läser mina recensioner gör det för att veta vad jag tyckte om spelet (och då hela spelet) och faktiskt kan vänta några dagar extra så jag kan ta mig tiden att både spela klart och skriva en vettig recension.
De som köper spelen på dag ett skulle troligtvis gjort det oavsett och (tror jag) läser mer recensioner för att få det verifierat att man gjort ett bra köp. De som tvekar att köpa väntar troligtvis med sitt köp och därför hinner man troligtvis ut med sin recension ändå till de som behöver den.
@Familjenspel: Nä, men jag skulle nog inte heller kalla Dirt 3 för storydrivet.
Men man bör ha nött de existerande spellägena och banorna till en hyfsad grad.
Edge case: Ponera att någon får för sig att recensera Final Fantasy 13 efter 10 timmar. Då har man knappt lyckats traggla sig igenom spelets långa inledning och därmed missat helt där spelet öppnar sig. En sådan recension blir ju hyfsat missvisande.
Fredrik / explewd bloggade nyligen: Alice: Madness Returns
Bra inlägg! Jag har själv varit i valet mellan att spela klart och vänta med recensionen eller få ut en snabb text för att få fler läsare. När det gäller bloggen, som vi visserligen sällan har recensioner på nu för tiden, brukar jag välja att i största möjliga mån spela klart spelet. Därför gillar jag de bloggar som tidigt skriver ett inlägg om första intryck av spelet för att senare komma ut med en recension när det är färdigspelat.
Det funkar ju tyvärr inte om man skriver för etablerade spelsajter. Jag kan bara tala för mig själv, men ofta är tiden mellan det att jag får ett spel för recension och då den ska vara publicerad tyvärr alldeles för kort. Att då efter jobb och träning lägga hela sin fritid på att spela igenom ett 40-timmarsspel på bara några få dagar är en omöjlighet.
Självklart är det ett stort problem, men tyvärr ser det ju ut så att utgivarna helst inte vill/kan skicka ut spel i alldeles för god tid innan release, samtidigt som sajterna har tryck på sig att ha recensioner färdiga på releasedatumet.
Om man ska recensera ett spel som tar 60+ timmar och där berättelsen inte är en stor drivkraft så tycker jag att det är okej att skriva en recension innan man klarat det. Helst ska man väl försöka kolla upp slutet någonstans och se om det sägs att det händer något oförutsett som gör att det bör spelas klart innan en recension skrivs.
Hur som helst brukar de 30-40 timmar man redan spelat vara ganska talande för hur spelet kommer fortsätta, speciellt om det är ett SRPG eller liknande.
När spelet är ett berättelsefokuserat action/äventyr och runt 15 timmar långt blir jag irriterad på folk som tycker att det är viktigare att vara först ut än att spela klart spelet de försöker sälja in hos andra. Speciellt om de i recensionen struntar i att berätta hur det ligger till. Jag kan dock, tyvärr, förstå dessa människor lite. Mer om det nedan.
Bara för att de 7 första timmarna är fantastiska betyder inte det att spelet som helhet är det, precis som du skrev. Mycket irriterande att hetsen att vara först ska förstöra något så viktigt som en recension.
Egentligen återkommer jag bara till den här hatade hetsen hur jag än formulerar mig. Utgivarna hetsar, spelsajterna hetsar, konsumenterna hetsar och alla ska vara FÖRST, inte bäst eller ens ärliga. Nej det ska göras FÖRST annars är man körd. Tragiskt att det ser ut så idag :/ Jag kan som sagt förstå att det är så det måste göras om man vill att ens recension ska uppmärksammas av den stora massan och det tragiska ligger alltså i att denna hets öht existerar. det är inte den enskilde recensentens fel, utan massans.
Jag läser gärna recensioner av ”äldre spel” (och väldigt gärna en välskriven recension som filats på och kommer ut en månad senare) eftersom jag inte hetsar och inte köper speciellt många spel direkt efter release. Men jag förstår att det är hetsarna man vill rikta sig till, de är ju fler…
Ina bloggade nyligen: Noooooooes!
Det beror väl lite på vad man recenserar i spelet också. Tänker at man behöver ju faktiskt inte spela klart ett spel för att ha åsikter om grafik, kontroll etc men sitter man där och ska utse Red Dead Redemption till förra årets bästa spel så bör man nog ha sett sluttexterna =)
normalniklas bloggade nyligen: Ett farväl
Normalniklas: Så är det ju helt klart, men då bör det framgå att det ändå är det man recenserar, och ger betyg på, inte spelet som helhet.
Det finns två spel som är värda att ta upp i diskussionen: Red Dead Redemption och Knights of the Old Republic 2. Av motsatta anledningar.
RDR: De sista timmarna förändrade verkligen upplevelsen för mig. Med fem timmar kvar av spelet så var jag måttligt road av det, och tyckte att det blivit stadigt sämre sedan det började så bra. Men sedan tog spelet slut, och jösses vilket slut det var. Det förändrade hela min uppfattning om spelet. Till det bättre.
KOTOR 2: Här hände det motsatta. KOTOR 2 är verkligen ett av mina favoritrollspel, men den sista fjärdedelen är förfärlig. Den vedertagna anledningen är väl att LucasArts ville ha ut spelet till julförsäljningen trots att det inte var klart, och helt enkelt skeppade spelet i det skick det var vid tidpunkten för julförsäljningen. Det är en av de värsta stympningarna jag någonsin sett i ett spel, och även om jag fortfarande håller resten av spelet högt så förstörde de sista timmarna verkligen mitt intryck av spelet. Att inte upplysa konsumenter om det vore en förfärlig översyn.
Samtidigt har jag full förståelse för det som Andreas säger. Jag recenserade trots allt RDR åt en sida, och kände definitivt av pressen att skriva en recension. I det fallet försvårades det hela av att mitt första recensionsex inte kom fram, och allting blev en vecka försenat. Det optimala vore väl om distributörerna skickade ut recensionsexemplaren tidigare, så att recensenterna har gott om tid att bilda sig en bra bild av spelet, men det är väl lite önsketänkande.
Samtidigt satt jag och velade en hel del kring hur mycket tid jag skulle lägga på MP-läget som fanns. Jag hade lagt ned 30 timmar (som jag egentligen inte hade den veckan) på SP-delen och hade ett betyg som jag visste skulle stå kvar oavsett hur bra eller dåligt MP:n kunde vara. I slutändan så spelade jag några matcher (men tillbringade en ansenlig mängd tid i Free Roam-läget) för att åtminstone kunna bedöma dem på något sätt, vilket kan sammanfattas bäst med ordet ”meh”.
Vad är min poäng med det där? Jo, att jag definitivt tycker att man kan komma till en punkt där ens intryck av spelet inte kommer att förändras nämnvärt, oavsett om det man ännu inte upplevt är guld eller bajs. Det finns vissa saker som är betydligt mindre benägna att förändras genom spelet, såsom spelmekanik; och andra, som är betydligt mer benägna att göra det, såsom story. Jag kan därför tycka att det är betydligt mer relevant att spela igenom hela kampanjen i ett rollspel än att ta sig igenom hela karriärläget i ett sportspel, eftersom chansen/risken att någonting väsentligt förändras är betydligt större i storyn i ett rollspel än i ett sportspels spelmekanik.
När det kommer till spelbloggare bryr jag mig inte ett skvatt om hur de recenserar spel; det är upp till dem. Jag blir gärna informerad om själva processen, men hur den processen ser ut bryr jag mig inte så mycket om.
Ercarret bloggade nyligen: Olika synvinklar, del 2
Jag recenserar en hel del spel och spelar ganska mycket, men det händer ganska ofta att jag inte spelar klart spelen. Tiden finns helt enkelt inte där och är spelen inte tillräckligt bra för att jag ska orka ta mig igenom dem så tycker jag att jag ändå kan uttrycka min åsikt om det.
Jag brukar ibland skriva att jag inte spelat igenom hela spelet då.
Men det är skillnad om man får betalt för att recensera spel tycker jag. Såsom på en tidning eller så för då förväntar man sig att de ska ha spelat igenom spelet.
Peter bloggade nyligen: Höjdpunkten från E3: Wii U
Ercarret: När det gäller spel som RDR så tycker jag som du att slutet gjorde mycket för upplevelsen och är helt klart ett sådant spel som i min bok måste spelas klart för att kunna ge det ett rättvist betyg.
Optimalt skulle man ju vilja att utgivare skickade ut spelen lite tidigare, vissa är bra på det, andra inte. Vad det gäller RDR och press så kan man nog pressa ner speltiden ganska mycket genom att bara följa storyn och minimera sidouppdragen men det är en svår balansgång det med.
Vad det gäller storydrivna spel med multiplayer så brukar jag själv oftast hoppa dessa lägen helt då det inte intresserar mig. Detta har jag försökt vara tydlig med i mina recensioner att jag inte testat detta läget överhuvudtaget.
Det jag tycker är synd är den där hetsen att vara först med en recension, jag läser personligen en bra recension där personen tagit sig tid att spela klart spelet än en recension där recensenten rusat igenom spelet och inte hunnit njuta till fullo av stämning osv.
Jag gör heller ingen skillnad på om man faktiskt får betalt eller skriver för en större sida. En spelbloggare som skrivit initierat om spel i flera år, dennes åsikter har i min bok minst lika stor vikt som vilken random person som skriver för exempelvis Level.
Jag försöker så långt det går att spela klart spel när dessa ska recenseras. I vissa fall har det inte gått, pga deadlines, speciellt när texter skulle till tryck. Det känns aldrig bra att stressa fram en recension. Det finns deadlines på nätet med, förstås.
Jag misstänker att mycket handlar om att vara först med den där stora titeln som alla väntar på. Är däremot osäker på hur stor procent av gamers som faktiskt väntar med att köpa ett spel de gått och längtat efter, bara för att se vad recensenterna säger. Många av oss, spelbloggare i alla fall, är ju våra egna reccensenter numera. Men om nu många personer faktiskt avvaktar med köp, är det då inte viktigare att göra dessa personer en tjänst och erbjuda en recension som faktiskt går på djupet och inte bara introt och de närmaste 5 timmarna? Är inte det var recensenternas jobb egentligen går ut på?
Mycket bra text! Tack för att du skrev den.
Lania bloggade nyligen: Xtra Xenoblade
”Men det är skillnad om man får betalt för att recensera spel tycker jag. Såsom på en tidning eller så för då förväntar man sig att de ska ha spelat igenom spelet.”
Sure, man kan ställa lite högre krav på professionalism från betalda skribenter, men även från de som mottager promo-ex/recesionsex i bloggosfären eller spelsajt-världen tycker jag man kan ställa lite krav. Dels bör spelet recenseras, dels bör det ges en rättvis bedömning, och i mina ögon betyder det oftast ”spela klart för tusan!”, för att låna familjenspels ord.
Känner man att man inte riktigt har tid att ta hand om hela skörden av spel man får skickad till sig kanske man bör skicka vidare till ytterligare redaktionsmedlemmar eller gästrecensenter, eller kanske tacka nej till mängden spel.
Fredrik / explewd bloggade nyligen: Alice: Madness Returns
Vi återkommer ju som sagt till HETSEN. Den förbannade skithetsen ;P Det är HETSENs fel alltihop!
Åh, mycket bra där Fredrik.
En bloggare som inte har tid att spela alla spel som denne får kan ju faktiskt helt enkelt säga ”Jag hinner inte spela alla dessa spel, ge mig bara hälften så många så blir det bättre texter, win-win!”
Men det kanske är svårt att tacka nej till gratis spel? Vad vet jag, jag har inte bett om gratisspel och får därför inga
Ina bloggade nyligen: Noooooooes!
Fredrik: Kunde inte sagt det bättre själv!
Ina: Ja jag tror hetsen är en stor bov. Tror dock att försöker man att istället ta sig tiden att spela ett spel så blir texten i slutändan bättre än om man tvingas hasta igenom ett spel.
Ja det var ju det jag skrev i min första kommentar. Men ”folk” vill ju ha googleträffar och vara först eftersom det är så det ser ut idag. Den stora massan är den man måste vända sig till för att ”gå runt” som spelsajt. Den stora massan hetsar.
Personligen läser jag som sagt hellre genomarbetade texter om spel ett tag efteråt, som du.
Ina bloggade nyligen: Noooooooes!
Jaha! Nu är jag #2 ut med ett inlägg om det här bara för att jag låter skiten jäsa i en vecka. :p Nåja. Mitt inlägg blir ju en bra komplettering till ditt, och något som jag säkert kommer bli hatad för.
Tommy Håkansson bloggade nyligen: Hennes texter publiceras omskrivna
Tommy: Ser fram emot det! Ska bli kul att läsa din åsikt i frågan.
Kul att du också kom att tänka på det här. Har den här diskussionen uppe i en dayviewsgrupp om tv-spel. En medlem nämner en intressant tanke som jag själv inte kom in på förrän han skrev det:
”100% är inte ett krav 80%+ är dock rimligt att kräva. Inte bara för speljournalisternas skull, utan även sett från spelets vinkel. Om ett spel plötsligt byter ton eller sätt efter ca 30 timmar, så är inte det ett bra betyg för spelet.”
Jag tycker själv att spel, liksom film och böcker, har en tröskel. En olika hög sådan för att komma in i mediet, och förstå om det är bra eller inte. Ju högre tröskel desto svårare är det att uppskatta hela spelet. Om ett spel har en tröskel som sträcker sig så hög som över halva spelet försöker jag ändå hoppas att den sista halvan ska reda upp det hela. Ibland är den kilometerhög och jag kommer inte ens förbi första timmarna. Fast det kanske säger mer om mig som spelare än om hur recensenter skriver.
Jag blev själv förundrad över tanken första gången jag förstod att ”proffsen” kanske inte alla gånger spela klart spelen. För mig kändes det då som att stänga av en långfilm efter 3/4 och sen skriva recensionen, utan att ha allt vad det innebär med upplösningen i slutet med. Men jag inser ju att det inte är så svart och vitt. Att ”bara” klara storyn i Black ops utan att lägga en timme på multiplayer är så annorlunda från någon som spelar spelet främst för multiplayer och har lagt hundratals timmar på att förstå och finslipa sitt spelande. Speljorunalistik idag är i mångt och mycket nyheter, och när nyhetens behag har lagt sig är det inte intressant att skriva om ett ”gammalt” spel, även om utlåtandet vore bättre.
Så jag förstår varför det är såhär, men jag håller inte med om att det är optimalt och nånting man ska sträva efter, att hetsa ur sig recensioner för recensionens skull.
SpeLinnea bloggade nyligen: Sommarspelträffen Power up i Malmö
Jag brukar förresten erkänna när jag inte spelat klart spelen, som till exempel Bangai-O HD. Men bara om jag inte ens kommit till spelets mittpunkt. Det borde jag dock göra även om jag spelat klart 90%. Däremot skriver jag aldrig om storyn i mina recensioner. Kan inte komma ihåg att jag gjort det i alla fall. Är det lika viktigt att spela till slutet då?
Tommy Håkansson bloggade nyligen: Hennes texter publiceras omskrivna
Fast man skriver väl ändå om en känsla man får när man spelar? Har man en magisk känsla de första 10h för att sedan tycka att hela saken är skräp de sista 5h så påverkas ju även betyget. En recension om enbart teknik och hur kontrollerna är skulle inte jag tycka var speciellt intressant.
Jag kan förstå att exempelvis FFXIII kan vara ett svårt spel att recensera om man ska spela igenom hela, kanske bör man då iaf kolla upp så att slutet inte bär på några större överraskningar och man bör nog ta sig en bra bit in i spelet ändå för att ge det en rättvis bild.
Sedan tycker jag ändå att man kan vara tydlig med att man kanske inte är helt klar, men jag undrar om det är så att folk bara förutsätter att recensenter är klara med sina spel och skulle en seriös recensent skriva att de inte är klara i en recension skulle folk börja undra vad han/hon höll på med.
Jag förutsätter, naivt nog, att recensenter spelat igenom spelet innan de skriver ett utlåtande. Annars känns utlåtandet inte heltäckande. Det finns klara risker med att bedöma ett halvspelat verk, mycket kan ske tempomässigt, storymässigt eller på andra plan som kan påverka helhetsintrycket, som många redan påpekat.
Och visst, det kan vara jävligt jobbigt att behöva ta sig igenom relativt långa spel på ganska kort tid, men med tanke på att recensionen skall täcka spelet i helhet, och jag/publikationen skulle se jävligt korkad ut om jag som recensent inte kunde svara på ”Men vad tyckte du om slutet då?” så ser jag det som ganska självklart.
Att publikationen i sig har det som recensionsriktlinje är givetvis en faktor i diskussionen, men även utan denna riktlinje hade jag känt mig oärlig om jag inte spelat igenom spelet.
Naivt? Absolut. Och det kanske bara är jag som resonerar så, men kommentarerna ovan verkar lite påvisa att jag inte är ensam om att tycka så. Det glädjer mig, enormt.
Under min korta ”karriär” är det faktiskt bara ett spel jag recenserat som jag inte spelat från början till slut. Tactics Ogre: Let Us Cling Together. Anledningen? Tja, jag visste redan att storyn var ganska episk. När jag hade spenderat 65 timmar i strid var jag ganska säker på att det inte skulle ändras särskilt mycket mekaniskt, och tog mig friheten att faktiskt researcha hur storyn slutade. Någon rimlig gräns får det finnas för hur mycket tid man spenderar på ett spel inför en recension, trots ovanstående påståenden.
(Däremot tror jag att jag lagt i dryga slängar 150 timmar på Demon’s Souls innan den recensionen skrevs.)
Ej heller stänger jag av genomusla spel efter en kort stund. Precis som Familjenspel så spelade jag igenom Thor – The Videogame, och slutfighten i det jävla spelet ger mig fortfarande allvarlig ångest. Maken till uselt designad slutboss finns knappt. Det är skamligt.
Men, man kan inte bara glida runt och spela roliga spel. Utan de genomusla spelen är det svårt att uppskatta de riktigt bra. Det behövs lite kontrast då och då. Allt kan inte vara rosor, mjukglass och varmkorv. Ibland trampar man i hundskit, och då får man så snällt leva med det ett tag.
Ja. Man bör spela klart spelet som man ska recensera helt klart. Frågan är dock hur pass mycket tid man ska acceptera att ett spel tar.
Vi kan ta ett spel som jag la ned mycket tid på: Record of Agarest War. Med hjälp av DLC tog det mig runt 40h att ta mig till den extra end game delen. Utan DLC tog det mig 40h att ta mig till fjärde generationen.
Skulle jag då ha haft tidspress på mig att under 1 månad spela klart det från början till slut, med all grinding och omkringspringande som det kräver utan att ha überbra vapen/rustningar skulle jag inte ha klarat av det. Främst med tanke på att jag faktiskt har ett liv utanför mitt rum och utanför TV-spelen.
Hur skulle jag ha gjort? Jag vet att spelet kommer innehålla korta segment som upprepar sig in i absurdum. Man får spendera otroligt mycket tid på att slåss och sedan spenderar man nästan mera tid på att läsa dialog och väldigt få ggr göra val som förändrar vart man går och hur damerna i gruppen känner för en.
Då jag vet att detta kommer upprepas 5ggr, 1 gång per generation känns det inte som att jag måste klara av hela spelet för att bilda mig en uppfattning om spelet. Framför allt inte då jag inte tänkt spoilera vad alla 5 olika generationers egna story handlar om.
Ett annat exempel: Persona 3 Portable. Ett spel som jag älskar högt. Jag erkänner, jag spelade inte igenom det då jag recenserade det för Deculture. Anledningen var enkel: Jag hade redan klarat av det ursprungliga Persona 3 och förutom de skillnader som det medförde att jag valde att vara tjej i P3P så var allt sig likt. Gjorde jag då fel som inte spelade igenom hela spelet innan jag skrev recensionen trots att jag visste om exakt vad som skulle ske och sena händelser i spelet som skiljer sig från originalet spoiler jag inte eller blev det rätt handling?
Hur ställer ni er till visual novels och recensioner på dem? Måste man ha 100% CG(Alltså ha sett precis allting) då man spelar igenom samma segment flertalet ggr och egentligen bara skiftar tjej vanligen. Händelser som skiljer sig på de olika scenariona är en ganska stor spoiler i min mening så därför är det inte riktigt bra att berätta det.
I korthet det jag vill föra fram: Måste man spela igenom ett spel till 100% innan man recenserar det om spelet tar 100h att klara av 1 gång? Då spelet i sig dessutom är väldigt upprepande. Ska jag då spoila händelser och saker som sker sent i spelet för att visa att jag spelat spelet?
Jag tycker inte det.
Sedan är det ju givetvis skillnad från genrer till genrer. Ett actionspel kan man ju oftast klara igenom på några få timmar. Ett rollspel tar vanligen ”litet” längre tid.
Jag håller dock med. Har man möjligheten så bör man spela så mycket som möjligt av spelet innan man recenserar det. Ens åsikter blir inte sämre om de kommer litet senare än alla andras.
”Måste man spela igenom ett spel till 100% innan man recenserar det om spelet tar 100h att klara av 1 gång?”
Jag kan tycka att man inte behöver spela klart ett sådant långt spel, men kanske försöka ta reda på om spelet ändrar sig nämnvärt under de delar man väljer att inte spela. Det kan man ju försöka att göra på ett sådant sätt att det inte spoilar om man vill spela vidare senare i lugn och ro.
För egen del skulle jag vilja spela klart även sådana spel innan jag recenserar då det för mig handlar helt om en känsla i spel och det är något som man bara kan insupa helt om man spelat igenom tycker jag.
Sedan är det som du säger skillnad på spel och spel, spel som man kan klara på 10-15h, där finns det ingen anledning att inte spela klart spelet om det är så pass bra att det hyllas som årets spel.
Det gäller väl egentligen allt man skall ha en mer eller mindre officiell åsikt om att man ska gott med kött på benen så att man faktiskt vet vad man pratar om.
Det som är den stora boven i dramat tror jag precis som jag nämnt innan är att det hela tiden ska stressas ut en åsikt för att vara först. Det vore önskvärt att det faktiskt påtalades i en recension hur mycket recensenten har spelat och vilka lägen som spelats (Singelplayer/multiplayer) det skulle göra recensionerna gott tror jag.
Frågan är inte helt lätt. Jag kan tycka både och, hur konstigt det än kan låta. Visst är det bra att en skribent skaffar sig en korrekt bild av ett spel, men frågan är ju vad det egentligen innebär? Måste spelet vara avklarat för att bilden ska bli korrekt?
Det enda jag kan se som egentligen är relevant är huruvida spelmekaniken ändras på ett sådant sätt att det är motiverat att spela igenom det, eller att spelmekaniken är såpass enformig att recensenten i rent konsumentupplysande syfte kan påtala detta. Att handlingen ändras åt endera hållet ser jag inte som relevant för en recension då handlingen (möjligen med undantag för ramhandlingen) till stor del kan hållas skild från det hantverks som själva spelet utgör. Hur storyn slutar känns i min bok inte speciellt relevant förutsatt att resan dit varit njutbar.
Så länge recensenten kan ge en rättvisande bild av spelet så spelar det mindre roll om spelet är avklarat eller inte enligt mig och till stor del är det ju givetvis beroende på vad det är för sorts spel.
Eric bloggade nyligen: Samvetsbloggande
Eric: Ett spel är väsentligt mycket mer än dess spelmekanik, dess system och regler. En recension måste ju ändå beakta helheten. Själva helhetsupplevelsen är (iaf för väldigt många) det viktigaste i ett spel, och då kan man inte separera spelmekanik, story, grafik eller vad det nu är för komponenter ett spel består av. I olika spel har dessa komponenter olika vikt för hur helhetsupplevelsen blir, men samtliga är ändå viktiga.
Har ju redan sagts väldigt mycket klokt både i orginalinlägg och efterföljande kommentarer.
Men när allt kommer till kritan så tycker jag egentligen inte det är mer att ta i beaktande än att recenscenten bör eller egentligen SKA uppge hur mycket man spelat spelet.. om man är halvägs igenom eller bara lirat introt osv.
Det är lätt för oss som skriver och spelar för egen skull att lägga ett tyngre ansvar på betalda recenscenter men i verkligheten är det ju deras arbetsgivare som avgör hur mycket dom ska spela ett spel. Jag tror inte spelrecensent är så välbetalt jobb att jag tänker kräva att de sitter en arbetsvecka extra på fritiden för att spela igenom ett mastigt RPG inför recension. Men jag vill som sagt veta om dom inte är klara.
När det gäller bloggare som skriver utan ersättning så tycker jag nog man ska unna sig att spela så mycket man känner för och posta sin åsikt när man känner för det… men jag har mest respekt för skribenter som berättar vad premissen är. Hur långt de spelat mao.
Drömscenariot är såklart att alla skulle spela igenom alla spel innan recension, men i verkligheten är det nog mer praktiskt om alla bara berättade hur långt man kommit i spelet innan man tycker till. Så får läsaren avgöra om det är nåt värt eller inte.
Och som fotnot håller jag med Ina, mfl, hetsen är störande. Jag och jag tror faktiskt många andra med, köpter spel långt efter release.. så för min del är en välskriven åsikt ett halvår efter release mer värt än en tafflig recension dag 1.
Holmberg bloggade nyligen: Nostalgi #2: Colonial Conquest
Malmer: Visst är det så, inom rimliga gränser. Frågan är dock om det alltid är relevant för recensionen huruvida exempelvis hjälten fick sin käresta i slutet eller inte? I grund och botten tycker jag att en recensent faktiskt ska spela igenom spelet, men att det bör göras för att få reda på hur storyn slutar istället för att bedöma eventuella variationer i t.ex. tempo och fokus eller för att upptäcka uppenbara transportsträckor med enda syfte att förlänga antalet speltimmar anser jag inte. Nu behöver det ena inte utesluta det andra, men det finns spelmekaniska delar som kan vara av större vikt att förmedla till sina läsare än detaljer i storyn.
Ta Mass Effect 2 exempelvis, ett otroligt bra spel t.o.m. ett av förra årets bästa i mina ögon, som ju sett ur story-perspektiv inte tillförde speciellt mycket för ramhandlingen. Trots det var det ett otrloligt spel, till stor del helt enkelt för att det var kul att spela även om jag hade varit helt ointresserad av handlingen. Storyn är på inget sätt oviktigt, men jag kan för mig själv inte ange speciellt många spel där jag tror att den påverkat betyget i endera riktningen för min egen del. Helt enkelt för att jag inte skulle orka spela ett dålig spel med en (för dataspel) bra story. Då läser jag hellre boken istället =).
Egentligen vet jag inte varför jag argumenterar så här, det är ju klart att det alltid är bäst om recensenten spelar igenom spelet. Frågan är dock om det är nödvändigt ur alla aspekter då det ju uppenbarligen inte är så att alla spelar igenom spelen innan de skriver?
Eric bloggade nyligen: Samvetsbloggande
Som Holmberg sa. Bäst om alla är upfront med att de inte spelat igenom till slutet.
Eric: Bara för att många inte spelar klart och sedan recenserar är det inte en korrekt handling. Det bästa vore ju om man faktiskt kunde hinna spela klart spelet man ska recensera men hetsen över att vara först har i mångt och mycket tagit över. Jag vill gå så långt som att säga att vi kanske även skulle få bättre recensioner om hetsen lugnade sig och recensenterna fick tid att faktiskt njuta av spel.
Nu ser det tyvärr inte ut som så i dagsläget och därför tycker jag att recensenter ska kunna vara så ärliga mot oss konsumenter att dom faktiskt skriver hur mycket de spelat och även vilka olika delar av spelet som testats.
Familjenspel bloggade nyligen: Veckosummering v. 28
Familjenspel: Att det bör framgå huruvida en recensent spelat igenom spelet eller inte är jag helt med på. Om det sedan alltid går att sätta likhetstecken mellan färdigspelat spel och bättre recension är jag inte alltid med på även om kvaliteten på recensionerna generellt skulle bli bättre med lite mer tid. Vilket förvisso gäller för alla texter.
Min poäng var mest att det finns vissa faktorer i ett spel som kan bedömas mindre subjektivt då det finns gemensamma nämnare med andra liknande spel, och för att bedömma dessa kan det vara nödvändigt att spela igenom spelet. Sedan finns det vissa andra faktorer av betydligt mer subjektiv natur som inte är lika nödvändiga för att recensionen ska ge en korrekt bild av spelet (jämför det med att bedöma språket i en bok jämfört med att bedöma handlingen). Hoppas ni förstår vad jag menar.
Eric bloggade nyligen: Samvetsbloggande
Eric: Det är just de subjektiva i en recension som jag är ute efter. Jag vill veta hur en handling eller förändringar i den påverkar recensentens uppfattning av spelet. För mig är det så mycket intressantare om en recensent skriver om sina känslor och hur han upplevde spelet (även om det är högst personligt) än om jag får en ingående beskrivning av hur grafiken eller kontrollen är. För att recensenten ska kunna uppleva detta behövs att man spelar igenom ett spel och ger det den tid det förtjänar.
Sedan finns det självklart spel där jag är mer intresserad av hur spelkontroll etc är, ta NHL-serien som exempel.
Hoppas jag förstod dig rätt nu
[...] var en intressant diskussion borta hos mina vänner på Spelkriget i veckan angående att spela klart spel. Det fick mig att fundera på hur många spel som jag [...]
Familjenspel: Både och. Kommer med ett utförligare svar imorgon när jag har tillgång till dator. Blir jobbigt att skriva på telefonen.
Eric bloggade nyligen: Samvetsbloggande
Till skillnad från dig och många bland kommentarerna så tycker jag att den här diskussionen är tråkig. Det kan dock ha att göra med att jag verkligen ogillar ”regelrätta” recensioner, där man steg för steg går igenom ett spels komponenter och delar, som om man recenserade och betygssatte ett kylskåp.
Spel är produkter, visst, men det är också upplevelser. Känslor. Jag läser hellre vad den som spelat verkligen känner när han/hon har spelat, än att de multiplicerar ihop någon typ av oskriven formel över hur ett betyg bör sättas.
Jag spelar inte alltid färdigt mina spel innan jag skriver (för fan) och jag har inga problem med det. Jag ser till att jag har tillräckligt med kött på benen för att säga något, och passar det in i övriga texten så framgår det också att jag kanske inte har spelat klart spelet. För mig som läsare dock, så är det oviktigt, och jag hoppas att fler och fler kan komma över konsumentrådgivnings-kullen.
Anders Brunlöf bloggade nyligen: Han har onda ögon, nu måste vi besegra honom!
Anders: Jag håller med dig till fullo om att recensioner är klart roligare om det beskriver recensentens känslor istället för som du säger en given framräknad formel. Därför har jag själv i mina stapplande steg som recensent försökt att frångå den formeln. Läs min ”Sommaren med Boone” som är min recension på Fallout New Vegas som exempel. Det är även därför jag sen en längre tid tillbaka inte sätter en siffra i betyg.
Det som skiljer oss åt är att jag tycker att man endast kan få en total känsla för spelet om man faktiskt spelar hela spelet. Att hävda att något är årets spel när man inte har spelat klart, ja då kanske inte spelet är så bra ändå? Spel som är så underbara att man knappt kan lägga ner kontrollen, spel som man sugs in i det är sådana spel som i min bok är värda att hyllas. Där är slutet, i min bok, en stor del av upplevelsen! Läser du inte de sista kapitlen i en fantastisk bok heller?
Detta gäller givetvis, som jag sagt, inte alla spel utan de som faktiskt har en historia att berätta, en resa att svepa oss med på.
Om jag utgår från mig själv och min InFamous 2-recension så kände jag ungefär i mitten av spelet hur det var. Denna känsla fick sedan bli tongivande i min text. I just detta fall så hade jag dock klarat kampanjen två gånger, samlat allt och verkligen klarat allt till 100% (platina), men min uppfattning ändrades inte från den punkten fram till att jag var helt färdig med spelet.
Men andra gången har tiden stått emot och även om jag har haft hur kul med spelet som helst så kunde jag helt enkelt inte fortsätta spela, för att världen runt om trots allt är viktigare. Jag vet att det finns något romantiskt i att fasta i ett spel och helt glömma bort tiden. Och även om jag då och då fortfarande hamnar där så är det med handen på hjärtat inte så bra och jag har fått lära mig att jag faktiskt måste stänga av ibland, hur bra något än är.
I fallet du beskriver så hade personen i fråga inte spelat hela spelet. Men det han hade spelat var mer än tillräckligt för att han skulle tycka att det var hans GOTY hittills. Jag förstår inte var ditt problem i det ligger? Det innebär ju att för honom spelar det ingen roll hur dåligt resten av spelet är, för han hade det redan nått taket, och hans text skulle sett likadan ut om han så hade spelat tio gånger så mycket.
Skillnad skulle det vara om det rörde sig om en negativ text om ett spel likt Red Dead Redemption, där slutet är en enormt stor del av behållningen. Men här är det positivt, så positivt att resten inte spelar någon roll.
Anders Brunlöf bloggade nyligen: Söndagslistan: Tower-defense
Jo, jag minns absolut mitt första samtal med Bjarneby efter att ha ställt frågan: ”måste jag spela det hela vägen till slutet? Rollspel kan ju vara ganska långa, liksom” och han sa ”yes”. Hepp. Det var bara att svälja och lära sig dricka kaffe om kvällen också vilket i sig var en helt ny erfarenhet.
Jag tycker nog inte att just den här biten är så värst farlig om man inte spelar klart femtio timmar av ett rollspel. Istället finner jag en annan problematik och det är hype och att åsikter kan skifta om man låter det gå lite tid. För spelar man L.A. Noire till exempel när alla andra gör det fastnar man lätt i en hype som säger att spelet är så himla fantastiskt och man har själv kanske till och med längtat efter att ha spelat det. Det här kan komma ivägen för ett rättvist betyg tror jag. Bara ens egen ”jävlar vad det här ska vara bra” kan nog göra en blind. Låter man hypen lägga sig tror jag att man står med ett helt annat sätt att tänka. Man kan bedöma det efter vad det är och inte vad alla sagt att det skulle vara. Egentligen borde alla recensioner komma en stund EFTER release.
Jag menar, att få ett spel en vecka innan det släpps – medan man hör hur alla längtar sig galna efter det – kan nog spela in i tonen man får medan man spelar.
Elin Ekberg bloggade nyligen: Loading och veckan som gått (v.28)
Anders: Viktigt att påpeka är att jag inte skrivit detta med någon specifik person i tanken utan faktiskt har gått och tänkt på detta en längre tid. Då ämnet det kommit upp under flera diskussioner. Jag ämnar inte heller att ”outa” någon specifik person, det är något de får klara av helt på egen hand. Personligen har även jag har tyckt att spel har varit årets bästa spel utan att vara klar med det, men under de senaste året har jag börjat tänka annorlunda.
Det jag undrar över är hur du kan säga att känslan i ett spel är viktigast men i nästa andetag säga att det inte är viktigt att spela klart? Vad händer om spelet ändrar karaktär helt och känslan förstörs? Vad är det som gör att det inte är ok att skriva en negativ recension om Red Dead Redemption efter 70 procenten av spelet? Hatar man det då kommer man väl hata den sen också enligt ditt tankesätt? Likväl kan man väl älska ett spel när man spelat 70% för att sedan upptäcka att de sista 30 procenten inte alls gav samma känsla och då älskar man det kanske inte lika mycket. I båda fallen vore det ju önskvärt om man spelat klart och bildat sig en uppfattning baserat på helheten inte vad man tror ska ske.
Personligen vill själv ha den fullkomliga känslan av ett spel innan jag sätter ett betyg. Hur man då som recensent inte hinner med ett 10-15h spel övergår mitt förstånd. Jag har själv två barn, jobb och hela den biten och hinner med att spela klart. Kanske för att spel är oerhört viktigt för mig och för att jag vill att när någon läser mina texter skall jag kunna ha helheten klar för mig så jag kan stå för det jag skriver till 100 procent. Att då som betald, eller för den delen obetald, recensent påstå sig inte ha tiden att spela klart visar ju på att det är viktigare att vara först än att ge spel den tid de förtjänar.
Mina egna recensioner är sällan först men min åsikt är istället byggd på hela upplevelsen, något som jag är stolt över. Det är även något som jag som både recensent och konsument uppskattar mer än en tidig recension.
Det är givetvis helt individuellt om man tycker sig vilja spela klart ett spel eller ej, det kan dock vara på sin plats att informera om det då man sätter ett betyg, men det är min högst personliga åsikt.
Anders/alla: Jag kan bara peka på Ercarrets beskrivning av KotOR 2 som svar på det där
Slutet KAN ändra hela upplevelsen till det sämre. Man kan känna att ”fysatan vilket bra spel” i 10 timmar och sen inte få ett bra avslut vilket KAN lämna en med en helt annan känsla mot slutet. Jag skulle bli skitsur om recensenter sa att KotOR 2 är [beskrivning av större delen av spelet] om jag sedan möts av det som Ercarret berättar om.
Klart en recension är bäst när det handlar om just upplevelsen som helhet. Men för att kunna prata om helhetsupplevelsen tycker jag att man ska ha spelat slutet av spelet när det handlar om ”kortare” spel runt 15 timmar.
Intryck kan man skriva, man kan också skriva kärleksförklaringar och alla möjliga texter. Men när det ska vara en recension tycker jag att man ska ha spelat slutet i de flesta fall eller meddela läsaren att man inte gjort det.
Det här med tid är f.ö. intressant.
Har man inte tid att spela spel ska man väl inte ta på sig att skriva en recension med deadline. Har man ingen deadline (annat än HETSEN att vara först) kan man gott ta någon vecka extra på sig att spela klart…
Ina bloggade nyligen: Tredje gången gillt?
Egentligen så finns all tid i världen till att spela färdigt spelen. Hetsen som Ina pratar om har gjort så att varenda kotte redan har koll på spelen via spelutvecklarnas dev diaries, screenshots och gud vet allt och förbokat spelen för länge sedan. En recension idag tror jag är mer till för dem som vill suga på karamellen ett tag innan de bestämmer sig. Ta god tid på er att skriva en bra recension för de som verkligen behöver den, för ”hetsarna” har redan tröttnat på det och väntar otåligt på nästa heta släpp.
Intressant inlägg och intressanta kommentarer. Jag kommer in i diskussionen när den redan är slut känns det som, men vill bara dela med mig av mina 2 cent.
Jag tycker Truckers sätter huvudet på spiken i sin kommentar. En recension idag är till för de som inte har lust att slösa sina pengar på ett spel som de inte är helt hundra på ännu och därför kan jag tycka att det är recensentens skyldighet att åtminstone spelat ut storyn innan denne talar om för folk huruvida spelet är värt att spela eller inte.
Har man dåligt med tid kan man ju alltid spela på easy eller som de flesta påpekar; tala om för läsaren att recensionen är skriven innan spelet har klarats av.
Elin bloggade nyligen: Tillbakablick v.28
Brunlöf: Nu vet jag inte om det överhuvudtaget var riktat till mig, men om det var det hoppas jag inte att du läste mina inlägg som att jag endast efterlyste mer statisk konsumentinformation. Så är det ju självklart inte. Tvärtom. Även om recensioner i form av konsumentinfo kan ha sin plats så var en del av min poäng helt enkelt att man som recensent i varje fall måste avgöra vilka faktorer som är viktigast för det aktuella spelet och i vissa fall kan det ju vara så att en hel genomspelning inte är nödvändig för att kunna förmedla rätt känsla.
Du satte huvudet på spiken och formulerade en tanke jag hade men som jag själv inte fick ner på pränt (vilket visar hur illa det är att skriva när man är trött eller när man tjuvskriver lite på jobbet) nämligen den att det viktigaste är att recensenten har nog med kött på benen för att kunna skriva en recension. Vad det exakt innebär låter jag vara osagt, men om jag går till min egen spelhistoria så kan jag ju säga att det är ytterst få spel de senaste åren som helt ändrat karaktär i den bemärkelsen att spelupplevelsen helt ändrats och som hade påverkat en recension i någon större utsträckning (det kan ju till stor del bero på att jag har en rejäl backlog och ligger efter i mitt spelande vilken kan ha inneburit att jag missat vissa av dessa spel, t.ex. hela spelkatalogen till PS3).
Jag vet inte om jag sagt det tidigare (antagligen) men drömscenariot är väl att recensenten spelar igenom spelet ordentligt och med alla förhandstittar och liknande som till stor del redan vänt ut och in på mycket av spelet långt innan det släppts spelar det kanske egentligen inte så stor roll om recensionen finns tillgänglig i samband med att spelet släpps eller om det dröjer några dagar extra. Nu är det ju väldigt sällan vi befinner oss i ett drömscenario och ibland kommer ju helt enkelt livet i vägen för det, så ibland kanske vi får nöja oss med en text där recensenten inte spelat igenom spelet.
Eric bloggade nyligen: Samvetsbloggande
Eric: Det var inte riktat mot dig
Jag har inga egna förväntningar att recensenten bakom recensionen har klarat ut ett spel, så länge texten ger mig något. Jag tycker det nästan är värre att hetsspela sig igenom ett spel för att sedan skriva en omotiverad recension, än att faktiskt skriva när man känner inspirationen flöda, oavsett hur långt man spelat. Processen hos mig är ofta att jag skriver medan jag spelar och de delar som sedan överlever till den färdiga texten är väldigt ofta från mitten-sektionen av spelet.
Det hela handlar väl om att jag inte ser recensioner som köpguider, jag har redan en ganska bra uppfattning om vad jag ska lägga mina pengar på och läser hellre en recension som är intressant och har bra flyt.
Sen har jag samtidigt aldrig varit anställd som skribent eller fått betalt för mina texter (bortsett från några extra gratis-spel eller lite reklamgrejer), det har alltid varit ideellt och på min fritid. Och de recensioner jag har skrivit om spel för större sidor som Gameplayer och Skillpoint har jag alltid spelat hela spelet (Förutom spel som NHL och liknande – finns det ens något slut?). Jag ogillar recension som ord och koncept, så på min gamla blogg försökte jag alltid skriva på ett annat sätt, hitta punkter jag tyckte var intressanta.
Jag ogillar också tanken med att pressa skribenter, framförallt på mindre sidor och bloggar, från att yttra sig innan de klarat allt. Det är skribentens egna ansvar att ge en rättvis bild över hur han eller hon upplever spelet. Det behövs ingen handbok och det behövs inga måsten.
Anders Brunlöf bloggade nyligen: Söndagslistan: Ligga?
Att skriva medan man spelar är ju inget konstigt. Hör nog till väldigt många recensenters arbetsflöde. Man kan ju lätt ha skrivit färdigt sin recension innan man är klar, men jag tycker ändå man skall spela igenom en normallängdskampanj och sedan – om det behövs – justera sin recension för att täcka helhetsintrycket. Alternativt gör klart för läsaren att man inte spelat hela kampanjen.
[...] nyligen till och med. Ni ser ju, den här bloggen har inga långa, fina texter om vad jag tycker om hur mycket man ska spela innan man recenserar eller problemen med att dra upp och göra omstarter av gamla spelserier, [...]
Det är klart att man har som målsättning att spela igenom ett spel, om det är bra och man har tid. Men de enda som i praktiken KAN göra det regelbundet är de som skriver gratis eller bloggar om spel. Om du skriver mot betalning, lägger 20 timmar på att klara ett nytt, fantastiskt spel, och sedan får 500 spänn för recensionen, så har du just tillbringat en halv arbetsvecka med en timlön på 25 spänn! Dra sedan skatt och moms på det och försök betala hyran varje månad om du kan.
@Mats: Helt förståeligt och inget jag säger något om. Tycker bara man ska vara ärlig mot konsumenterna att kanske inflika hur mycket man spelat eller att man inte är klar osv. Ett spel kan ju potentiellt lyfta efter en längre stunds spelande. Speciellt långa rollspel har ju den tendensen.
Mats: Är det då så farligt att säga det i recensionen? Är det fult att inte spelat klart? Jag tycker inte det om man bara säger som det är. Så får läsaren själv bedömma vad man tycker om det. Men att låtsas som man spelat hela när man inte gjort det är löjligt. Spela halva Deus Ex. Skriv en recension. Fine, men skriv då också att du inte klarat spelet, och jag har INGET problem med din text som sådan. Det kan dock hända att jag inte håller med dig, och jag kanske tycker ditt underlag för bedömningen är för litet, men om du var ärlig med det har jag iaf möjligheten att göra den bedömningen. Annars har jag inte det, och det är på gränsen till oärligt.
…eller m a o: De enda som har tid och råd att spela klart alla spel de skriver om är fast anställda redaktörer med generösa arbetsgivare, bloggare eller folk som skriver gratis för att det är kul. Inget fel i det, men jag tvivlar på att du hittar en arbetsgivare som är villig att lägga ut den månadslön det skulle kosta att låta dig spela igenom ett helt JRPG.
Visst kan man nämna det i recensionen, om det är relevant. Det har jag själv gjort någon gång när jag känner att spelet kan skifta karaktär längre fram men jag inte haft tid att prova, eller när multiplayerläget inte funkade innan release. Redaktörer tenderar dock att dra öronen åt sig om man nämner sådant, förmodligen på grund av att många läsare har den här befängda idén att man inte kan uttala sig om ett spel om man inte spelat igenom det till 100%. Men om du spelar t ex ett fightingspel så kan du nog anta att det inte ändras så mycket mot slutet av ”kampanjen”
.
…och om jag får vara lite ful också: Om ett spel inte fångar spelarens intresse inom de första fem timmarna har det definitivt misslyckats och förtjänar en sågning, oavsett hur bra det är efter tjugo timmar.
Om nu redaktörer och spelmedia tycker det är dåligt att nämna det betyder väl inte att det är något som är en bra företeelse? Det är verkligheten, ja det kan jag köpa, men man behöver inte acceptera verkligheten för vad den är. Transparens är något bra tycker iaf jag.
Därför jag också sätter stor vikt vid vad vanliga ”enkla” bloggare tycker om spel. De är ofta under mindre stress att vara först, då de vet att de ändå inte kommer ut med en recension dag ett. Dessutom så ”känner” jag bloggare på ett annat sätt än tidningsskribenter och vet bättre vad de har för spelsmak, och kan bedömma texten utifrån det. Dessutom skriver ofta bloggare just om de har spelat klart eller inte.