Jag känner mig förföljd av vissa typiska typer som alltid har en tendens att dyka upp i rollspel. När jag här om veckan läste om trötta stereotyper som Tommy på Svampriket hade skrivit kände jag att det ligger något i att spelutvecklarna alltid ska ha sina typiska typer. Jag mindes direkt en typisk personlighet som har dykt upp och förstört stämningen i ett antal spel för mig. Egentligen så är det en karaktär som fanns i ett rollspel jag spelade för länge sedan som gång på gång gör sig påmind i spel jag spelar.

Spelet var Baldur’s Gate och Aerie hette tjejen som jag ville ha i mitt party för jag hade fått höra att man kunde ligga med henne. Det visade sig tyvärr att hon var den gnälligaste och mest störda personen i hela världen. Det var tröttsamt att hela tiden få höra hennes gnäll om hennes avklippta vingar och hur synd hon tyckte om sig själv. Men det slutade alltid med att jag hade henne i mitt party och jag la alltid ner tid på att levla henne. En dag vågade jag spela ond och då kunde jag äntligen ligga med Viconia (bad girls *slurp*) så då löste jag det lilla dilemmat. Aerie – god riddance!

Tiden gick och längtan efter Baldur’s Gate avtog aldrig riktigt men så en dag fick vi ett glädjande besked. ”At Bioware, we often refer to Dragon Age Origins as the spiritual successor to Baldurs Gate” När BioWare uttryckte sig med att Dragon Age Origins skulle göras i samma anda som Baldur’s Gate och på så sätt bli dess spirituella efterföljare så kunde jag inte annat än att tro att Dragon Age Origins var det nya Baldur’s Gate.  Vi vet nu att det inte riktigt stämde och jag missförstod och föll för en hype. Det var inte så farligt för visst fanns det viss stämning som gjorde Dragon Age Origins till ett suveränt rollspel. Mycket av det är tack vare gruppmedlemmarna som i viss mån går igen, och igen… om och om igen.

Precis som Tommy skrev så är det vissa stereotyper som dyker upp stöpta i samma form i alla spel. Olika spelgenrer har sina egna stereotyper. I rollspel är det förutom den klassiska ras och klass-uppsättningen också typerna som: den tuffa farliga tjejen, den snygga våpiga tjejen, den jättestora dumma men starka killen, den genomonda plågade typen. I ”nutid” så ska det till några bisexuella av varje kön och utan att inse det har utvecklarna än en gång misslyckats med att vara politiskt korrekta på riktigt. Nej detta duger inte, men det är en helt annan diskussion.

Förutom de absolut nödvändigaste stereotyperna för att göra gamers glada, så vill utvecklarna också pånyttföda vissa roller för de tror att fansen vill ha dem igen. Finns det en favorit i ett spel så kan jag lova att de kommer att dyka upp i nästa spel i samma typ av form men med nytt namn. I en serie så är det kanske inte så konstigt utan riktigt roligt att få träffa sina vänner igen, men i spel som inte finns i samma värld utan bara är i samma genre är det lite tröttsamt.

Från Baldur’s Gate kan jag ganska tydligt se hur favoriterna har först över till Dragon Age. Det är bland annat detta som gör att jag får en känsla av igenkänning när jag spelar Dragon Age Origin, vilket alltså kan vara bra enligt mig. Men det var självklart en karaktär som gav mig väldigt starka igenkänningsvibbar – om vi bortser från Viconia, tjejen som är en badass och dessutom lite mörk, mystisk och farlig som alltså representeras av Morrigan.  Jag sprang nämligen på Leliana. De flesta anser nog att Leliana är nya Imoen men mig påminner hon om Aerie. Detta evinnerliga gnäll. Leliana blir för mig inte acceptabel förens man har gjort henne lite hårdare eller förens hon får sin egen spinoff. Fram tills dess så gnäller hon bara, tycker hon är centrum av universum, massor av me-me-me och är inte söt och gullig någonstans. Hon påminner för mycket om gnällfisen Aerie för min smak.

Sedan kom Dragon Age 2 och jag fick träffa Merril. Jag blev först väldigt glad då jag insåg att det var Eve Myles som gjorde rösten (big fan of Torchwood etc). Men snälla sluta gnäll! Det ska tydligen vara jättesynd om henne, men hon har faktiskt gjort något som inte är speciellt bra och med blood magic dessutom. Tycker inte synd om henne för fem öre, blir bara trött på att höra hennes gnäll. En ny Aerie och en ny Leliana, stackars Merril det kunde ha blivit så bra men jag hade redan för mycket dåliga associationer som du föll handlöst in i.

Attans vad jag gnällde nu…