Det nya grå
7

Det nya grå

För mig är det en mycket speciell vecka denna veckan! Nej, att vi ska på vårt första ultraljud är inte anledningen. Att stirra på en klump som rör sig i monokrom färgskala har ingen chans att mäta sig med den färgsprakande högupplösta upplevelse som släpps på fredag. Självklart pratar jag om LA Noire!

Det finns mycket med LA Noire som känns klockrent, att Rockstar ligger bakom, att det verkar bli en polisdeckare av stora mått, att ansiktsannimationerna kommer vara det bästa någonsin för att nämna några.

LA Noire har även anammat spel och TV världens senaste trend nämligen att låta handlingen utspelas i ett amerika starkt influerat av art deco-stilen. Jag vill gå så långt som att säga att detta är den trend som är det nya grå, det nya grå bland spel. Precis som att alla förstapersonsskjutare gick i Unrealmotorns gråskala så bör nu ett storspel med självaktning utspelas i ett färgsprakande landskap. Denna ljuvliga 50-tals stil har blivit det som många spel tagit efter, men vilket spel var egentligen det där stilen slog igenom?

Trendsättare

Utan att blinka utnämner jag Bioshock som det spel som skapade trenden med art deco. Det var Bioshock som fick stilen uppmärksammad i spelmedia och det är tackvare detta spel som den här trenden verkar ha etsats sig fast i spelutvecklarnas huvuden för många år framöver.

För er som mot all förmodan missat Bioshock så utspelar sig detta spel i en stad under vattnet i ett fiktivt 1960-tal. Staden Rapture kom mitt under gråskalans förlovade era och visade vad man kunde göra med lite färg. Det var den speciella stilen som fick vara i centrum när vi utforskade Rapture och hela spelet byggdes runt staden och dess estetik, allt från det självklara i byggnader till de underbara bandinspelningarna som man hittade överallt i staden. Bioshock med sitt Rapture fick allt att kännas annorlunda och levande på ett sätt som vi fram tills dess inte sett maken till.

Om spelvärldens trendskapare var Bioshock så var TV-mediets motsvarighet serien Mad Men. Serien utspelas under 60-talets USA och är precis som Bioshock en uppvisning i underbar estetik. Älskar man Bioshock kommer man älska Mad Men rent estetiskt i alla fall, rent handlingsmässigt ligger de en bit ifrån varandra utan att överdriva.

Efterföljare

Visst jag ska inte sitta här och påstå att Art Deco nu har tagit över spelmediet som vi känner det, för ett sådant påstående skulle bara göra mig till ett (ännu större) åtlöje. Vi dras fortfarande med en mängd gråskaliga spel men efter Bioshock har detta ändå brutits upp något. Även Unreal motorn har fått bekänna färg med spel som Enslaved, Mirrors Edge eller varför inte färgbomben Bulletstorm. Det som har hänt efter Bioshock är dock att fler spelutvecklare fått upp ögonen för den speciella stil som art deco ändå är och personligen älskar jag det.

Efter Bioshock har det dykt upp spel som tagit influenser från spelet. Singularity utspelas under 50-talet och har inte bara estetik från Bioshock utan lånade även friskt andra idéer. Mafia 2 var en fest i 50-talet och även om spelet i sig var lite av en besvikelse så var känslan oklanderlig, här var man verkligen mitt i ett levande 50-tal. Även om Fallout 3 utspelar sig i en fiktiv framtid, har spelet starka influenser av 50-talet och här återfinns mycket av musik och miljöer som känns väldigt mycket 50-tal. Sedan har vi det framtida Bioshock Infinite, som trotts att det sägs utspela sig kring 1910 osar av 50-tals estetik, även om det mer känns som en blandning av Bioshocks art deco och stilen art nouveau som var aktuell under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Oavsett så ser det härligt färgsprakande ut och rent estetiskt har det varit en fröjd att se de tidiga glimtar som visats av spelet.

Älskar det

Jag gläds åt att Bioshock startade vågen av spel som på nytt vågade att sticka ut. Spel som vågar sjuda av liv, av färg, av framtidstro. Nu är visserligen Bioshock inte ett spel som utstrålar framtidstro men art deco är för egen del starkt förknippat med en värld på väg upp från ett andra världskrig, en värld som vågar tro på framtiden, en värld full av färg och liv.

Estetiken och eran efter andra världskriget är den stora anledningen till att mitt hjärta bultar lite extra den här veckan, jag längtar efter att få åka runt i en levande stad och känna hur människorna känner framtidstro, att överblicka fantastisk arkitektur och bara få leva ett bekymmersfritt liv. LA Noire hoppas jag erbjuder mig allt det som jag hoppades att Mafia 2 skulle ge mig men tyvärr misslyckades med. Efter helgen då vet vi om jag fått uppleva den känslan igen.

Kommentarer

  1. Tommy Håkansson skriver:

    Och glöm inte Portal 2, som även det hade influenser av stilen. :D Fast jag måste säga att ett tag spydde jag lite i munnen varje gång jag läste en text som nämnde termen. Speljournalistiken kändes lite som en 5 åring som precis lärt sig säga snopp, och upprepade det om och om och om igen. :p

  2. Familjenspel skriver:

    Tommy: Just därför jag försöker undvika termen så mkt som möjligt nu :) Oavsett är jag glad över trenden som tog in lite färg i spelvärlden :)

    Hoppas inte min text fick dig att spy bara ;)

  3. EmmyZ skriver:

    Nej nu måste jag dementera! Att stirra på en klump som rör sig i monokrom färgskala är det bästa som finns, näst efter att se på den färdigbakade klumpen när den sover.

    Däremot kommer LA Noir inte långt där efter. Peppen! <3

  4. Holmberg skriver:

    Jag håller med Emmy här och tycker nog att alla 9 ultraljuden vi var på var häftigare än LA Noire har chans att vara även om jag ser väldigt mycket fram emot att får spela det :)

    Även om Bioshock kanske gjorde den här stilen bekant för den stora allmänheten så kommer det för min egen del alltid vara Fallout-serien som satte tonen. Allt sedan introklippet i Fallout 1 har kännts som efterapning av Fallout-designen.

    TV-scenen sänder fortfarande rysningar av välbehag längs ryggraden på mig.
    Skåda och njut om ni inte redan sett den.

    http://www.youtube.com/watch?v=geLiEiAiQJA
    Holmberg bloggade nyligen: Frozen Synapse bjuder på frusen tid och het strid

  5. Familjenspel skriver:

    Emmy och Holmberg: Självklart är jag inte så själlös som jag låter, men jag ska nog erkänna att jag mer längtar till LA Noire än ultraljudet ;) Roligare när den lilla krabaten tittar ut, det är då det roliga börjar.

    Är alltid galet nervös vid ett ultraljud, tror alltid de ska hitta något fel…

  6. pixelviking skriver:

    Delar din passion för Art Deco! (Den arkitektur-inspirerade, New York Art Decon som vi ser i bl.a. Bioshock, snarare än Miamis neondrypande Art Deco.)

    Har bara spelat ett par timmar L.A. Noire än så länge, men jag vet inte riktigt om du kommer få ditt lystmäte av den glamorösa Film Noire-estetiken, om du läntar efter det. Den finns där i smådetaljer… men hittills tycker i alla fall jag att de flesta moment i spelet ser ut som GTA.

    Staden du åker igenom ser ut som Liberty City, snarare än en glamoröst stiliserad version av 50-talets Los Angeles.

    Inget ont om det. Återhållsamheten är nog bra i just den här typen av spel. Dialogen skulle också lätt kunnat låta som en parodi på de gamla detektivfilmerna, men jag tycker (så här långt) att de hittat en bra balans där mellan 50-tals slang och modernt språk.
    pixelviking bloggade nyligen: LA Noire – Intryck &amp inspirationen bakom spelet

  7. Familjenspel skriver:

    Pixel: Så länge det finns där i någon form blir jag lycklig. Ska bli så underbart kul att få testa spelet imorgon!

Skriv en kommentar

Visa min senaste bloggpost