Call of Duty Black Ops
3

Call of Duty Black Ops

Vi ger oss ut på hemligt uppdrag under kalla kriget med Call of Duty Black Ops. Kommer det sluta med att vi alla springer runt i pälsmössor eller cowboyhatt när det hela är över?

- MASON! MASON! Vakna för fan! Vad betyder numren? Svara! Ge honom mer elchocker, vi måste få svaret!

Kalla kriget, en period i historien som kantades av upprustning mellan USA och Sovjet och som sträckte sig mellan åren kring 1945 till cirka 1990. Riktigt så långt fram i tiden som 90-tal får vi inte ta oss i Black Ops utan här fokuseras det på tidsperioden från 1945 fram till sent 60-tal och det amerikanska kriget i Vietnam i synnerhet.

Frukta icke du får inte bara djungel och värme utan i sann Call of Duty anda byts det platser ungefär var fjärde minut (hej hej överdrift), du kommer få spela i en helt otrolig variation av platser och uppdrag, allt från kalla vidder i Uralbergen, fastfrusna skepp någonstans i Ryssland till djungel och fiendeläger i Kuba, Laos och givetvis då Vietnam.

Det ska sägas att Black Ops berättar en klart mer fokuserad historia än det föregående Modern Warefare 2. Vi får i nästan alla uppdrag följa Alex Mason en amerikansk specialagent, Mason som tvingas till en rad återblickar för att försöka lista ut vad numren han hela tiden hör betyder och även få reda på hur han har hamnat där han nu är, i fångenskap.

Detta att få följa en person och händelserna kring honom är ett välkommet drag av Treyarch, jag vet inte hur det var för er men i just Modern Warefare 2 tappade jag bort mig konstant och fick knappt grepp på varför jag var på olika platser vid olika tider. I Black Ops får jag inte alls den känslan och att det dessutom hela tiden känns som om det finns någon ond person bakom det hela som man förhoppningsvis får möta tillslut gör att historien håller ihop på ett mycket bra sätt.

Uppdragen i Black Ops är hela tiden väldigt bra gjorda, variationen mellan olika spelmoment gör det hela tiden intressant, exempelvis kan man ta upp ett uppdrag på ryska tundran där du skall guida din trupp likt ett realtidsstrategi spel för att sedan snabbt hamna i första persons vy för att kriga, det är snabba klipp mycket likt dagens tv-serier och jag gillar det mycket.

Det man kan tycka är negativt i uppdragsstrukturen är just det linjära upplägg som man bjuds på, det finns oftast bara en väg att gå och inte sällan är det en snitslad bana rakt fram. Jag hade önskat större möjligheter att kunna tänka taktiskt, att kunna flankera mina fiender i större utsträckning. Spelet hade heller inte mått dåligt av lite större ytor att kriga på, jag väntar mig flera gånger att banorna skall öppna upp sig men så sker tyvärr aldrig.

Vid en del tillfällen finns det öppna ytor som får dig som spelare att känna dig som en ko på grönbete, med den stora skillnaden att när du tar dina skutt ut på de gröna vidderna så haglar en skur av kulor över dig och du dör utan pardon, att röra sig utanför det spelet har regisserat för dig är ett stort no no.

Grafiskt har Treyarch lyckats mycket väl, det är i många fall ljuvligt snyggt, tyvärr tycker jag inte att det riktigt når upp till Infinity Wards föregående del i serien rent kvalitetsmässigt utan vissa delar av spelet känns tråkiga och texturerna lite grötiga, men helhetsintrycket är i slutändan ändå riktigt bra. Ljudmässigt känns Black Ops riktigt bra och både vapnen låter bra och explosionerna är maffiga, Black Ops levererar verkligen även här. Det tål dock att sägas att jag inte är någon ljud nörd men att det låter bra det hör även jag.

Treyarch ger oss en härlig actionrökare av stora mått, tänk Hollywood action, tänk berättarteknik likt de sämre actionfilmerna och en historia som ändå är ganska så hjärndöd i slutändan så hamnar du på BlackOps. Låter det helt fel? Inte alls, alla spel måste inte vara smarta och kluriga med en fantastisk handling, precis lika lite som alla filmer måste vara det. Det är just det som jag tycker så mycket om med Black Ops, den ger mig en intensivvitet och spänning utan att jag behöver använda mitt huvud speciellt mycket och det är ibland precis det man behöver för att sedan kunna uppskatta det motsatta, lite mer smarta.

Nu är jag färdig, jag är frälst, jag sätter på mig pälsmössan med cowboyhatten ovanpå och skriker ”HELL YEAH DA DA!!” Så jävla bra är det!

För dig som: Gillar tung film action med stor variation, allt med ljuvlig grafik och maffigt ljud, att det sedan finns ett multiplayerläge tycker du inte gör saken sämre.

Inte för dig som: tycker om att bli hållen i handen och inte få springa fritt över slagfälten.

 

Kommentarer

  1. Spel-Malmer skriver:

    Bra familjen!

    Tycker dock som jag sagt tidigare att det finns fler möjligheter att flankera än vad som är obvious. Man får bara leta lite.

    Sen tycker jag nog storyn är bättre än vad du tycker. För även om man anade i god tid hur det låg till med en viss figur så var det ändå en snygg twist tycker jag.

    Å andra sidan tycker jag att vapenljuden är lite för tama. Hade velat ha mer tyngd.

  2. familjenspel skriver:

    Tack Malmer!

    Som du säger, möjligheterna finns, men är oftast lite gångar vid sidan om. Hade önskat mig när man kom till en by att man hade hela byn att spela med inte bara gången i mitten, till höger och vänster. Där har dom lite att jobba på.

    Jag gillar storyn, men tycker att den är lite ”dum” det är inte så svårt att förstå hur det ska sluta. Fast det finns filmer som är likadana från minut ett och riktigt så är det ju inte här ändå.

    Vapnen tycker jag låter bra, men känns lite tama i rekyl och liknande, men det har dom alltid gjort i CoD serien.

  3. [...] This post was mentioned on Twitter by familjenspel, familjenspel. familjenspel said: Nytt blogginlägg: Recension: Call of Duty BlackOps http://bit.ly/anUXNF [...]

Skriv en kommentar

Visa min senaste bloggpost