Vi får aldrig glömma
15

Vi får aldrig glömma

Den senaste tiden har det varit ganska mycket kontroverser om nyss släppta Halo Reach. Inte minst i svenska bloggosfären. Det hela började med att en rad hollywoodkändisar gick ut i en debattartikel och fördömde spelet för att det var osmakligt att glorifiera en konflikt där så många av oss miste livet. Efter det bröt debatten lös och många hävdade att spelet var osmakligt – inte minst för att man kunde spela som fienden i multiplayer – medan andra försvarade det och påpekade alla faktafel i artikeln. Endel upprördes och kallade spelet rasistiskt över att det målade Sangheili i så dåligt ljus, såhär nära inpå krigsslutet.

Vi har alla förlorat någon nära i kriget mot the Covenant, och vi har alla djupa sår från den där mörka dagen på Reach. Och jag kan hålla med om att det är viktigt att vi arbetar på att läka såren och bygga bra relationer med våra före detta fiender. Men jag tror dessutom att  det är viktigt att vi också börjar bearbeta det som hänt. Så att vi en dag kan gå vidare. En del av det är att låta händelserna få avtryck i populärkulturen och bli en del av vårt gemensamma arv även på ett lite mer positivt plan. Jag tror även att vi har något att lära oss av att spegla konflikten från olika håll. Hur våra fiender i sig blev bedragna av sina ledare till att kämpa detta krig. Om det sker i formen av en underhållningsprodukt så förstår jag om många kan tycka det är osmakligt, men det är samtidigt ett sätt att gå vidare. Jag välkomnar det.

Det är också viktigt att vi som överlevde Reach och kriget lämnar efter oss så mycket avtryck som möjligt till kommande generationer. Så att de kan få uppleva alla aspekter av hur vi känner inför det som hände. Här tror jag Halo Reach har mycket att bidra med. Spelet ger en fantastisk bild av hjältarna från Noble Team, och jag tycker det är viktigt att vi hedrar och lyfter upp deras och andra soldaters minne. De som inte såg sig själva som viktigast, utan gav sig helt för oss. Ett starkt och viktigt budskap. Det som hände på Reach förändrade oss för all framtid. Det är viktigt att vi aldrig glömmer det som hände, även om vi måste hela våra sår och gå vidare. De kvinnor och män som offrade sig och kämpade in i det sista är värda det.

Vi får aldrig glömma Reach.

Kommentarer

  1. [...] familjen obemärkt förbi. Det kommer om inte annat att påminna om viktiga händelser. Nej, inte Noble Teams heroiska insatser. Halo var det första spelet som jag och Mirjam spelade igenom tillsammans, i split screen co-op, [...]

  2. Ludde Lundblad skriver:

    Det här var bra! Riktigt bra :)
    Nästan så du får mig att tro att det har hänt på riktigt!

  3. Micke skriver:

    Och störst av allt är storyn, eller hur var det? ;)

  4. Spel-Malmer skriver:

    Ludde: Tack. Känner att jag lyckades få med det mesta som brukar sägas när det är kontrovers på G. :-)

    Micke: Kommer ett inlägg till om det också så småningom. Om hur nästan alla missuppfattade vad jag egentligen menade. Vilket betyder att jag skulle fattat mig kortare och varit tydligare.

  5. NuYu skriver:

    Har jag missat något? Antagligen, eftersom jag är dåligt uppdaterad på bloggfronten.

    Tuff läsning, tuff som i cool, typ.

  6. Spel-Malmer skriver:

    NuYu: Nej du har inte missat något. Det är bara jag som hittar på.

  7. Familjenspel skriver:

    Vill ha mitt Reach nu! Blir en resa till Mediamarkt idag!

  8. Ina (NG+) skriver:

    Haha, vilken fin text <3

  9. Adam skriver:

    Det här är väl en kommentar till den där amerikanska mamman vars son dog i Afghanistan(tror jag) och gick ut i TV med hur fel och osmakligt det var att man kunde spela som ”fienden” i nåt nytt spel, och iochmed det döda amerikaner i ett nutidsspel. Motiveringen till varför det var fel nu och inte de senaste 10 åren var att spel om till exempel andra världskriget inte var baserat på riktiga personer.

    Allt krig är tragiskt och det är hemskt att hennes son har dött men det är ändå en ganska idiotisk dam som för ett idiotiskt argument.

    Allt detta fast med Halovariabler. Grymt inlägg!

  10. Spel-Malmer skriver:

    Nja…inte så mycket en kommentar till just det fallet som jag knappt är bekannt med. Däremot var det ju minister Fox i storbritannien som gick ut med samma anklagelse. Var egentligen mest det jag syftade på.

    Men det var dock inte hela bakgrunden. Mycket är också bara att jag tyckte det var ett roligt sätt att skriva ett inlägg på. Ett litet what-if scenario.

  11. Oskar Källner skriver:

    Men det är ingenting konstigt att bearbeta gemensamma trauman i populärkulturen. Det gör vi hela tiden. Kolla bara in hur många filmer, dataspel och böcker vi har angående Andra Världskriget. Och i USA finns det dessutom en hel del angående Vietnam, Korea och Gulfen.

    Jag vet inte hur många japanska animeserier jag sett som slutar med någon form av atomexplosion, ofta av kosmisk signifikans, som förändrar allt och alla förutsättningar. Kolla t.ex. bara in slutat på Akira, Escaflowne eller Rah-Xephon.

    Det är ingenting konstigt. Bara djupt mänskligt.

  12. Spel-Malmer skriver:

    Oskar: Precis min point, fast med färre ord. Kontroversen är dock ofta när det sker för nära inpå i tiden eller i ett nytt medium. Då blir alarmisterna galna.

  13. Oskar Källner skriver:

    Jo det är sant. :-)

    Sedan kan det ju göras på ett smakfullt, eller mindre smakfullt sätt. Ett av min barndoms favoritTVprogram är vad man skulle kunna kalla ett traumabearbetningsprogram om koreakriget.

    M*A*S*H
    :-)

Skriv en kommentar

Visa min senaste bloggpost