Min dotter dödar zombies!
37

Min dotter dödar zombies!

Igår i spåren av Mafia II debatten som var dök det upp ett en envis man vid namn Ludde Lundblad, kollega som driver bloggen Svampriket. Han ifrågasatte, halvt på skämt, halvt på allvar varför min dotter fått se demot av Maffia II om jag nu var så emot delar av spelet. Så varför fick hon det? Vad för andra spel får hon se eller ve och fasa till och med spela!?

Som ni säkert har förstått så spelas det en mängd med spel hemma hos oss, det rör sig om allt från Mario Kart till spel som Dead Space, alla spel som är intressanta köps och spelas helt enkelt.

Saga, som snart är 9år har det senaste året fått vara med och antingen sätt eller spelet det mesta jag har spelat även 18+ spel.

När jag köper ett nytt spel har jag oftast läst massor kring det redan, jag vet vad det är jag köper. När jag sedan kommer hem vet jag redan innan om det är ett spel Saga ska se eller ej.

Oftast så är en stor release även en stor grej hemma hos oss, när Red Dead Redemption släpptes hade jag och Saga längtat, vi hade lyssnat på Cowboy musik en vecka, sett delar av ”Den onde, den gode, den fule” och verkligen fått in känslan. En release hemma hos oss är något roligt.

Nog med svammel, det är ju ändå jag känner min dotter, ingen annan gör det! Jag vet hur hon reagerar när hon har sett vissa saker men framför allt så vet jag att hon kan skilja på verklighet och fiktion. När vi spelar ett spel så pratar vi hela tiden om varför man gör så, varför man gör ett visst moraliskt val eller att man faktiskt inte kan skjuta en människa fyra gånger och dom reser sig igen.

Jag tänker inte fördumma mitt eget barn när jag ser att hon kan hantera det hon har sett. Jag har, och kommer aldrig tvinga henne att se om hon inte vill och framför allt skulle jag aldrig låta henne se något igen om det gav henne mardrömmar eller om hon skulle visa tendenser till våld.

Jag förstår alla som håller på åldersgränser, men jag inser också att man måste kunna ta egna beslut utifrån sin egen situation, och där vet jag bäst ingen annan.

Den enda reaktion jag fått från min dotter är orden som hon sa till min vän häromdagen ”När jag blir stor ska jag utveckla spel”.

Undertiden kommer jag och Saga skjuta hedshots på Zombies i Left 4 Dead, eller tävla mot varandra i Mario Kart, deal with it!

Kommentarer

  1. Ina (NG+) skriver:

    Bra inlägg :) Som du skriver känner du din dotter bäst. Dessutom samtalar ni, vilket är nyckeln i allt.

  2. familjenspel skriver:

    Vi pratar om allt så även spel, det blir en naturlig sak att samtala om. Vi snackar 90% spel när vi går till eller från skolan :)

  3. familjenspel skriver:

    En rolig episod jag glömde att nämna var att när Saga spelade Starcraft (det första) så en kväll var hon rädd. När jag undrade vad det var så var hon rädd för Willy Vesla i Ture Sventon böckerna inte något från Starcraft :P Lite sött…

  4. Nu är min dotter mycket yngre än Saga. Fyller snart 3. Jag får se hur jag kommer göra med ”vuxna spel” inför henne. Nu spelar jag endast sådan spel som enligt mig är väldigt barnvänliga (typ sport & motor).

    Jag tycker du summerar allting ganska bra med meningen ”Jag förstår alla som håller på åldersgränser, men jag inser också att man måste kunna ta egna beslut utifrån sin egen situation, och där vet jag bäst ingen annan.”

    Man känner ju sitt eget barn bäst, sen får folk säga vad dom vill. Bra inlägg (två tummar upp)

  5. Spel-Malmer skriver:

    En viktig aspekt, som inte handlar om mardrömmar och beteende i allmänhet, är avtrubbningsaspekten. Om man ser mycket våld och liknande så behövs det mer för att det skall göra avtryck. Avtrubbning kan leda till minskad empati, och är mycket svårare att upptäcka. Hur tänker du kring sånt? Nu vet jag inte hur gammal din dotter är, så det är ju olika för olika åldrar.

  6. familjenspel skriver:

    Självklart är empati en viktig aspekt i det hela, det håller jag med om. Saga är strax 9år och väldigt empatisk. Har lätt att sätta sig in i andras situationer och jag skulle nog säga att hon har betydligt större empati än vad jag har.

    Jag är nog en empatisk person i och för sig men visar det inte speciellt mycket. Saga är väldigt ”gråtig” och har nära till sina känslor.

  7. Spel-Malmer skriver:

    Nu är inte jag förälder så jag kanske har dålig koll, men jag skulle nog vara lite mer restriktiv tills hon är iaf 12.

  8. Anorak skriver:

    Jag håller med dig i det mesta du säger. Men måste lämna en liten känga ändå; Ditt prat om att ”du känner din dotter bäst” är givetvis helt sant och ingenting du ska få kritik för, men samtidigt låter det ganska mycket i mina ögon som sådant där blåögt snack som ”alla” föräldrar kör med. ”Varför köpte du ut alkohol till ditt barn? Jo för då vet jag vad hon/han dricker och jag litar på att det inte dricks mer än det hon/han fick av mig…”

    Man måste, ibland, också som föräldrar våga erkänna att man inte har fullständig kontroll.

    Men med det sagt så går din poäng fram. Jag och min bror fick spela vad vi ville när vi var små, nu var inte grafiken lite grafiskt realistiskt så det gjorde kanske inte så mycket. Men när vi började öva wrestlinggrepp på varandra letade mamma och pappa upp källan till problemet (Wrestling till NES9 och förbjöd detta. Jag tycker inte att man blint ska hålla på åldergränsen, men ser en poäng i dem ändå. Givetvis ska DU göra det individuella valet, men kanske samtidigt vara öppen för tendenser/påverkan – och där blir det lite farligt om man bara utgår från att ”man känner sitt barn bäst” och slår på ett sorts försvar.

  9. familjenspel skriver:

    Nu tycker jag i och för sig att det är en ganska stor skillnad mellan alkohol (Som har en bevisad skada både på den egna kroppen och på samhället i stort) och ett spel som syftar till verklighetsflykt.

    Jag skulle aldrig ge min dotter vin/sprit när hon blivit äldre av den anledningen att jag själv sätt vad det kan leda till. Däremot har jag inte märkt någon skillnad på mig själv som spelat våldsspel sen jag var liten, jag känner inte att jag kan skjuta någon på skoj tex. Allt det grundar sig i att jag faktiskt fått en aktiv uppfostran i vad som är rätt och fel att göra mot människor i verkliga livet.

    Jag tror på en uppfostran där samma sak inte fungerar på alla barn, att man individuellt anpassar hur man uppfostrar sina barn är en självklarhet. Jag tror också på en uppfostran där man samtalar om vad som är rätt/fel vad som händer efter döden och även pratar öppet om kärlek och sex.

    Lär sig barn detta tidigt så tror jag att dom kan skilja på verklighet och fiktion.

  10. familjenspel skriver:

    Nu är det ju inte så att hon spelar våldsspel dag ut och dag in, oftast blir det Civilisation, Pokémon eller Kalla Kunskap :) Men hon har även sett hela handlingen i Mass Effect 2 eller för den delen Dragon Age. Det är drakar, det är rymd det är inte verkligheten :)

  11. Anorak skriver:

    Jämförelsen med alkohol var givetvis inte ämnad som en motsvarighet till spel, utan enbart det faktum att man som förälder ibland kanske tänker lite väl blåögt.

    Och jag håller med dig med spel. Detsamma gäller ju mig som började spela den dagen NES landade i butik i Sverige, och mina föräldrar ”brydde sig inte” så länge jag inte påverkades av det negativt. Jag är en av dom som alltid i en våldsdebatt brukar ta den sidan att jag har spelat hela mitt liv och inte fått någon snedvriden syn på detta. Så givetvis ska man basera det på egna erfarenheter,

    Och känner du att din dotter klarar av detta så tror jag samtidigt att du också är en sådan ansvarsfull förälder att du ”läser av” och ”känner” vad som funkar och inte funkar. Ett spel med grafiskt våld kan ju fungera och ett annat gör det inte liksom, ungefär som med film.

  12. Spel-Malmer skriver:

    Ja lite ME är ju lugnt. Men CoD eller Gears är väl mindre lämpligt.

  13. familjenspel skriver:

    Gears har hon nog aldrig sett, däremot tror jag hon sett CoD när jag spelat det online..

  14. familjenspel skriver:

    Jo det är mycket möjligt att jag kan vara blåögd ibland, man är aldrig perfekt som förälder :)

    Så länge det verkar som hon var innan hon spelade/såg spel med vuxet innehåll så ser jag inget fel i det hela faktiskt :)

  15. Ludde Lundblad skriver:

    Bra skrivet och jag förstår din poäng, men nu kör jag ;)

    Jag har full respekt för att du, som förälder, själv vet vad ditt/dina barn klarar av, men här kommer lite tankar kring ditt resonemang:

    - Du skriver att du har läst mycket om spelet innan det släpps, så då vet du vad du får och har gjort en bedömning om spelet är ok för ett barn eller inte. Jag hade köpt detta argument, om du hade spelat igenom spelet, innan du gör din bedömning. Något som jag håller hårt på här hemma, när det handlar om spel med 16 års gräns, när det kommer till vad grabbarna får spela. Dessa spel vill jag spela först innan de får sätta tänderna i det. Men de vet att om det står 18, är det ett ”pappaspel”
    Ta RDR som du nämner i texten, visste du genom att ha läst en massa om det, att det skulle komma en scen ganska tidigt i spelet då John Marston öppnar en dörr till en lada, och där inne hängde det skinnflådda människor? Nu vet jag inte om din dotter spelade så länge ,eller såg det, men du förstår min poäng?

    - Jag anser att står det 18 på spelfodralet, så gör det så av en anledning. Tänker då mycket på vad Malmer skrev (tummen upp för det), så även om din dotter inte blir skrämd eller får mardömmar, så kan det påverka henne ändå, på ett plan som inte märks omedelbart. Eftersom det står 18 på spelet, är det absolut inte lämpligt för barn. Kan inte vara så svårt att förstå det, anser jag.
    Sen är det förstås svårt att definiera vad ett barn är. När slutar man vara det egentligen? Jag anser mig inte vara ”vuxen”, är jag då ett barn och kanske inte heller ska spela såna spel ;)

  16. familjenspel skriver:

    Hehe bra svar Ludde!

    Något jag borde ha nämnt är att när Saga tittar på sitter oftast min Sambo med också. Om det kommer en cutscene som vi anar kan vara läskig håller både jag, Saga och Ida för ögonen på Saga :) Hon behöver inte se allt för att förstå och uppskatta historien i spelet.

    Jag förstår och respekterar alla som tycker att ens barn inte ska se något av spel med 18+ märkning, det köper jag fullt ut. Samtidigt så vet jag att min dotter kan förstå att det som händer på skärmen inte är verklighet utan en uppdiktad historia.

    Jag utgår från det hon känner och förmedlar till mig och även hur hon agerar mot andra barn osv.

  17. Spel-Malmer skriver:

    Äsch…hade hoppats på en epic battle här. Dock så lutar jag mer åt Luddes syn på det hela. (Han gav ju faktiskt mig tummen upp. Så lättköpt är alltså jag).

  18. familjenspel skriver:

    Spel-Malmer: Du får två tummar ner av mig, det är iaf fler ;)

    Ludde är en underbar person, jag är det inte så hårt drar vi det nu…ok?? ;)

  19. Spel-Malmer skriver:

    familjen: hehe…Snart börjar du skylla på skolfröknar och PK-maffian ;-)

  20. Helena skriver:

    Intressant läsning, både bloggen och debatten ned.
    Jag är direkt påverkad av det inlägget. Saga är min dotter också ;) Jag håller med Jocke, han känner henne och vet hur hon funkar. Likaså gör jag och jag har inte märkt av någon negativ påverkan på henne. Men båda sidorna av diskussionen är intressanta och har poänger. Nåja, jag är inte en tvättäkta gamer, så de veckor Saga bor hos mig så är det väldigt mycket annat som tar plats i hennes liv och det är bra att hon får båda delarna.

    Tack för en skön diskussion med många intressanta synvinklar. Skulle vara intressant att höra fler föräldrars syn på saken? :)

  21. Ludde Lundblad skriver:

    ” Om det kommer en cutscene som vi anar kan vara läskig håller både jag, Saga och Ida för ögonen på Saga ”

    Hmm, är det inte bättre då att hon får se vad som händer, än att ni gör det till något ”jätteläskigt” för henne, genom att hålla för hennes ögon? För då kan ni, som du säger, prata om det sen?

    Eller förresten, att du skriver att ni själva känner att spelet har scener som är läskiga för henne, men hon ändå får vara med och titta, räcker som mitt svar!

  22. familjenspel skriver:

    Spel-Malmer: Nejdå jag uppskattar andras syn på det hela och det finns poänger på båda sidor :) Jag tog upp debatten och kommer fortsätta den på ett bra sätt.. inte som igår med en viss GR-Petter ;)

  23. familjenspel skriver:

    Ludde: Det är bra att du vrider och vänder på allt det uppskattas :) Håller med om vad du säger, man kanske innan skulle ha insett att just det spelet var ett spel hon inte borde se på men just då när det händer är det för sent. Därför har vi gjort så ett par gånger och har efter det sagt att hon inte får se mer och sakligt förklarat varför.

    Misstag i arbetet kan man alltid ha :)

  24. Ludde Lundblad skriver:

    Alltså, vill inte vara sån, men det känns som om du håller på att måla in dig i ett hörn. I ditt inlägg är du noga med att påpeka att du, innan ni spelar, har ”läst om spelet” och vet att det kommer vara oskyldigt? Då borde det vara lugnt på ”för läskiga/våldsamma scener-fronten” men tydligen inte i vissa fall, så för att undvika att hamna i såna situationer har jag ett litet tips: Röd symbol med siffran 18 = olämpligt ;)

  25. familjenspel skriver:

    Ludde: Håller med om hörnet .. haha :) Grejen är den att jag har en öppen syn, spel är spel inget annat. Poängen var den att jag tror mig veta att min dotter klarar av att skilja på verklighet och fantasi (spel) och därför får hon se det jag spelar. Sedan behöver hon inte se en man avrättas med en pistol i munnen för att förstå handlingen i ett spel.

    Man kan säga att nästan anything goes i vårat hem om du vill dra det hårt, det finns givetvis undantag. Är det klara besked nog?

  26. familjenspel skriver:

    Ludde: Jag hävdar här och nu att jag vet att min dotter kan förstå vad som är verklighet och inte, sen kanske jag inte ska vara så skenhelig och hålla för ögonen på henne ibland :)

    Kom tillbaka om 10år så ser vi om hon har dödat någon :)

  27. Peter skriver:

    Jag håller faktiskt med Ludde i den här debatten.
    Åldersgränserna finns till där av en anledning och som Spel-malmer skriver så kan det ibland vara svårt att se hur våldsspel påverkar på direkten.
    Visst, man behöver kanske inte vara stenhård på det där med åldersgränser men när din dotter är 9 år tycker jag inte att hon skall spela spel som har en 18-årsgräns.

    Sen så argumenterar du också för att din dotter kan se skillnad på verklighet och fantasi. Det argumentet tycker jag inte håller.

    Om man använder det argumentet skulle det ju vara helt okej för henne att se på porrfilmer. För de är ju inte på riktigt. Och såna filmer tror jag inte att du låter henne se.

    Jag har full respekt för att du känner din dotter väl och låter henne spela spel men om jag skulle ha haft en son eller dotter i din ålder skulle jag inte låtit dem spela spel med så hög åldersgräns.

  28. familjenspel skriver:

    Nu låter det på alla här som det är det enda hon gör att spela 18+ spel. Så är verkligen inte fallet :) OFTAST spelar hon Kalle Kunskap, Civilization eller Pokémon. Och annars så spelar hon inte utan kollar på när jag spelar. Kanske ni inte tycker är någon skillnad kanske men det tycker jag. Hon ser ju att det är jag som spelar och jag pratar med henne under tiden och vi bestämmer tillsammans vad vi ska göra osv. Något som förstärker synen på att det inte är verkligt.

    Sedan får alla tycka och tänka som dom vill, det har alla rätt till. Jag anser att spel är spel och det är en stor skillnad mot film (vanlig eller porr) där det faktiskt är verkliga människor som utför saker och inte en grafisk representation som springer runt på skärmen som pappa har kontroll över. Så det argumentet köper jag inte.

  29. Anorak skriver:

    Tycker detta har blivit en riktigt bra debatt faktiskt. Skoj att läsa, om inte annat.

    Jag brukar köra hårt på den fria viljan och tror definitivt att herr bloggdrivare har helt koll på detta. Tror också att stjärnan i diskussionen (dottern :) har en ganska öppen syn på spel. Ungefär som jag hade när jag var liten kring spel/film (Även om spelen – som jag nämnt innan inte var lika grafiskt realistiska).

    MEN – min frågeställning och problem kvarstår ändå lite. Det är alldeles för LÄTT att som förälder säga att man ”har stenkoll”/”Känner dottern bättre än någon annan”

    Jag menar absolut inte detta som något orespektfullt nu och drar mig lite för att göra jämförelsen, men detta gäller ju med ALL säkerhet föräldrar till många barn som det kanske klickat för på ett eller annat sätt. De trodde sig säkert också ”känna sina barn bättre än någon annan.” Det blir ett litet för lätt försvar i mina ögon.

    Jag tycker dock man kan hitta mellanvägen – man måste vara öppen för kritik/insikt från andra, samtidigt som man i många fall kan använda sig av den uppfostran man tror på. Eftersom pappa uppenbarligen är väldigt spelintresserad ska barnen såklart ”fostras” in det.

    Jag avslutar med en liten egotripp, en artikel jag skrev om ämnet. Kan ju vara intressant med tanke på diskussionen ;)

    Del 1; http://www.gamecore.se/article/artikel/en_studie_i_spelvald_del_1/762.html

    Del 2; http://gamecore.se/article/artikel/en_studie_i_spelvald_del_2/853.html

  30. Jenny skriver:

    Hittade din blogg av en händelse och kunde knappt slita mig.

    Själv är både jag om min man gejmers och har gjort vad vi kunnat för att hålla vår äldsta son, 6 år gammal, utanför det så länge som möjligt. Vi vill ju att han ska bli fotbollsproffs eller nåt. Dock har det varit en kamp vi aldrig haft ens skuggan av en chans att vinna. :) Kan väl, handen på hjärtat, erkänna att det är helt ok.

    När det kommer till åldersgränser så är jag nog mer på din sida än på Luddes. Man känner sitt barn och vet vad de klarar av att hantera. MEN det innebär inte att jag skulle låta min sexåring spela ”pang pang”-spel, som han kallar dem. Det mesta som går här hemma är Fat Princess, Rayman and the ravaging rabbids och MarioKart och alla Lego-spelen. MEN det har hänt att han fått spela t ex World of Warcraft tillsammans med mig. Jag gillar att ha koll på vad han spelar och som gejmer själv har jag ju fördelen att veta en hel del om de spel som finns på marknaden. Vissa spel kan, trots en något högre åldersgräns, faktiskt vara helt ok för ett barn att spela. Detta tycker jag beror lite på settingen för spelet. GTA t ex är ett spel killen inte ska få röra förrän han är typ 40 år. Och detta är för att det försöker eftersträva en så realistisk värld som möjligt där allt är väldigt grafisk och ganska rått. Men ser man på andra spel, med settings som är mindre ”sannolika” och mer i sagomiljö eller cartoonish, som t ex Fat Princess, (Vet inte åldersgränsen på den dock)så känner jag att det blir lättare för honom att koppla att spel är spel och att han inte tar det till sig på samma sätt.

    Nu känns det som att jag svamlar lite, klockan är mycket och jag borde sova. Har för mig att jag hade en poäng med inlägget men minns inte riktigt vad. Just det. Att det är settingen för spelet som lite styr om ett spel är ok eller ej för barn att spela. Tycker jag. :)

    G’natt

  31. familjenspel skriver:

    Jenny: Först och främst så vad roligt att du gillade vår blogg, hoppas att du tittar in regelbundet :)

    Sedan är det väldigt roligt att höra från någon annan förälder och deras tankar kring spel, det är inte så lätt att göra rätt eller fel i denna fråga. Det är väll därför jag tycker att man ska göra det som känns rätt för en själv, men så är det ju med det mesta egentligen.

    Helt klart är poängen att ju mer ”mänsklig” realism i ett spel, ju mindre chans/möjlighet är det att min dotter får se/spela det. Det är tex därför jag tycker Dragon Age är ok då det är fantasy tex.

  32. Jenny skriver:

    Dragon Age är väl ett gränsfall för min del, men min son är 6 år. Det är stor skillnad på 6 år och 9. Dessutom tyckte jag nästan själv att blodstänken var lite för mycket emellanåt. :S Men det går väl att stänga av om jag inte minns fel. (Måste bara för övrigt säga att DAO är ett av det bästa spel jag någonsin spelat!)

    De spel där man kan dra ner blood and gore-effekter gör jag det innan Elliot får spela, även de spel med relativt låg åldersgräns försöker jag dra ner det grafiska på så mycket det går. Det är helt underbart i Fat Princess där det istället för blood and gore studsar bollar och presenter och konfetti när man dödar fienden. Mer av den varan!

  33. familjenspel skriver:

    Jenny: Fast blodet i Dragon Age blir ju bara FÖR mycket, nästan så att det blir skämt blod typ :)

    Visste faktiskt inte att det gick att stänga av blodet i Fat Princess, Saga har spelat det som det är. Serieblod känner jag inte är så farligt för en 9åring :)

    Kul att se dina tankar som förälder tycker jag :)

  34. [...] – Min dotter dödar zombies Bitgarden RadioGamer [...]

  35. [...] Familjenspel – Min dotter dödar zombies Bitgarden RadioGamer [...]

  36. [...] Familjenspel – Min dotter dödar zombies Bitgarden RadioGamer [...]

  37. HeinzHarald skriver:

    Det viktiga här tror jag är detta med att sitta tillsammans med barnet och samtala med honom/henne. Dels för att man kan se eventuella reaktioner och faktiskt stänga av (eller hålla för ögonen), dels för att man kan förklara för barnet det som annars blir konstigt och jobbigt i en ung persons hjärna.

    Gör man det så tycker jag personligen att man kan testa vad som helst mer eller mindre. Det inkluderar Gears. Visuell avtrubbning ser jag som något bra (ja förutsatt att det inte föranleds av en massa mardrömmar och annat psykiskt lidande), något som kan öppna för fler yrken och som kan göra att man agerar effektivare i en olyckssituation t.ex. Eventuell emotionell avtrubbning däremot är vad jag hade varit vaksam över (och här har jag svårt att se Gears som ett riskmoment), men är man en ”aktiv förälder” som pratar mycket med sitt barn, föregår med gott exempel och har koll på vad barnet upplever så tror jag det ska mycket till för att det ska växa upp och bli en känslokall våldsverkare edyl.

Skriv en kommentar

Visa min senaste bloggpost